Sjukgymnastik
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Sjukgymnastik eller fysioterapi är ett akademiskt ämne som behandlar områden som är av relevans för sjukgymnastens yrkesroll.
I yrkesrollen ingår främst undersökning och behandling med syfte att bota, förebygga eller lindra sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i rörelse- och stödjeorganen dvs muskler, leder, skelett och nerver. En sjukgymnast förbereds för att kunna förebygga, lindra och bota hälsoproblem såväl på samhällsnivå som på individnivå. Folkhälsa, ergonomi, stress, idrottsmedicin, manuell medicin och ortopedi är några viktiga kompetensområden. I sjukgymnastens yrkesroll ingår även att självständigt bedöma patienters förmågor som en del i utredning av sjukdom. Exempelvis är bedömning av motorik, styrka, ledrörlighet och smärta vanligt.
Sjukgymnastiska åtgärder kan vara primärt eller sekundärt preventiva men också rehabiliterande (tertiär prevention).
Innehåll |
Sverige
Historik
Pehr Henrik Ling grundade 1813 Kungl. Gymnastiska centralinstitutet (GCI) som var en statlig institution som utbildade sjukgymnaster efter dåtidens forskningsrön.[1] På denna tid kallades sjukgymnastiken även mekanisk medicin och ansågs kunna bota även inre kroppsliga problem som hjärtsvaghet och gonorré.[1] De svenska sjukgymnasterna var på denna tid män som tillhörde samhällets övre sociala skikt, ofta officerare, och de bar ofta titeln gymnastikdirektör. De blev mycket populära runt om i världen och på 1830-talet utgjorde de och sjukgymnastiken en stor kulturell export från Sverige.[1] På ett ungefär samtidigt uppstod en konflikt mellan läkarna och sjukgymnasterna iochmed att läkaren Nils Åkerman, Sveriges förste ortoped, grundade ett privat institut, där han bland annat började behandla patienter med en egen utarbetad sjukgymnastik. Detta fick CGI att protestera i form av bland annat tidningsartiklar och riksdagsmotioner eftersom Åkerman med sitt institut utmanade CGI:s utbildningsmonopol.[1] Konfliken löstes först 1864 då CGI fick ensamrätt att utbilda sjukgymnaster men läkarna fick samtidigt insyn i verksamheten.[1] Samma år öppnade även en sjukgymnastikutbildning för kvinnor, vilket var en av de första yrkesutbildningarna i Sverige för kvinnor..[1] Detta ledde på sikt till en statussänkning och på 1930-talet då yrket helt dominerades av kvinnor så ansågs det inte heller ha någon vetenskaplig tyngd.[1] En av de dåtidens största kritiker var Patrik Haglund, förste professor i ortopedi vid Karolinska Institutet som menade att "riktig sjukvård" skulle utföras av läkare.[1] 1934 beslutade riksdagen att yrket skulle splittras upp i två olika grenar; sjukgymnastik och gymnastik för friska. Utbildningen fortsatte att drivas i CGI:s regi under överinseende av Karolinska Institutet. För att få utbilda sig till gymnastiklärare måste man ha en gymnasieexamen medan det bara krävdes en grundskoleutbildning för sjukgymnasterna. Detta ledde till en än större könsuppdelning där männen blev gymnastiklärare och fick behålla titeln gymnastikdirektör, medan kvinnorna blev sjukgymnaster. Först på 1960-talet började män återigen utbilda sig till sjukgymnaster och 1977 återfick utbildningen högskolestatus.[1]
Nuvarande förhållanden
Sjukgymnastens yrkestitel är skyddad i lag och får bara användas av de som legitimerats av socialstyrelsen.
Sjukgymnastprogrammet kallas på vissa håll numera fysioterapiprogrammet; man vidarutbildar sig i fysioterapi. Facktidningen har också bytt namn från sjukgymnasten till fysioterapi. Sjukgymnastprogrammet är i dag en universitetsutbildning på 180 högskolepoäng vilket ger en kandidatexamen; man kan därefter ta magisterexamen (60 p), licientiatsexamen (120 p) samt doktorsexamen (120 p). Utbildningen finns på flera orter, bland annat Göteborg, Lund, Luleå, Stockholm, Umeå, Linköping och Uppsala.
Ansökan om specialistkompetens kan göras då man uppfyller kraven med bland annat magisterexamen och publicerad vetenskaplig artikel eller framträtt i större akademiska sammanhang. Specialistkompetens finns inom en rad områden, bland annat pediatrik, ortopedi, ortopedisk manuell terapi OMT, smärta, andning. På flera sjukhus har inrättats specialisttjänster.
Det finns flera professurer inom ämnet fysioterapi/sjukgymnastik.
Som sjukgymnast kan man arbeta inom många olika områden exempelvis sjukhus, företagshälsovård, habilitering, rehabiliteringsklinik, primärvård, idrottsklinik, ergonomi, personlig tränare, med träningsredskap och med hjälpmedel.
