Hans Brask
Från Rilpedia
Hans Brask, född 1464 i Linköping, död 30 juli 1538 i Cistercienserklostret i Landa i Posen i Polen, var biskop i Linköping. Brask är kanske mest känd för den så kallade brasklappen, med dess första ord: Till denna besegling är jag nödd och tvungen, vilken han sägs ha smusslat in 23 november 1517 i riksdagsbeslutet om Stäkets rivning, och som gjorde att han överlevde Stockholms blodbad.
Biografi
Brasks far var borgmästare i Linköping. Brask själv studerade vid Greifswalds universitet och andra utländska högskolor samt blev vid någon av dem doktor. Efter sin hemkomst anställdes han som kanik i Linköpings kapitel, blev 1505 domprost, intogs som sådan i rikets råd och blev 1513 biskop i Linköping.
Han var en av sin tids högutbildade inom ekonomi, politik och teologi. Brask intresserade sig för jordbruk. Han försökte starta ett boktryckeri i Söderköping och enligt en uppgift ska Sveriges första pappersbruk ha anlagts av Brask i Linköping på 1520-talet. Så vitt man vet var han den förste, som tänkte på att förbinda Vättern med Vänern med en kanal och därmed skapa en direkt förbindelse mellan östra Sverige och Kattegatt.
Brask var politiskt och religiöst konservativ. "Vårt rikes frihet", sade han, "hänger på kyrkan och ridderskapet".[källa behövs] Brask var en stark motståndare till protestantismen vilket gjorde honom till en av Gustav Vasas politiska motståndare. Efter reformationsriksdagen i Västerås 1527 flydde han från Sverige till Polen.
Företrädare: Jacob Arborensis |
Biskop i Linköpings stift 1513–1527 |
Efterträdare: Jöns Månsson |