Smeknamn

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Smeknamn är en form av binamn; ett positivt laddat ersättningsnamn för en person, ort, förening eller ett föremål, men kan även vara ett binamn/tillnamn (till exempel Leif "Honken" Holmqvist). Motsatsen till smeknamn är det negativt laddade öknamnet. Det språkvetenskapliga begreppet är hypokorism, från grekiskans hypokorisma, som kommer från hypokorizesthai: att tilltala med smeknamn (hypo - under, i hemlighet; korizesthai - att smeka).

Är ett smeknamn bildat av tilltalsnamnet, kallas det smekform.

Smeknamn är väldigt populära inom den svenska idrottsvärlden, där massmedia ofta ger idrottsprofilerna egenartade smeknamn, ofta som binamn/tillnamn - till skillnad från artistnamnen är de alltså inte tagna. I svensk idrott är det också vanligt att kända idrottare lyder under smeknamn som de bar som barn.

Innehåll

Smeknamn på personer

Det finns ett antal vanliga sätt att bilda smeknamn till personer:

Smekformer av tilltalsnamn

Smeknamn som är bildade av personens tilltalsnamn, direkt eller indirekt. Många av dessa namn har med tiden även blivit formella tilltalsnamn. I svenskan finns en tydlig preferens för tvåstaviga former, vanligen med grav betoning, vilket innebär att produkterna i vissa fall blir längre än ursprungsnamnet (Bo->Bosse). Ett motsatt exempel från svenskan är att förkortning av långa namn, eller dubbelnamn, tex Carl-Christian "Charlie" Wåger.

Till de vanligaste metoderna för att skapa ett smeknamn med utgångspunkt i ett förnamn är att ta den första stavelsen, förlänga ett konsonantljud och hänga på ett -e. Till denna grupp hör Affe (för Alf), Roffe (för Rolf), Uffe (för Ulf), Fredde (för Fredrik), Danne (för Dan eller Daniel), Jocke (för Joakim), Micke (för Mikael), Lasse (för Lars), Nisse (för Nils), Hasse (för Hans), Kalle (för Karl), eller Ville (för Vilhelm). Mindre vanligt men ändå regelbundet förekommande är även att mitten eller slutet av namnet används - exempelvis Lisa (för Elisabet), Sanna (för Susanna), Stina (för Kristina) eller Lotta (för Charlotte). För flickor är det också vanligt med smeknamn som slutar på -i (Sussi för Susanne, Cissi för Cecilia, Kicki för Kristina) eller -an (Tessan för Therese, Nettan för Annette, Maggan för Margareta).

I USA med fler länder som har engelska som huvudspråk är det betydligt vanligare att namnen kortas. Det sker där typiskt genom att man kallar personer vid deras namns första stavelse (Peter->Pete), "short for". Det speglar väl de fonologiska preferensmönster som också syns i språkens ordbildning i övrigt. I spanskan använder man regelbundet diminutivsuffix för smekformer, vilket ger smeknamn som är upp till två stavelser längre än det formella namnet, t ex Carmencita (lilla Carmen) för Carmen, Juanito (lille Juan) för Juan. Dolores kan få smeknamnet Lola, som i sin tur förlängs till Lolita.

Smeknamn som hänför sig till efternamn

Smeknamn kan även hänföra sig till en persons efternamn, direkt eller indirekt. Exempel:

  • "Björken" för Björk, Björkman, Björklund
  • "Katten" för Lejon
  • "Nyllet" för Nylén
  • "Linge" för Lindgren

Initialer som smeknamn

Att bara kalla någon för dennes initialer är också vanligt. Exempel:

Familjeposition som smeknamn

En persons position i familjen kan börja användas som tilltal och därmed bli ett smeknamn som följer personen livet ut. Exempel:

  • "Lillan" eller "Kickan" för yngsta dottern i familjen.
  • "Lillen" för yngste sonen

Smeknamn som syftar på fyskisk uppenbarelse

Smeknamn kan även ha anknytning till en persons fysiska uppenbarelse. Exempel:

  • "Krull" för någon med krulligt hår
  • "Stickan" för en smal person
  • "Lången" för en lång person

Smeknamn som syftar på härkomst

Smeknamn kan även ha anknytning till en persons härkomst, till exempel geografiskt eller etniskt ursprung. Exempel:

  • "Finne" för någon från Finland
  • "Lapp" för någon som kommer från Norrland (oavsett om han/hon är same eller ej)
  • "08:a" för någon från Stockholm

På landsbygden kan en persons hem eller barndomshem utgöra grunden för ett smeknamn, till exempel:

  • "Nolgärt" från Nordgärdet
  • "Dunder" från Dundras
  • "Knallhatten" från Knalla
  • "Stubben" från Stubba
  • "Bocken" från Bocksås
  • "Bunna-Karl" från Botten (=Bunn)

Ovanliga smeknamn på kända personer

Smeknamn på orter

Smeknamn på produkter och föremål

Smeknamn på stater

Organisationer och företag

Idrottsföreningar

Idrottsföreningar har ofta smeknamn. Dessa kan ibland vara officiella delar av klubb- eller lagnamnet, men i Sverige är de oftast informella namn som används av supportrarna. Några exempel:

Se även

Personliga verktyg