Från Rilpedia

Slaget vid Königsberg
Del av östfronten under andra världskriget
Datum 6 april 1945–9 april 1945 Plats Königsberg, Tyskland Utfall Sovjetisk seger
Stridande
Nazityskland	Mall:Landsdata Sovjetunionen Sovjetunionen
Befälhavare
Otto Lasch  #	Mall:Landsdata Sovjetunionen Aleksandr Vasiljevskij Mall:Landsdata Sovjetunionen Konstantin Rokossovskij
Styrka
130,000	250,000
Förluster
50,000 döda 80,000 tillfångatagna	60,000

Slaget vid Königsberg var ett slag vid östfronten under andra världskriget. Sovjetiska styrkor lyckades här erövra den då tyska staden Königsberg (numera Kaliningrad).

Bakgrund

Slaget om Königsberg och hela östfrontens fall var ett resultat efter Tysklands misslyckande med Operation Barbarossa. Barbarossa inleddes i Juni 1941. Tyskarna tog sig snabbt framåt och stod utanför Moskva på höstens samma år. Det var i Oktober som regnet föll. Regnet var outhärdligt, och gjorde marken till lera. Tyskarnas försörjningstransport körde fast och tyskarna kom inte vidare. Månadsskiftet november till december kom kölden som tyskarna inte var utrustade för. Dagarna efter inleddes en stor motoffensiv av sovjeterna. Tyskarna blev överraskade och börja falla tillbaka. Utan mat och utan rätt klädsel var det svår att kämpa emot. Stalin mobiliserade om sibiriska vinterförband för att understödja hans västfront. Hitler förbjöd reträtt men Röda armén pressade ändå tillbaka tyskarna. För Hitler var detta såklart helt otänkbart men Hitler hade dock en "plan B" ifall just detta skulle hända. Denna plan var att i östra Tyskland förklarades flera städer för fästningar. Städer som skulle försvaras till varje pris. Han hade utsett vissa större städer som var strategiskt utvalda som man skulle kunna göra motattacker ifrån. Bland annat valdes Budapest, Warschau (tyska namnet för Warszawa) och Königsberg ut som "stadsfästningar" Königsberg valdes för närheten till havet med hamnstaden Pillau.

Kriget om Königsberg

Vi årsskiftet 44/45 har sovetiska stykor nått fram till Öst-Preussen och står precis utanför Königsberg. Det var landsförräderi att fly, både för civila och militärer. Men 28 januari beordras civila att fly. Trots detta stannar ändå många tyskar kvar. De som stannade kvar blev tvångsflyttade när sovjeterna tog över. De flesta som flyr försöker ta sig norrut till landremsan som finns vid Pillau och med hjälp av båt fly tillbaka till säkrare tysk mark. Den andra februari har sovjetiska styrkor tagit det mesta av Östpreussen och omringat Königsberg. Det bör även nämnas att en tunga av sovjetiska soldater redan nått långt in i Tyskland och stod rätt nära Berlin. Bara dagar efter att man tagit över städer får polacker och invånare i andra östländer erbjudande om att flytta till dessa städer och befolka de nya landområden som erövrats. Man fick både bostäder och heminredning och även olika jobb. Ju snabbare man var desto bättre jobb blev man tilldelad. Allt som hade någon tysk historia skulle raderas ut så att de aldrig vill komma tillbaka igen. Men det var mest stadsbor som flytta och inga bönder. Så inget livsmedel producerades för bönderna ville inte flytta från sina släktgårdar som de oftast innehade. Detta löstes genom att helt enkelt tvångsförflytta bönderna. De strejkade då och jordbruket kom inte igång ordentligt. Därför kom inte heller ekonomin i städerna igång och det sägs vara en bidragande orsak till att det kan se förfallet och tråkigt ut i mindre städer i östländer.

Slaget om Königsberg

Själva operationen Slaget om Königsberg inleddes först sjätte april men innan dess var staden omringad och utsattes för olika angrepp. Staden och hamnstaden Pillau omringades från den andra februari och framåt. Tack vare Hitlers plan om att göra staden till en fästning hade olika förband och annat materiel förflyttats till Königsberg. Man var beredd att kämpa under en längre tid, men man räknade med att man skulle få försörjning både via luften och från havet. Man hade fått både pansarvagnar, kanoner och marktrupper till förfogande. Man satte upp olika försvarslinjer runt om Königsberg, en yttre och en inre. Den yttre gick något söder om staden och även öster om den. Norrut gick försvarslinjen upp till havet. Man försvarade alltså ett stort landområde och inte bara staden. Västerut var hamnstaden Pillau viktig. Sovjetiska och tyska trupper turades om att inta staden. Men till slut blev trupperna tillbakapressade till den inre linjen, som var själva staden. Väl där klarade man både luftanfall och artilleri, men de förråd man hade med proviant räckte inte att föda både militärer och civila som var kvar i staden. Detta ledde till svält och försvagade människor. Bland svaga människor sprids snabbt sjukdomar och de flesta inne i den inre försvarslinjen blev svaga och led av sjukdomar. Många dog till följd av detta. Människor började först att äta de djur som fanns inne i staden, men det räckte inte länge, så kannibalism blev inte ovanligt. Men det var personer som redan dött som blev till någon annans föda. Den försörjningstransport som var uttänkt fungerade till viss del i början via både luften och havet, men rätt snabbt fick sovjetiskt flyg luftherravälde och sovjetiska ubåtar patrullerade havet. Så Königsberg skars av från omvärlden. Till sist, efter tre månader, kunde friska och, till skillnad från tyskarna, mätta soldater sätta in en sista dödsstöt mot staden. När försvarslinjen föll blev det strid i staden, gata för gata. Trots läget lyckades tyskarna hålla stånd i tre dagar fast helt förgäves. Ingen kunde komma till undsättning då den sovjetiska fronten låg 300 km åt väst. Tyska militärer sattes i fångläger, civila blev tvångsflyttade och kvinnor blev våldtagna. Även ryssarna insåg vikten av hamnstaden, så även efter Sovjets fall 1991 har man behållt Königsberg som efter 1946 går under namnet Kaliningrad