Tillnamn
Från Rilpedia
Tillnamn eller binamn, namn som används utöver ett vanligt namn, ofta för att skilja personer eller saker med samma namn. Tillnamn uppkommer ofta efter hand, på liknande sätt som smeknamn och öknamn.
I äldre tid, framför allt i folkmun, användes ofta binamn som karaktäriserade innehavaren som tillägg till förnamn(en). Ett binamn kan härledas på många olika sätt, till exempel innehavarens yrke (Petter Skomakare), utseende (Halfdan Långe), egenskap (Ivan den förskräcklige) etc. Till skillnad från de självtagna namnen (för- och släktnamn) är binamn oftast givna av personens omgivning. Ibland fogades binamnet ihop med ett förnamn, till exempel Smed-Per eller Torpar-Erik. De flesta i det gamla bondesamhället saknade dock binamn. De identifierades i stället vanligen genom en upplysning om var de bodde, Anders i Söderby, Nils i Backa, Börta i Sörtorp osv.
En speciell form av binamn med officiell giltighet var soldatnamnen som tilldelades soldater under indelningsverkets tid och användes i stället för det vanliga patronymikon, till exempel Erik Stolt, Per Kanon, Gustaf Bönfält.
Binamn kallas ibland öknamn när de är nedsättande, alternativt smeknamn när de uttrycker uppskattning eller tillgivenhet.
Binamn används även för geografiska namn.
Exempel på kungligheter med binamn
Kungligheter med samma namn har ofta tillnamn:
- Pippin den lille, far till Karl den store
- Erik den läspe och halte
- Johanna den vansinniga
- Didrik den beträngde
