Från Rilpedia

Transair
Callsign	{{{Callsign}}}
Grundat	1951
Flottstorlek	{{{Flottstorlek}}}
Centrala flygplatser	Malmö-Bulltofta Malmö-Sturup Stockholm-Bromma
Allians
Destinationer	Amsterdam, Aten, Barcelona, Belgrad, Berlin, Bordeaux, Casablanca, Frankfurt, Göteborg-Torslanda, Helsingfors, Las Palmas, Lissabon, London, Lyon, Madrid, Mallorca,München, Paris, Palma, Prag, Rimini, Rom, Sevilla, Stockholm-Bromma, Stuttgart, Tunis, Valencia, Zürich
Huvudkontor	Stockholm-Bromma (1951-1961) Malmö-Bulltofta (1961-1972) Malmö-Sturup (1972-1981)
Webbplats	[1] TSA Sweden AB

Transair Sweden AB var en pinojär inom svensk flygcharter. Företaget grundades i Stockholm 1951 med transport av tidningar som huvuduppgift. 1953 fick företaget upp ögonen för de växande turistströmmarna och nya DC-3-plan inköptes för direktcharter. Transair Sweden är ett av Sveriges genom tiderna mest kända charterbolag, med huvudkontor i Stockholm (1951-1961) och Malmö (1961-1981).

Fram till 1966 var Transair det ledande charterbolaget i Sverige, på hösten detta år meddelade Vingresor att det tänkte övergå till att anlita Scanair för flygcharter, vilket kom som en chock för Transair. Detta innebar att stora summor pengar gick förlorade och Transair fick söka samarbete med SAS för att klara ekonomin. 1967 skrevs ett avtal med SAS om att nyttja Transairs flotta under 14 år, detta bröts dock redan 1974 av SAS då driftkostnaderna enligt SAS blivit för höga. SAS hävdade också att de istället vill ha ett närmare samarbete med Scanair. På grund av kontraktsbrott tvingades SAS betala 20 miljoner i skadestånd, kontraktet med Transair upphörde att gälla den 1 oktober 1975. Då Transair sedan sextiotalet var en del av koncernen SAS var framtiden för företaget inte ljus. Den runda solen på Transairs plan överfördes till Scanair och SAS styrelse beslutade slutligen att all verksamhet med Transair skulle upphöra senast 1981. Den 6 september 1981 gick en 30-årig epok i graven när den sista flygningen med Transair (Boeing 727 SE-DAA) genomfördes (Rhodos-Malmö T&R). Genom Transair kom svenskarna för första gången till sol-länderna och "Sun Jet" blev ett begrepp, vilket senare levde vidare inom SAS-gruppens charterflaggskepp Scanair.

Flygplansflotta

• Airspeed (1951-1959)
• Boeing 727 (1967-1981)
• Curtiss C-46 (1957-1967)
• Douglas DC-3 (1953-1964)
• Douglas DC-6 (1960-1968)
• Douglas DC-6B (1961-1965)
• Douglas DC-7B (1965-1970)

Svenska flygbolag
Nuvarande
Air Express | Barents AirLink (1974-) | City Airline (1999-) | Direktflyg (2002-) | Golden Air (1975-) | Jämtlands Flyg 1954- | Malmö Aviation (1981- + rekonstruktioner efter konkurser) | Nextjet (2002-) | Nordic Airways (2004-) | Norwegian.se (2008-) | Novair/Nova Airlines (1997-) | Primera Air (2007-) | SAS (1946-) | Skyways (1993-) | Sverigeflyg (2001-) | Tor Air (2008-) | Transwede Airways (2005-) | TUI fly Nordic (i form av Transwede, Blue Sandinavia och Britannia sedan 1985-) | Viking Airlines (2003-) | West Air Sweden (1962-)
Historiska
AB Aerotransport (1924-1950) | Airborne of Sweden (-2000) | Air Sweden (199?-199?) | Braathens Malmö Aviation(1999-2000) | European Executive Express (1997-2005) | Fairline (1966-1967) | Falcon Air (1966-2006) | Flying Enterprise (1989-2000) | FlyMe (2003-2007) | Fly Nordic/Nordic Airlink (2000-2008) | Highland Air (1995-2000) | Interswede (1971-1972) | Linjeflyg (1957-1992) | Scanair (1961-1993) | ScanBee (1977-1985) | Skyline (1971-1977) | Swedair (1972-1993) | Swedeways (2000-2001) | Swedline (2002-2006) | Tor Air (1964-1966) | Transair (1951-1981) | Transjet (2001-2002) | Transwede (1985-1998) | Trygg-Flyg (1979-2002)