Från Rilpedia

Olof Immanuel Fåhraeus född 23 mars 1796 i Slite på Gotland, död 28 maj 1884, var en svensk ämbetsman, landshövding och entomolog.

Föräldrar: Köpmannen (Handelsmannen) Karl Niklas Fåhraeus och Margareta Katarina Sturtzenbecker. Tvillingbror till Johan Fredrik Fåhraeus.

Gift: 1823 med sin kusin Laura Adolfina Sturtzenbecker (1803-1875).

Innehåll 1 Biografi 2 Se även 3 Externa länkar 4 Referenser

Biografi

Fåhraeus tog studentexamen i Uppsala 1810, och efter att ha avlagt kansliexamen i Uppsala blev Fåhraeus kanslist 1816 vid kungens kammarexpedition och samtidigt i Generaltulldirektionens kansli, där han gjorde en snabb karriär. Han utnämndes 1826 till chef för västra tulldistriktet med säte i Göteborg. År 1834 och 1838 var han tilltänkt som statssekreterare för handels- och finansexpeditionen men tackade nej på grund av sin avvikande uppfattning om näringslagstiftningen gentemot statsrådets medlemmar.

Han blev senare konsultativt statsråd och var även statsråd 1840-47 och chef för det då nyinrättade civildepartementet. När han till slut tack vare sin tvillingbror, ämbetsmannen Johan Fredrik Fåhraeus, tackade ja till att bli civilminister började ett genuint reformarbete.

Han inrättade navigationsskolor i Göteborg, Gävle, Malmö och Kalmar samt nya lantbruksskolor. 1846 grundade han också det första Lantbruksinstitutet placerat i Ultuna. Lantbruksakademien och Teknologiska Institutet omorganiserades. Han verkade också för att inrätta Styrelsen för Väg och Vattenbyggnader, entrepenad av skjutsningsbesväret, nya författningar angående kolhandeln och stångjärnssmidet samt den grövre järnförädlingen. Men av större betydelse var avskaffandet av skråen och inrättandet av fabriks- och hantverksföreningar.

Han ivrade också vid 1844 - 1845 års riksdag för en reform av strafflagen, vilket kung Oscar I var anhängare av. Han var också anhängare av reformen av arvslagstiftningen som stadgade att en syster kunde ärva lika med en broder. Fåhraeus utnämndes den 23 september 1847 till landshövding i Göteborg, vilket var ett ämbete som Fåhraeus förvaltade med stor skicklighet. Han efterträddes som civilminister av sin bror Johan Fredrik Fåhraeus.

Vid 1848 års politiska oroligheter i Göteborg lyckades han lugna ner den oroliga stämningen på ett sånt skickligt sätt att regeringen ville göra honom till överståthållare i Stockholm, men Fåhraeus ville inte lämna Göteborg och anbudet gick vidare till den högt ansedde aristokraten Jakob Essen Hamilton som accepterade anbudet.

På våren 1864 avgick han som landshövding och flyttade till Stockholm. 1866 valdes han till riksdagsledamot av första kammaren som representant för Göteborgs och Bohus läns valkrets 1867-72. I riksdagen verkade han främst för frihandelns sak.

1867 blev han dessutom ledamot av statsutskottet och ordförande i riksbanksfullmäktige vilket han var fram till 1872. 1878 lämnade han riksdagen.

Från tidig ålder och hela sitt liv var han också djupt engagerad i naturvetenskapliga ämnen, speciellt inom entomologin (vetenskapen om insekterna), och ansågs bland ledande forskare i Europa som en skarpsynt både forskare och författare inom detta ämnesområde. Tillsammans med Carl Johan Schönherr utarbetade han det stora verket Genera et species Curculionidum, tryckt i 6 delar i Paris 1838–44, samt skrev tillsammans med Carl Henrik Boheman flera monografier i Bohemans Insecta Caffrariae 1848–57.

Fåhraeus och gjorde sig känd även såsom politisk och nationalekonomisk skriftställare. Han var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg (1831; hedersledamot 1841) och av Vetenskapsakademien (1840), som 1889 lät prägla en medalj över honom, samt hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1845), av Lantbruksakademien (1848), av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (1870) och av Fysiografiska sällskapet i Lund (1878). År 1877 utnämndes han till filosofie hedersdoktor i Uppsala. Åren 1865–75 var han ledamot av Serafimerordensgillet.

Bland Fåhraeus tryckta skrifter märks också Ytterligare bidrag till det hvilande representationsförslagets granskning af tvänne reformvänner (anonymt; 1865), Coleoptera Caffrariae (i "Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar" 1870–72), Om arternas härledning i djurriket (i "Svensk tidskrift", 1874), Om transformationsteoriens stöd af embryologiska iakttagelser (i "Svensk tidskrift", 1876) och Skildringar ur det offentliga lifvet (1880), viktiga bidrag till samtidens historia.

Han var även tillförordnad finansminister 1845 till 1847 och tillförordnad ecklesiastikminister 1847, innan han avgick som civilminister.

Fåhraeus adlades 1842 av kung Karl XIV Johan.

Företrädare: Carl Gustaf Löwenhielm

Landshövding i Göteborgs och Bohus län 1847–1864

Efterträdare: Albert Ehrensvärd d.ä.

Se även

• Släkten Fåhraeus.

Externa länkar

• Olof Fåhræus på LIBRIS

Referenser

Noter

Källor

• Landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län 1658-1989, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB 1989 ISBN 91-7029-024-5 s. 91-94
• Göteborgs Naturhistoriska Museum 150 år: Årstryck 1983, utgiven av Göteborgs Naturhistoriska Museum 1984 s. 15-22
• Guvernörer och Landshöfdingar i Göteborgs och Bohus län 1658-1897, Gustaf Lagerbring, Wald. Zachrissons Förlag, Göteborg 1917 s. 177-182
• Svenskt biografiskt handlexikon, 1906, sidan 374.