Från Rilpedia

Stavningsreformen som genomdrevs 1906 förenklade stavningen av "v" och "t" i svenska språket. Stavningsreformen genomfördes på initiativ av den svenske ecklesiastikministern Fridtjuv Berg i den Staafska ministären efter 1905 års val. Reformen kallades då den genomdrevs för stafningsukasen, och väckte förbittring inom åtskilliga kretsar. Stavningsreformen innebar slutet för den äldre standard som i dag kallas gammalstavning.

Bakgrunden till stavningsreformen var att Sveriges Allmänna Folkskollärarförening redan 1903 inkommit till Sveriges regering med ett förslag om, att det "ej måtte betraktas som fel" att i skolan utbyta dt som tecken för t-ljud mot t eller tt, samt f, fv och hv som tecken för v-ljud mot v. Förslaget lämnades in i maj 1905 (med anledning av en skrivelse av Fridtjuv Berg, J.A. Lundell och E. Schwartz riktad till de tre korporationerna) till Kungl. Maj:t lika lydande petitioner från Svenska lärarsällskapet, Sveriges allmänna folkskollärarförening och Föreningen af lärare och lärarinnor vid Sveriges flickskolor och samskolor, att utbyte av dt mot t (tt), av f och fv mot v måtte vara tillåtet. Efter yttranden av ämneskonferenserna i modersmålet, Läroverksöverstyrelsen och Svenska Akademien utfärdades ett kungligt cirkulär 7 april 1906 om successivt införande i skolorna av t (tt) istället för dt och v istället för f, fv, hv.

Beslutet drogs genom reservationer i konstitutionsutskottet inför 1907 års riksdag. 1908 ingick till Kungl. Maj:t en av 40 000 personer undertecknad petition om revision av 1906 års cirkulär, men ledde inte till något resultat. Inom litteraturen vann det nya stavningssättet långsamt terräng; flertalet tidningar hade länge den äldre stavningen kvar. Vissa författare ville gå längre än så och kunde t.ex. skriva j-ljudet konsekvent med j (jup, jälpa).

Stavningsreformen är en del av övergången från yngre nysvenska till nusvenska – efter att den genomfördes har det svenska skriftspråket med ett par undantag varit i stort sett stabilt.

Jämförelser

Stavningsreformen bidrog till viss del med att fjärma det svenska skriftspråket från de övriga skandinaviska. Att stava v-ljudet med v inne och i slutet av ord var redan infört i danskt och norskt skriftspråk, men på de övriga punkterna kom svenskan att inta en särställning. I både norska och danska använder man fortfarande kombinationerna hv- och -dt (även om den senares användning skiljer sig något från den tidigare svenska). Dessutom stavas flera av orden som tidigare hade hv- med wh- på engelska.

Före 1906	Efter 1906	Danska	Engelska	Övrigt
hvad	vad	hvad	what
hvadan	vadan	(parallell till ”hvordan”)
hval (djur)	val	hval	whale	”val” som i ”valfrihet” stavades även innan utan h
hvalf	valv	hvælving, hvalv
hvar (om position)	var	hvor	where	preterium ”var” av ”vara” stavades även innan utan h
(pigg-, slät-) hvar	(pigg-, slät-) var	(pig-, slet-) hvar
hvarannan	varannan	hveranden
hvarandra	varandra	hverandre = hinanden
hvarför	varför	hvorfor	”wherefore” (ålderdomligt)
hvarje	varje	hver, hvert
hvarken	varken	hverken
hvart	vart	hvorhen	where to
hvarf (runda)	varv	omgang (som i solhverv)
hvass (om egg)	vass	hvass		växten stavades även innan utan h
hvem	vem	hvem	who
hvems	vems	hvis	whose
hven	ven	hvene
hvete	vete	hvede	wheat
hvi	vi	parallell til hvi	why	gammaldags synonym till ”varför”
hvil	vil	hvil	besläktat med ”while”
hvila	vila	hvile
hvilken, hvilket, hvilka	vilken, vilket, vilka	hvilken, hvilket, hvilke	which
hvina	vina	hvine	besläktat med ”whine”	drycken stavades även innan utan h
hvirfvel	virvel	hvirvel	”whirl”, besläktat med ”whorl” (spiral) och ”hurl” (kasta)
hviska	viska	hviske	whisper	”viska” med betydelsen ”borste” stavades även innan utan h
hvit	vit	hvid	white
hvitling	vitling	hvilling	whiting
hväsa	väsa	hvæse
hvässa	vässa	hvæsse	besläktat med ”whet”

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Svensk retskrivningsreform 1906, 19 januari 2009.