Kyros II

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Kyros II av Persien, den store
En relief som hittats i Pasargadae visar en bevingad figur som tros vara Kyros, avbildad med fyra assyriska vingar, en egyptisk hemhem-krona och persisk klädnad.
En relief som hittats i Pasargadae visar en bevingad figur som tros vara Kyros, avbildad med fyra assyriska vingar, en egyptisk hemhem-krona och persisk klädnad.
Regeringstid 550 f.Kr. till 529 f.Kr.
Företrädare Kambyses I
Efterträdare Kambyses II
Född 590 f.Kr. eller 576 f.Kr.
Anshan
Död Augusti 530 f.Kr.
Längs Syr Darja

Kyros II, kallad den store (fornpersiska: 𐎤𐎢𐎽𐎢𐏁[1], Kūruš,[2] modern persiska: کورش بزرگ, Kourosh-e Bozorg, latiniserat Cyrus), född 576 f.Kr. alt. 590 f.Kr., död i juli 530 f.Kr., var den första av de persiska storkungarna och grundade det Persiska riket under akemeniderdynastin. Som ledare för perserna i Anshan besegrade han mederna och enade de två separata iranska rikena, och som den förste kungen av Persien härskade han över det nya imperiet från 559 f.Kr. till sin död. Riket utvidgades under hans välde, och erövrade efter hand större delen av sydvästra Asien och stora delar av Centralasien, från Egypten och Hellesponten i väster till floden Indus i öster, till att bli det största rike världen dittills sett.[3]

Under sin tjugonioåriga regeringstid stred Kyros mot några av de största staterna som fanns under denna period, däribland Mediska riket, Lydiska riket och Nybabyloniska riket. Kyros gav sig inte in i Egypten, eftersom han själv dog i strid mot massageter längs Syr Darja i augusti 530 f.Kr.[4] Han efterträddes av sin son, Kambyses II, som lyckades erövra Egypten under sin korta regeringstid.

Kyros är den första persiska kung vars namn fick tillägget "den store", eller Vazraka på fornpersiska (Bozorg på modern persiska), en titelstil som antogs av hans akemenidiska efterträdare som Dareios den store, Xerxes den store med flera. Han införde lag och ordning i hela sitt rike och respekterade samtliga religioner. Bortom sitt land lämnade Kyros efter sig ett bestående inflytande på religion, politik och militär strategi, samt på både österländsk och västerländsk civilisation.

Kyros den stores styrelse har varit förebild för många regenter och politiker, däribland Drottning Christina av Sverige.[5]

Innehåll

Bakgrund

Etymologi

De antika historikerna Ktesias och Plutarkos noterade att Kyros fått sitt namn från Kyros, solen, ett begrepp som har tolkats som "lik solen", genom att man noterar dess likhet med det persiska ordet för sol, khorsheed, med suffixet -vash för likhet.[6] Några moderna historiker, som Karl Hoffmann och Rüdiger Schmitt vid Encyclopædia Iranica, har dock föreslagit översättningen "förnedrare av fienden i verbal tävling."[7]

På modern persiska kallas Kyros Kourosh-e Kabir, och, mer nyligen, Kourosh-e Bozorg — det persiska namnet för Kyros den store. I Bibeln kallas han bara Koresh (hebreiska: כורש).

Dynastisk historia

Kyros den store var en akemenidisk perser, son till den lokale persiske kungen Kambyses I och den mediska prinsessan Mandane, som var dotter till Astyages, den siste mediske kejsaren.[8] Innan han enade perserna och mederna i ett enda rike var han härskare över Anshan, som då var ett vasallrike till det mediska riket, i vad som nu är en del av provinsen Fars i södra Iran. I detta område skulle Kyros bygga Pasargadae, hans framtida huvudstad.

Dynastin uppgavs ha grundats av Achaimenes (cirka 700 f.Kr.), som efterträddes av sin son Teispes[9]. Inskrifter tyder på att när den senare dog delade två av hans söner tronen som Kyros I av Anshan och Ariaramnes av Persien. De efterträddes av sina respektive söner Kambyses I av Anshan och Arsames av Persien. Det har dock ifrågasatts om dessa inskrifter är autentiska, vilket gör Kyros företrädares historia mer otydlig.[10]

Kambyses anses av Herodotos vara av fin familj men inte kung[11], och nämner också hans giftermål med prinsessan Māndānā, som var dotter till prinsessan Aryenis av Lydien (eller av en annan hustru enligt Christian Settipani) och Astyages, medernas kung. De fick endast en son tillsammans, Kyros II, som Kambyses uppkallade efter barnets farfar.

Enligt Ktesias gifte sig Kyros den store med en dotter till Astyages vid namn Amytis, vilket verkar osannolikt, eftersom hans fru då också skulle vara hans moster. En möjlig förklaring är att Astyages gifte sig igen och hans andra fru födde denna dotter.[12] Kyros första fru, Kassandane, är lika mystisk. Enligt Herodotos och Behistuninskriften födde hon minst två söner åt Kyros, Kambyses II och Smerdis.[13] Båda sönerna härskade senare var och en över Persien under en kort tidsperiod. Kyros hade också flera döttrar, av vilka två, Artystone[14] och Atossa, skulle gifta sig med Dareios den store. Det senare är betydelsefullt, eftersom hon födde Xerxes I, Dareios efterträdare.[15]

Uppväxt

Kyros barndom av Sebastiano Ricci (1706-1708).

Kyros föddes antingen 590 eller 576 f.Kr.[16]

Mycket lite är känt om hans barndom och ungdomsår, eftersom de källor som berättar om delen av hans liv är få, och har skadats eller gått förlorade. Herodotos berättelse om Kyros uppväxt tillhör en genre av legender där övergivna barn av ädel börd, såsom Oidipus och Romulus och Remus, återvänder för att hävda sin kungliga ställning. Kyros överherre var hans egen morfar, Astyages, härskare över det mäktiga mediska riket.

Enligt legenden var han ett övergivet barnbarn till kung Astyages av Medien. Hans far var kung Kambyses (Kambyses I) av Anshan och hans mor var Mandane, kung Astyages dotter.

Att Kyros skulle vara son till Mandane kan tänkas vara en efterkonstruktion för att rättfärdiga hans anspråk på den mediska tronen.

Kung Astyages hade en dröm som hans mager tolkade till att hans dotterson skulle göra statskupp och döda honom. Han gav därför order till sin marskalk Harpagos att låta döda barnet. Harpagos var oförmögen att döda ett spädbarn och tillkallade sig därför en herde som fick till uppgift att göra sig av med barnet. Herden tog dock barnet som sitt eget och uppfostrade honom.[17][18]

När unge Kyros kom upp i tioårsåldern blev det, enligt Herodotos, uppenbart att han inte var son till en herde, då hans uppförande och beteende var alldeles för ädelt. Kung Astyages hörde talas om den unge gossen och bjöd in honom till palatset. När kungen talade med Kyros kunde han inte låta bli att notera att de var väldigt lika. Efter detta kallade kung Astyages till sig sin marskalk Harpagos och frågade ut honom vad han gjort med gossebarnet tio år tidigare. Efter det att Harpagus erkänt att han inte dödat barnet tvingade kung Astyages Harpagos att äta sin egen son.[19] Astyages var mindre sträng mot Kyros och tillät honom att återvända till sina biologiska föräldrar, Kambyses och Mandane.[20]

Herodotos beskrivning kan vara en legend, men den ger insikter om de personer som omgav Kyros den stores uppväxt.

Tillträde till makten och fälttåg

Mederriket

Mediska riket, Lydiska riket och Nybabyloniska riket före Kyros den stores erövringar.

Efter hans fars död 559 f.Kr. blev Kyros kung av Anshan. Kyros var dock ännu inte en oberoende härskare. Liksom hans företrädare var Kyros tvungen att erkänna mediskt överherravälde. Under Astyages regerinstid kan det mediska riket ha härskat över större delen av Mellanöstern, från den lydiska gränsen i väster till partherna och perserna i öster.

I Herodotos version övertygade Harpagos, som var ute efter hämnd, Kyros att samla det persiska folket till uppror mot deras feodalherrar mederna. Det är dock troligt att både Harpagos och Kyros gjorde uppror på grund av deras missnöje med Astyages politik.[17] Från början av upproret år 554 f.Kr., med hjälp av Harpagos, ledde Kyros sina arméer mot mederna tills de intog Ekbatana (numera Hamadan i Iran) 549 f.Kr., och i praktiken erövrade det mediska riket.

Kyros tycks ha tagit emot Mediens krona, men vid 546 f.Kr. antog han officiellt titeln Kung av Persien istället. Arsames, som hade varit härskare över Persien under mederna, fick därför ge upp sin tron. Hans son, Hystaspes, som också var Kyros syssling, utsågs sedan till satrap av Parthien och Frygien.

Kyros erövring av Medien var bara början av hans krigföring. Astyages hade varit allierad med sin svåger Kroisos av Lydien (son till Alyattes II), Nabonidus av Babylon och Amasis II av Egypten, som sägs ha planerat att sluta sig samman mot Kyros och Perserriket.

Lydiska riket och Mindre Asien

Kroisos var den förste av Astyages allierade som anföll Persien, men blev slutligen besegrad av Kyros.

De exakta datumen för den lydiska erövringen är okända, men den måste ha skett mellan Kyros störtande av det mediska riket (550 f.Kr.)) och hans erövring av Babylon (539 f.Kr.). Det var vanligare förr att ange 547 f.Kr. som året för erövringen på grund av några tolkningar av Naboniduskrönikan, men denna uppfattning är numera inte så vanlig.[21] Lydierna anföll först akemeniderrikets stad Pteria i Kappadokien. Kroisos belägrade staden och tillfångatog dess invånare som slavar. Under tiden inbjöd perserna invånarna i Jonien, som var en del av det lydiska riket, att göra uppror mot sin härskare. Erbjudandet avböjdes och Kyros samlade en armé och tågade mot lydierna. Han förstärkte sin armé med fler soldater i de länder han passerade på vägen. Slaget vid Pteria blev i praktiken ett dödläge, där båda sidor led stora förluster vid skymningen. Kroisos retirerade till Sardes morgonen därpå.[22]

När han var i Sardes skickade Kroisos begäranden till sina allierade om att skicka hjälp till Lydien. Nära slutet av vintern, innan dessa kunde samlas, förde Kyros in kriget på lydiskt territorium och belägrade Kroisos i hans huvudstad Sardes. Kroisos tvingades därmed till ytterligare ett slag innan förstärkningarna anlänt. Herodotos berättar att kort före det slutliga slaget vid Thymbra mellan de två härskarna rådde Harpagos Kyros att ställa sina dromedarer framför sina krigare. De lydiska hästarna var inte vana vid dromedarernas lukt och förväntades bli mycket rädda. Strategin fungerade och det lydiska kavalleriet slogs ned i grunden. Kyros besegrade och tillfångatog Kroisos. Kyros ockuperade huvudstaden Sardes och erövrade det lydiska riket 546 f.Kr.[22] Enligt Herodotos skonade Kyros Kroisos liv och behöll honom som rådgivare, men denna berättelse strider mot några översättningar av den samtida Naboniduskrönikan, som anger att den lydiske kungen blev dödad.[23]

Innan han återvände till huvudstaden anförtrodde Kyros åt en lydier vid namn Paktyes att skicka Kroisos skatter till Persien. Kort efter att Kyros hade åkt anlitade Paktyes dock legosoldater och inledde ett uppror mot den persiske satrapen i Lydien, Tabalus. Kroisos rekommenderade Kyros att vända det lydiska folkets sinnen till lyx och Kyros skickade Mazares, en av sina befälhavare, för att slå ned upproret, men krävde Paktyas skulle återföras levande. När Mazares hade anlänt flydde Paktyas till Jonien, där han hade hyrt legosoldater. Mazares ledde sina trupper till det grekiska området och intog städerna Magnesia och Priene, där Paktyas tillfångatogs och skickades tillbaka till Persien för att bli straffad.

Mazares fortsatte erövringen av Mindre Asien, men dog av okänd anledning under sitt fälttåg i Jonien. Kyros skickade Harpagos för att fullborda Mazares erövring av Mindre Asien. Harpagos intog Lykien, Kilikien och Fenicien med användning av metoden att bygga vallar för att bryta igenom murarna till belägrade städer. Han avslutade sin erövring av området 542 f.Kr. och återvände till Persien.[17]

Nybabyloniska riket

Under 539 f.Kr. intog Kyros Elam med dess rika huvudstad, Susa, och mot slutet av september gav han sin general Gubaru order om att avancera mot staden Opis (sannolikt beläget cirka 100 km norr om Bagdad i nuvarande Irak) på floden Tigris, och besegrade babylonierna efter mindre motstånd. När Opis var underkuvat tog perserna kontroll över Babyloniens vidsträckta kanalsystem som bevattnade landet. Just erövringen av Opis var nyckeln till den lyckosamma erövringen av Babylonien. Dels var Babylonien beroende av konstbevattningen som kanalerna försörjde. Dels ledde perserna bort vattnet från Babylon, som kringflöts av Tigris och kanaler, så att de kunde vada fram till staden och därmed kringå försvaret.

Den 10 oktober intogs staden Sippar (nuvarande Abu Habbah sydväst om dagens Bagdad i Irak) utan strid, med ringa eller inget motstånd från befolkningen. Det är troligt att Kyros förde förhandlingar med de babyloniska generalerna för att uppnå en kompromiss från deras sida och därmed undvika en väpnad konfrontation.[24] Nabonidus stannade i staden vid denna tid och flydde snart till huvudstaden Babylon.

Två dagar senare, den 12 oktober (enligt julianska kalendern, 7 oktober enligt gregorianska kalendern), gick Gubarus styrkor in i Babylon, åter utan motstånd från de babyloniska arméerna. Herodotos förklarar att för att åstadkomma detta avledde perserna floden Eufrat till en kanal så att vattennivån sjönk "till höjden av mitten av en mans lår," vilket tillät invasionsstyrkorna att tåga rakt igenom flodbädden för att gå in på natten.[25] Den 29 oktober gick Kyros själv in i staden Babylon och grep Nabonidus. Han antog sedan titlarna "kung av Babylon, kung av Sumer och Akkad, kung av världens fyra sidor."

Före Kyros invasion av Babylon hade Nybabyloniska riket erövrat många länder. Förutom själva Babylonien införlivade Kyros dess underordnade enheter i sitt rike, däribland Syrien och Palestina.

Innan han lämnade Babylon befriade Kyros också israeliterna genom att låta dem återvända till sitt hemland. Därmed avslutade han i praktiken den babyloniska fångenskapen. När exilisraeliterna återvände ökades den judiska befolkningen i deras hemland, vilken hade minskat sedan början av det babyloniska herraväldet.[26]

Enligt Dareios den stores Behistuninskrift måste Kyros områden ha utgjort det största imperium världen någonsin hade sett. Vid slutet av Kyros regeringstid sträckte sig Akemeniderriket från Mindre Asien och Juda rike i väster till floden Indus i öster. Han kontrollerade handelsvägarna mellan Grekland och Fjärran östern.

Död

Kyros grav ligger i ruinerna av Pasargadae, som nu räknas som ett världsarv av Unesco (2006).

Omständigheterna kring Kyros död är inte helt klarlagda. Ktesias berättar enbart att Kyros dog medan han krigade mot stammar nordöst om Tigris källor. Enligt Herodotos berättelse dog Kyros i ett våldsamt slag norr om floden Jaxartes (nuvarande Syr Darja i Kazakstan) mot massageterna, en stam från de sydliga öknarna i Khwarezm och Kyzyl Kum på den sydligaste delen av stäppregionen, efter att ha lyssnat till sin rådgivare Kroisos som rådde honom att möta stammarna på deras eget område istället för på persiskt område.[27] Massageterna var besläktade med skyterna i klädsel och levnadssätt. De stred både till häst och till fots.

Massageternas drottning, Tomyris, som hade tagit kontroll efter att Kyros hade besegrat hennes son Spargapises, ledde anfallet. De persiska styrkorna led stora förluster, däribland Kyros själv. Efter slaget befallde Tomyris att Kyros kropp skulle letas upp, och doppade hans huvud i blod (eller befallde att hans huvud skulle läggas i en vinsäck fyllt med mänskligt blod) för att hämnas hennes sons död för hans händer. Förstärkningar från den persiska armén anlände senare och vann i ett förnyat slag, där de lyckades återta Kyros kropp.[28]

En alternativ redogörelse från Xenofon säger att Kyros dog fredligt på en okänd plats inom Akemeniderriketiket. Efter vad man kan sluta sig till av belägg från Kyros son Kambyses II:s regeringstid kan man notera att ingen annan expedition, med benägenhet för hämnd, inleddes mot massageterna. Istället fokuserade Kambyses fälttåg på den egyptiska dynastin.

Kyros begravdes i Pasargadae, där hans grav anses finnas kvar idag. Både Strabon och Arrianus ger beskrivningar av hans grav, baserade på ögonvittnesskildringar från tiden för Alexander den stores invasion. Fastän själva staden nu är i ruiner har Kyros den stores gravplats bevarats till stor del intakt, och har delvis restaurerats för att motverka dess naturliga förfall genom årens lopp.

Kilskriftsbelägg från Babylon (brev daterade efter regeringsår) bevisar att Kyros dog i augusti 530 f.Kr., och att hans son Kambyses II hade blivit kung. Hans yngre son, Smerdis, dog innan Kambyses gav sig av för att invadera östfronten. Enligt Herodotos berättelse dödade Kambyses sin bror för att undvika ett uppror under sin frånvaro. Kambyses fortsatte sin fars expansionspolitik och lyckades erövra Egypten, men dog efter att ha regerat i endast sju år. En bedragare vid namn Gaumata, som sade sig vara Smerdis, blev ensam härskare över Persien i sju månader, innan han dödades av Dareios den store, barnbarn till Arsames som härskade i Persien innan Kyros kom till makten.

Eftermäle

Kyros den store tillät hebréerna att återvända från den babyloniska fångenskapen och återuppbygga Jerusalem, vilket har givit honom en hedersplats inom judendomen.

Kyros utmärkte sig lika mycket i egenskap av statsman som i egenskap av soldat. Genom att bedriva en generositetspolitik istället för en förtryckspolitik, och genom att gynna lokala religioner, lyckades han göra sina nyligen erövrade undersåtar till entusiastiska anhängare.[29] Delvis på grund av den politiska infrastruktur som han skapade varade Akemeniderriket länge efter hans död.

Persiens uppgång under Kyros välde hade en djup inverkan på världshistorien. Persisk filosofi, litteratur och religion spelade alla dominerande roller i världshändeleserna under de kommande årtusendena. Trots den islamiska erövringen av Persien på 600-talet e.Kr. av Kalifatet (arabriket) fortsatte Persien att utöva mycket stort inflytande i Mellanöstern under den islamiska guldåldern och var särskilt betydelsefull i islams tillväxt och expansion.

Många av de dynastier som följde akemeniderna (seleukider, sassanider, Pahlavi) har hävdat att de upprätthåller linjen sompåbörjades av Kyros. Mohammad Reza Shah firade 2500-årsjubileet av den iranska monarkin 1971, fast denna kom att störtas endast åtta år senare.

Religion

Det enda kända exemplet på Kyros religionspolitik är hans behandling av judarna i Babylon. Bibeln berättar att en rest av den judiska befolkningen återvände till landet Israel från Babylon, efter ett edikt från Kyros om att återuppbygga templet. Detta edikt är reproducerat i sin fullständighet i Esras bok. Som en följd av Kyros politik hedrade judarna honom som en värdig och rättrådig kung. Han är den ende icke-jude som beskrivs som en messias, en gudomligt tillsatt kung, i Tanakh (Jesaja 45:1-6). Emellertid förekom vid den tiden även kritik mot Kyros efter att han blev förledd av kutiterna som ville stoppa bygget av det andra templet. De anklagade judarna för att planera ett uppror och Kyros stoppade bygandet av templet, som inte skulle bli fullbordat förrän 516 f.Kr. under Dareios den stores regeringstid.[30]


” Så säger Herren till sin smorde, till Kyros, vars högra hand han har fattat för att lägga folken under honom och beröva kungarna deras svärd, för att dörrarna skall öppnas för honom och inga portar förbli stängda: Jag går framför dig och jämnar ut bergen, kopparportarna krossar jag, järnbommarna slår jag sönder. ”

— Jes 45:1-2

Vissa muslimska lärde har föreslagit att personen Dhul-Qarnayn i Koranen är Kyros den store. Denna teori framfördes av den sunnitiske lärde Abul Kalam Azad och fick stöd av de shiitiska lärde Allameh Tabatabaei, i hans Tafsir al-Mizan, och Makarem Shirazi, samt sunniten Abul Ala Maududi.[31] Det har ifrågasatts av andra, som iranisten och arkeologen Alireza Shapour Shahbazi.[32]

Politik och filosofi

En 4 meter hög staty av Kyros restes i Sydney 1994. Idag står den i Sydney Olympic Park.

Under sin regeringstid behöll Kyros kontrollen över ett vidsträckt område av erövrade riken, vilket delvis åstadkommits genom att behålla och utvidga mediska satrapier. Organiseringen av nyerövrade territorier till provinser styrda av lydkungar kallade satraper fortsattes av Kyros efterföljare Dareios den store. Kyros imperium krävde endast tribut och utskrivna soldater från många delar av riket.

Kyros erövringar inledde en ny era i imperiebyggandets tidsålder, där en vidsträckt överstat som bestod av många länder, folk, religioner och språk styrdes av en enda administration ledd av en central regering. Detta system varade i århundraden och behölls både av den invaderande seleukiderdynastin under deras kontroll över Persien och senare iranska dynastier, däribland partherna och sassaniderna.[33]

År 1992 rangordnades Kyros som nummer 87 på Michael H. Harts lista över de 100 mest inflytelserika personerna i historien. Den 10 december 2003 tog Shirin Ebadi upp Kyros och hans plats i de mänskliga rättigheternas historia i sitt tal när hon mottog Nobels fredspris.[34]

Kyros cylinder

Fil:Cyrus cilinder.jpg
Kyros cylinder påskrevs med babylonisk kilskrift på Kyros befallning efter hans erövring av Babylon.
Huvudartikel: Kyros cylinder

Kyros cylinder har ansetts som världens första kända urkund om mänskliga rättigheter, eftersom delar av texten har tolkats som uttryck för Kyros respekt för mänskligheten. Den företräder en form av religiös tolerans och religionsfrihet,[35] och avskaffande av slaveri.[36][37] Han tillät sina undersåtar att fortsätta att dyrka sina egna gudar, trots hans egna religiösa trosuppfattningar.[38] År 1971 publicerade FN en översättning av dokumentet till alla FN:s officiella språk.[39]

Vissa forskare har dock förkastat detta synsätt och hävdat att begreppet mänskliga rättigheter är främmande för den historiska kontexten[40].


Företrädare:
Kambyses I		 Persiska storkungar
559-529 f.Kr.		 Efterträdare:
Kambyses II

Referenser

Noter

  1. ↑ Ghias Abadi, R. M.: Achaemenid Inscriptions (کتیبه‌های هخامنشی)‎, Shiraz Navid Publications, 2004, 2.a (persiska), sid. sid 19. ISBN 964-358-015-6. , refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05
  2. ↑ Kent, Ronald Grubb: Old Persian: Grammar, Text, Glossary, 1384 iransk tideräkning (persiska), sid. sid 393. ISBN 964-421-045-X. , refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05
  3. ↑ Kuhrt, Amélie: The Ancient Near East: C. 3000-330 BC, Routledge, 1995 "13",, sid. s. 647. ISBN 0-415-16762-0. , refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05
  4. ↑ Kyros dödsdatum kan uträknas från det sista omnämnandet av hans styre (en tavla från Borsippa som dateras till 12 augusti 530 f.Kr.) och det första omnämnandet av hans son Kambyses styre (en tavla från Babylon som dateras till 31 augusti). Se R.A. Parker och W.H. Dubberstein, Babylonian Chronology 626 B.C. - A.D. 75, 1971.)
  5. ↑ Wrangel, E., "Drottning Christina och Le grand Cyrus", ett kapitel ur en afhandling om drottning Christina och den pretiösa societeten. Pro novitate. Festskrift. S. 20—44.
  6. ↑ ; Plutarkos, Artaxerxes 1. 3 [1]; Fotios, Epitome of Ktesias' Persica 52 [2], refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05
  7. ↑ Schmitt, Rüdiger, Encyclopædia Iranica. Cyrus; The Name, p. 515–516 (PDF), refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  8. ↑ Suren-Pahlav, Sh., Cyrus The Great; The Liberator, ; Hämtad 12 januari 2007, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05
  9. ↑ Detta är den traditionella synen, som grundas på Behistuninskriften och Herodotos. Vissa forskare anser dock att Kyros inte var besläktad med Achaimenes eller Dareios den store, och kallar Kyros släkt teispider istället för akemenider. Se M. Waters, "Cyrus and the Achaemenids", Iran 42, 2004 (Achemenet.com > ressources > sous presse), with previous bibliography.
  10. ↑ Shahbazi, A. Sh., Encyclopædia Iranica. Arsama, p. 546 (PDF), refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  11. ↑ M. Dandamaev, "Cambyses I". Trots det som Herodotos hävdar är Kambyses styre belagt i vissa babylonska inskrifter.
  12. ↑ "Det tycks ofrånkomligt att anta att Astyages hade en andra fru. [...] Enligt Ktesias av Knidos gifte sig deras son Kyros med en dotter till Astyages. Denna skulle vara hans moster, vilket är högst ovanligt." [3]
  13. ↑ Jona Lendering, Cyrus (fornpersiska Kuruš; hebreiska Kores): grundare av akemeniderriket. // Herodotos Historia 3. 2, 30; Behistun 1. 29-30. Behistuninskriften säger bara att Kambyses och Smerdis var helbröder, men nämner inte Kassandane.
  14. ↑ Artystone: Drottning av Persien, gift med Dareios I den store.
  15. ↑ Atossa: Dotter till den persiske kungen Kyros den store.
  16. ↑ De flesta källor anger antingen 576 f.Kr. eller 590 f.Kr. som Kyros födelseår. Det är inte helt klarlagt vilket som gäller.
  17. ↑ 17,0 17,1 17,2 Harpagus: Medisk general, 'kungamakare' av den persiske kungen Kyros den store.
  18. ↑ Stories of the East From Herodotus, Chapter V: The Birth and Bringing Up of Cyrus, s. 66–72, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  19. ↑ Stories of the East From Herodotus, p. 79–80
  20. ↑ Stories of the East From Herodotus, Chapter VI: Cyrus Overthroweth Astyages and Taketh the Kingdom to Himself, s. 84, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  21. ↑ Rollinger, Robert, "The Median "Empire", the End of Urartu and Cyrus' the Great Campaign in 547 B.C."; Lendering, Jona, "The End of Lydia: 547?", refererade i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  22. ↑ 22,0 22,1 Herodotos, Historia, Bok I, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  23. ↑ Croesus: Fifth and last king of the Mermnad dynasty.
  24. ↑ Tolini, Gauthier, Quelques éléments concernant la prise de Babylone par Cyrus, Paris. "Il est probable que des négociations s’engagèrent alors entre Cyrus et les chefs de l’armée babylonienne pour obtenir une reddition sans recourir à l’affrontement armé." p. 10 (PDF), refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  25. ↑ Missler, Chuck, The Fall of Babylon Versus The Destruction of Babylon, p. 2 (PDF), refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  26. ↑ Ancient History Sourcebook: Cyrus the Great: The Decree of Return for the Jews, Kyroscylindern, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  27. ↑ Livius: "Herodotus describes Cyrus' campaign against the Massagetes, a nomadic tribe in modern Kazakhstan and/or Uzbekistan. Cyrus follwed the advice of the former king of Lydia, Croesus, and Cyrus' army advances into Massagetian territory. The Massagetian queen Tomyris defeats and kills Cyrus.", refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  28. ↑ Tomyris, Queen of the Massagetae, Defeats Cyrus the Great in Battle Herodotos, Historia, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  29. ↑ Schaff, Philip, The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, Vol. III, Cyrus the Great, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  30. ↑ Goldwurm, Hersh: History of the Jewish People: The Second Temple Era, ArtScroll, 1982, sid. ss. 26. ISBN 0-89906-454-X. , refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  31. ↑ Dhul-Qarnayn: Encyclopedia - Dhul-Qarnayn
  32. ↑ A. Shapur Shahbazi, 'Iranians and Alexander', i: American Journal of Ancient History n.s. 2 (2003), 5-38, sista avsnittet, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  33. ↑ Wilcox, Peter; MacBride, Angus: Rome's Enemies: Parthians And Sassanid Persians, Osprey Publishing, 1986, sid. ss. 14. ISBN 0-85045-688-6. , refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  34. ↑ Nobel acceptance speech by Shirin Ebadi, "All Human Beings Are To Uphold Justice", hämtat 24 augusti 2006, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  35. ↑ WHAT IS NEW HORIZONS AND WHY, Center For Inquiry West (CFI) Website, Retrieved January 12, 2007.
  36. ↑ Cyrus Cylinder (The Official Text)
  37. ↑ Engineering an Empire - The Persians, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  38. ↑ The Forgotten Empire; the World of Ancient Persia, British Museums webbpats, hämtat 12 januari 2007, refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  39. ↑ United Nations Press Release 14 October 1971 (SG/SM/1553/HQ263), refererad i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.
  40. ↑ A. Kuhrt "The Cyrus Cylinder and Achaemenid imperial policy" i Journal of Studies of the Old Testament 25 s. 83-97; B. van der Spek, "Did Cyrus the Great introduce a new policy towards subdued nations? Cyrus in Assyrian perspective" i Persica 10 s. 273-285; M. Dandamaev A Political History of the Achaemenid Empire, s. 52-53; J. Wisehöfer, Ancient Persia from 550 BC to 650 AD, 2006 1996, s. 82, refererade i Cyrus the Great i engelskspråkiga Wikipedia, hämtad 2007-09-05.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Där anges följande som källor:

Antika källor

Moderna källor

  • Moorey, P.R.S., The Biblical Lands, VI. Peter Bedrick Books, New York (1991). ISBN 0-87226-247-2
  • Frye, Richard N., The Heritage of Persia. Weidenfeld and Nicolson (1962), 40, 43-4, 46-7, 70, 75, 78-90, 93, 104, 108, 122, 127, 206-7. ISBN 1-56859-008-3
  • Olmstead, A. T., History of the Persian Empire [Achaemenid Period]. University of Chicago Press (1948). ISBN 0-226-62777-2
  • Palou, Christine; Palou, Jean, La Perse Antique. Presses Universitaires de France (1962).
  • Nos ancêtres de l'Antiquité, 1991, Christian Settipani, p. 146, 152 and 157
  • Wrangel, E., "Drottning Christina och Le grand Cyrus", ett kapitel ur en afhandling om drottning Christina och den pretiösa societeten. Pro novitate. Festskrift. S. 20—44.

Se även

Externa länkar


Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Kyros_II"
Personliga verktyg