Stridsvagn 103

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Stridsvagn 103
Generella egenskaper
Typ	Stridsvagn
Besättning	3 (vagnchef, förare/skytt, signalist/bakåtförare)
Längd	9,00 m
Bredd	103B: 3,60 m 103C: 3,80 m
Höjd	2,14 m
Vikt	103B: 39,7 ton 103C: 42,5 ton
Tillverkare	Bofors
Skydd och beväpning
Skydd
Primär beväpning	105 mm L/62 räfflad kanon
Sekundär beväpning	3 × 7,62 mm Ksp 58 Rök- och ljuskastare på 103C
Mobilitet
Motor	103A: Rolls-Royce K60 diesel, Boeing gasturbin 103B: Rolls-Royce K60 diesel, Caterpillar gasturbin 103C: Detroit diesel 6V-53T, Caterpillar gasturbin 103B: kW (730 hk) 103C: kw (780 hk)
Hastighet på väg	50 km/h
Hastighet i vatten	6 km/h
Räckvidd

Strv 103, även kallad Stridsvagn S, är en svensk stridsvagn som inte längre är i bruk. Stridsvagnen utvecklades i slutet av 1950 och början på 1960-talet.

Historia

I mitten av 1950-talet började svenska armén diskutera utvecklandet av en ny stridsvagn för att ersätta Centurionvagnarna (Strv 81). Volvo och Bofors lade fram ett förslag vid namn KRV men det förslaget ansågs vara för dyrt. 1956 lades dock ett nytt förslag fram av Sven Berge, förslaget kom att gå under benämning Alternativ S (svenskt alternativ). Alternativ S gick ut på att kostnaden skulle vara så låg som möjligt, med andra ord ta bort tornet på stridsvagnen som skulle göra vagnen mycket lättare och enklare att manövrera, ett konceptet som väckte intresse hos Bofors (som senare fick uppdrag att bygga en prototyp).

Inför förvarsbeslutet ställdes Alternativ S mot två stycken andra alternativ, Alternativ A (M60 Patton) och Alternativ T (Leopard 1). Genom försvarsbeslutet 1958 kom Alternativ S vinnande ur upphandlingen, som senare fick namnet Stridsvagn 103.^[1]

Mellan åren 1967 och 1971 levererades 290 st Stridsvagn 103. Den maximala produktionstakten var 7 vagnar per månad. Stridsvagn 103 kom att tillföras pansarbrigaderna Södra skånska brigaden (PB 7), Skånska dragonbrigaden (PB 8), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Norrbottens pansarbataljon (P 5).

Konstruktion

Stridsvagn 103 var utvecklad för svensk försvarsstrid och hade inget torn vilket gav en låg profil. Kanonsiktet var kopplat till vagnens styrning så att hela fordonet vreds för att rikta kanonen i sidled. Stridsvagnen kunde framföras flytande i vatten med en hastighet av 6 knop.

Åsikterna om huruvida Stridsvagn 103 var en framgång eller ett misslyckande går isär. ^{[2] [3] [4]}

Besättning

Vagnen hade 3 mans besättning: vagnchef, förare och signalist/bakåtförare. Både vagnchef och förare kunde skjuta och köra vagnen. För att minska tiden från målupptäckt till skott kunde vagnchefen låta föraren köra vagnen medan han själv spanade efter mål att bekämpa. Så fort han identifierat ett mål tog han över kommandot, riktade in vagnen, siktade och sköt, varefter han åter lämnade över kommandot till föraren. Denna tänkta metod användes dock inte praktiskt vid utbildningen av stridsvagnsbesättningarna, antagligen eftersom skytten fick större erfarenhet av skjutförfarandet. Istället angav vagnschefen målets riktning eller position i förhållande till oftast förutbestämda stridsfältsmarkörer (exv "höga granen", "gula gaveln", "svackan" osv - vagnen var konstruerad för försvarsstrid och taktiken byggde på god kännedom om slagfältet) och föraren (eller riktigare skytt/föraren) bromsade, riktade och sköt. Vid stormning eller anfallsstrid blev det svårare, men det "löstes" genom att nyckelpersonal fick rekognosera tänkta stridsområden redan i fredstid.

Beväpning

Beväpningen utgjordes av en 105 mm räfflad stridsvagnskanon med L/62 kaliberlängd. Vagnen hade ett helautomatiskt magasin som kunde laddas med 50 projektiler. Följande ammunitionstyper kunde användas:

• Pilprojektil
• Sprängpansargranat
• Rökgranat
• Spränggranat

Parallellt med huvudbeväpningen var två st 7,62 mm kulsprutor av typen Ksp 58 monterade och ytterligare en Ksp 58 på vagnchefens observationshuv.

Versioner

Stridsvagn 103 fanns i 3 versioner:

• Strv 103 A

Det första utförandet, med en gasturbinmotor på 300 hk. 80 st tillverkade.

• Strv 103 B

B-versionen hade en starkare gasturbinmotor på 500hk. 210 st tillverkade. Efter hand byggdes A-modellen om till B-standard.

• Strv 103 C

Vid försvarsbeslutet 1982 beslutades att det skulle väntas med inköp av en ny stridsvagn tills 1990-talet varpå modifiering av de befintliga vagnarna blev nödvändig. Renoveringen och modifieringen av Strv 103 innebar förbättringar på följande punkter:

1. Laseravståndsmätare integrerat med skyttens sikte
2. Ny kolvmotor (Detroit Diesel)
3. Delvis ny växellåda
4. Möjlighet till utvändiga bränsledunkar
5. Lyskastare

Den modifierade vagnen togs i bruk 1986 under beteckning Strv 103 C.

Fotnoter

1. ↑ Stridsvagn 103 C Avläst 30 mars 2009
2. ↑ FRITT MILITÄRT FORUM, 4/1998, Strv 103 – en hemlig besvikelse Överste Hans Nilsson, Skövde (sidan besökt 7 oktober 2008)
3. ↑ FRITT MILITÄRT FORUM 2/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 1/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 (sidan besökt 7 oktober 2008)
4. ↑ FRITT MILITÄRT FORUM 3/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 2/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 (sidan besökt 7 oktober 2008)

Externa länkar

• Föreningen Stridsvagn S
• Wikimedia Commons har media som rör Stridsvagn 103
  Bilder & media