Från Rilpedia

Herman Ludvig Rydin, född i Jönköping den 13 augusti 1822, död i Uppsala den 22 november 1904, universitetslärare, jurist, politiker. Föräldrar: handlanden och rådmannen Johan Samuel Rydin och Engel Katarina von Sydow. Gift 1860 med Aurora Vilhelmina Genberg.

Universitetsåren

Rydin genomgick Jönköpings skola och Växjö gymnasium samt blev student i Uppsala 1840. Efter åtta års akademiska studier, därvid en god del av hans tid upptogs av andras undervisning, promoverades han 1848 till filosofie doktor med andra hedersrummet samt avlade juris utriusque kandidatexamen 1851. Under de därpå följande åren tjänstgjorde han dels såsom extra ordinarie i Svea hovrätt och dels som biträdande domare vid rådhusrätt samt ting på landet. Efter att 1853 ha disputerat för en juridisk adjunktur i Lund med en avhandling Bidrag till svenska skogslagsstiftningens historia, utnämndes han samma år till adjunkt i administrativrätt och nationalekonomi vid nämnda universitet, och förordnades året därpå till vice häradshövding. Vårterminen 1854 förestod han på förordnande professuren i nämnda ämnen. År 1855 utgav och försvarade han en avhandling Om svenska folkets beskattningsrätt och utnämndes kort därefter samma år till professor i svensk statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt vid universitetet i Uppsala. Denna befattning innehade han till 1890, då han tog avsked.

I Riksdagen

Livligt intresserad av tidens frågor, framträdde han 1860 i den offentliga diskussionen med ett, tillsammans med C. G. Malmström , författat Flygblad i norska frågan, vari han emot den då rådande opinionen i den så kallade ståthållarestriden förfäktade Norges rätt att utan Sveriges inblandning företa sådana ändringar i sin grundlag, som inte kränker riksakten, vilka åsikter han 1863 närmare utvecklade i Föreningen mellan Sverige och Norge, från historisk och statsrättslig synpunkt betraktad. I politiskt avseende vid denna tid representerande den liberala åskådning, som då behärskade den stora majoriteten av den bildade medelklassen i Sverige, vässade också Rydin sin penna till förmån för representationsreformen i Betraktelser i representationsfrågan av en svensk medborgare, som ej undertecknat någon reformadress, 1865. Det var därför också helt naturligt, att Rydin började tas i anspråk för det offentliga livet. 1867-1875 ledamot av Första kammaren för Västerbottens län, tillhörde han vid alla dessa riksdagar konstitutionsutskottet.

Han företrädde sedermera 1876-1878 och 1882-1890 Uppsala stad i Andra kammaren. I skarp antagonism mot lantmannapartiets grundskatte- och härordningspolitik, bragtes han härigenom så småningom allt längre åt höger, för att slutligen, sedan han 1886 ställt sig under protektionismens banér, tvingas ut på konservatismens yttersta flygel, brytande staven över sin tidigare mandoms åsikter. Så visade han redan 1883 i Unionen och konungens sanktionsrätt i norska grundlagsfrågor en mot Norge föga vänlig stämning, vilken sedermera på det skarpaste tillspetsades i Om norska flagglagens rättsliga betydelse 1899 och Anteckningar om den norska vänsterns unionspolitik och dennas statsrättsliga karaktär under åren 1891-1902 1902. Rydin, som på grund av sin opposition mot majoriteten under hela sin föregående andrakammartid hållits utom utskotten (med undantag av 1877, då han hade plats i konstitutionsutskottet, och 1883, då han var medlem av särskilda utskottet för behandling om motion om Sveriges neutralitet), insattes efter bildandet av det protektionistiska nya lantmannapartiet, vars förtroenderåd han tillhörde, 1888-1890 som vice ordförande i konstitutionsutskottet. I denna egenskap inlade han mycken nitälskan för inskränkning av städernas representationsrätt. 1888 ledamot av kyrkomötet, stod han även där långt på högra flygeln.

Denne tillhörde såsom ledamot 1875-1876 års förberedande skattejämkningskommitté och den 1879-1881 fungerande stora skattekommittén. 1879-1881 hade han förtroendet att vara statsrevisor, vald av Första kammaren. Uppsala läns landsting tillhörde han 1863-1865 och 1869-1888 samt var därunder 1884-1885 tingets vice ordförande och 1886-1888 dess ordförande. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 promoverades han till juris hedersdoktor. Invald 1865 i norska Videnskabsselskabet, blev han 1876 ledamot av Videnskabsselskabet i Köpenhamn och 1882 av Vetetenskapssocieteten i Uppsala.

Även utom det rent politiska området var Rydin verksam som författare med åtskilliga tidskriftsuppsatser och med de i bokform utgivna Om yttrandefrihet och tryckfrihet 1859, Svenska statsrättsförhållanden, bedömda efter representationsreformens genomförande, i »Svensk literaturtidskrift» 1868, Svenska riksdagen, dess sammansättning och verksamhet, 2 del. 1873-1879, med flera. Förövrigt så är en mängd artiklar i »Nordisk familjebok» författade av honom.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Wilhelm Lilljeborg	Inspektor vid Smålands Nation i Uppsala 1866–1873	Efterträdare: Wilhelm Lilljeborg
Företrädare: Carl Alfred Cornelius	Uppsala universitets rektor 1875-1876	Efterträdare: Carl Yngve Sahlin