Atelerix
Från Rilpedia
| ?Atelerix | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Äkta insektsätare Insectivora |
| Familj: | Igelkottar Erinaceidae |
| Underfamilj: | Erinaceinae |
| Släkte: | Atelerix |
|
|
|
| §Atelerix Auktor: Pomel, 1848 |
|
|
|
|
|
se text |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Atelerix är ett släkte i familjen igelkottar med arter som förekommer i Afrika och södra Europa.
Innehåll |
Arterna och utbredning
- Afrikansk pygméigelkott (Atelerix albiventris) förekommer i hela centrala Afrika från Senegal och Sudan till Zambia.
- A. frontalis lever i södra Afrika från Angola och Zimbabwe till Sydafrika.
- Spansk igelkott (A. algirus) finns i norra Afrika (Marocko och Libyen) och i Spanien vid Medelhavets kustlinje, den blev av människan införd i Frankrike och på Kanarieöarna.
- A. sclateri lever i norra Somalia.
Kännetecken
På djurets huvud och rygg finns korta taggar som vid roten och spetsen är vita och i mellersta delen bruna eller svarta. Skillnader mot släktet Erinaceus består i arternas jämförelsevis ringa storlek, en ljusare pälsfärg på kroppens undersida och olika detaljer i skallens, tändernas och tårnas uppbyggnad. Arterna i släktet Atelerix har en kroppslängd mellan 17 och 23 cm (svansens längd är 2 till 5 cm) och en vikt mellan 250 och 700 gram.
Levnadssätt
Dessa djur förekommer i olika habitat, till exempel i buskland och savann men även i människans trädgårdar. De undviker däremot ökenområden och alltför täta skogar. De är aktiva på natten och gömmer sig under dagen i bladansamlingar, i bergssprickor och i mindre grottor. När de letar efter föda använder de huvudsakligen lukt- och hörselsinnet medan synen är sämre utvecklad. I kalla regioner, till exempel södra Sydafrika, håller de vinterdvala, men kortare än europeiska igelkottar. Dessa djur lever huvudsakligen ensamma men har inga utpräglade revir.
Liksom centraleuropeiska igelkottar har de förmåga att rulla ihop sig vid fara.
Föda
Arterna i släktet är allätare men föredrar insekter. De äter även snäckor, daggmaskar, mindre ryggradsdjur, ägg, frukter och svampar.
Fortplantning
Honorna har flera gånger per år möjligheten att föda ungar. Efter dräktigheten som varar vanligen 35 dagar födds fyra till fem ungar. Dessa väger i början tio gram och är naken och blind. Efter högst 6 veckor sluter honan att ge di åt ungdjuren som måste lämna hennes revir. Nio veckor efter födelsen är ungarna könsmogna. Medellivslängden i naturen ligger vid tre år medan individer i fångenskap blir upp till sju år gamla.
Relationer till människor
Afrikansk pygméigelkott hålls sedan några år som sällskapsdjur. Aveln skedde i början i USA men numera vid flera ställen i Europa. Inledningsvis blev många exemplar importerade men idag finns huvudsakligen individer från europeiska uppfödningsstationer i handeln.
Ingen art i släktet Atelerix listas som hotad art.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
