Patronymikon
Från Rilpedia
Patronymikon (fadersnamn, pluralis patronymika) är ett namn som har bildats av faderns förnamn för att markera vem en individs far är. Ett namn baserat på mödernets förnamn kallas metronymikon. Som exempel kan nämnas de svenska son- och dotternamnen (Andersson, Svensson, Nilsson, respektive Larsdotter, Andersdotter, Knutsdotter med flera). Patro- eller metronymika ärvs normalt inte av bärarens barn, och skall därför inte förväxlas med dagens svenska sonnamn, som visserligen en gång var patronymika men sedan omvandlats till ärftliga efternamn, släktnamn eller familjenamn.
Innehåll |
Bruk
Nordiska språk
Patronymikon behölls även efter giftermål. Undantagsvis brukades metronymika, om barnet var fött utom äktenskapet eller modern var betydligt mer högättad än fadern (jmf. Sven Estridsen). Bruket att barn behåller faderns patronymikon som efternamn förekommer i Sverige på 1700-talet och blir utbrett vid 1800-talets slut. Därmed får även hustrun makens efternamn vid giftermål. Patronymikon förekommer dock fortfarande under 1900-talet, men avskaffas slutgiltigt i Sverige år 1966.
Bruket med patronymika återfinnes än idag i de isländska son- och dóttir-namnen.
Ryska namn
I ryskan är det vanligt med fadersnamn tillsammans med förnamn och familjenamn (efternamn). Fadersnamnet bildas här av faderns förnamn med något av tilläggen -ovitj, -evitj, eller -itj för söner, och -ovna, -evna eller -initjna för döttrar. Den ryske författaren Fjodor Michajlovitj Dostojevskij fick exempelvis fadersnamnet Michajlovitj, eftersom hans far hette Michail. Ett annat exempel är författaren Anna Andrejevna Achmatova, vars far hette Andrej.
Andra
Spanska efternamn som slutar på -ez (t.ex. Sanchez, son till Sancho, eller González, son till Gonzalo), skotska efternamn med Mac eller Mc samt irländska O' är ursprungligen patronymika som behållits som familjenamn. I kymriska används ordet ap (kort form av mab, 'son') mellan förnamnet och faderns namn, och i somliga fall har detta sammansmält till vad som har kommit att bli släktnamn (till exempel Prichard av ap Richard, 'son till Richard').
I Nederländerna förekom det länge parallellt med andra typer av släkt- och tillnamn, som exempel hos målaren Rembrandt Harmenszoon van Rijn, varvid patronymikonet ofta förkortades (alltså Harmensz). I frisiska var patronymika ända till 1800-talet vanligare än släktnamn inom allmogebefolkningen, i likhet med förhållandet i Sverige.
Även arabiska namn med ibn, ben eller bin, hebreiska med ben och Arameiska bar är patronymika.
Externa länkar
- BBC: Son of my father – Om patronymika i kymriska namn (engelska)
- Sveriges Släktforskarförbund: Nättidningen Rötter