Friidrott
Från Rilpedia
Friidrott (eller fri idrott, äldre benämning) är ett samlingsbegrepp för ett antal idrottsgrenar. Ibland används termen allmän idrott, men den har på senare år blivit mindre vanlig.
Innehåll |
Friidrottens historia
Friidrott är med stor sannolikhet en av våra allra äldsta idrotter. Den är omnämnd i de ursprungliga olympiska spelen under antiken. På det första olympiska spelet 776 f.kr. tävlade de aktiva i att springa en stadium (motsvarande 180 meter). Vid senare olympiader utökades löpgrenarna till längre sträckor. Även mångkamp fanns med i de antika olympiska spelen. Mångkampen bestod av diskuskastning, längdhopp, spjutkastning, löpning och brottning. [1].
Friidrotten organiseras och tillkomsten av IAAF
Under 1800-talet fick friidrotten ett uppsving igen. Det framväxande välståndet gjorde att allt fler personer har möjlighet att kunna idrotta. Precis som i flera andra idrotter, exempelvis fotboll, var Storbritannien ett föregångsland där friidrottstävlingar arrangerades från mitten av 1800-talet. När de första moderna olympiska spelen invigdes 1896 i Aten var friidrott en självklar del av programmet. Inledningsvis var det oklart vilka grenar de aktiva skulle tävla i. Först 1912 bildades det internationella förbundet IAAF av 17 nationella föreningar i syfte att skapa gemensamma regler och världsrekord. [2] . Ursprungligen var friidrottstävlingar bara till för amatörer, exempelvis stängdes Gunder Hägg av 1946 för brott mot amatörreglerna. Först 1982 togs amatörreglerna formellt bort.
Friidrotten under kalla krigets dagar
Från början av 1960-talet och fram till och med mitten av 1980-talet kom friidrotten att präglas av det kalla krigets uppdelning i väst och öst. Länder som Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Bulgarien och framför allt Östtyskland dominerade friidrotten. Att lyckas inom idrotten blev en del av den politiska ideologin i många s.k. östländer. Framför allt gjordes det stora avtryck inom damernas friidrott där östländerna var fullständigt överlägsna.
Friidrotten blir global
Friidrotten är idag en global sport inte bara när det gäller antalet länder som är medlemmar i IAAF utan även att resultaten i den moderna friidrotten är globala. Vid de första olympiska mästerskapen var det i princip bara tävlande från Nordamerika, Europa och Australien och Nya Zeeland som tog medaljer. Den första sydamerikanen som tog en olympisk medalj i friidrott gjorde det 1924. Fyra år senare fick vi en medaljör från Asien. Sportens riktiga globalisering kom efter det att Abebe Bikila vunnit olympiskt guld 1960 i maraton. Idag är friidrotten global. Genom att studera vilka nationer som vunnit olympiska medaljer i friidrott vid det olympiska sommarspelen 2000 och 2004 kan vi se att 51 olika nationer har idrottare som blivit medaljörer.
Fortfarande finns det stora skillnader mellan vilka nationer som vinner vilka grenar. På männens kortdistanslöpning kommer de främsta resultaten från färgade personer från Amerika, Karibien eller västra Afrika. På medeldistans- och framför allt långdistanslöpning är öst- och nordafrikaner överrepresenterade med löpare främst från Etiopien, Kenya, Marocko och Algeriet. Däremot är de flesta segrar i teknikgrenar från Europa eller Nordamerika.
Från amatörer till professionella
Förutom att friidrotten numera är en global idrott har friidrotten allt mer präglats av kommersiella intressen. Prissummorna har ökat i tävlingarna och med Golden League har ekonomin hamnat i fokus. IAAF samarbetar även med en rad olika företag som sponsrar friidrottsverksamheten [3]. Även de aktiva lever idag på sin idrott till skillnad mot hur det var i friidrottens barndom.
Friidrottsgrenar
Dagens friidrott består av flera olika grenar som genom historien har förändrats. Grovt går det att dela in sporten i flera undergrupper. Löpgrenar (kort-, medel- och långdistans), hoppgrenar, kastgrenar, mångkamper och gång. Även om friidrott till sin karaktär är en individuell sport så tävlar man även i lag i flera grenar, exempelvis i stafetter men även i rena lagtävlingar, tex Finnkampen.
Löpning
Inom friidrotten tävlas det i en rad olika löpgrenar. Den kortaste distans som man tävlar på är 60 meter och den längsta är maraton. Det finns även längre och kortare distanser som inte ingår i IAAFs officiella program. Löpning ingår även som en del i andra idrotter så som triathlon och modern femkamp.
Kortdistanslöpning
- Huvudartikel Kortdistanslöpning
Till kortdistanslöpning räknas normalt alla löpgrenar som är maximalt 400 meter. De vanligaste distanserna är 60 meter (som främst springs inomhus), 100 meter, 200 meter, 400 meter samt stafetterna på 4 x 100 och 4 x 400 meter. Förutom dessa distanser finns det även officiella världsrekord på 300 meter, 100 yards och stafett 4 x 200 meter[5].
Det som är kännetecknande för kortdistanslöpning är att man springer på enskilda banor och att man använder startblock. På distanser upp till 100 meter så springer alla deltagare på raka banor medan på längre distanser så ingår ett eller två kurvmoment.
Medeldistanslöpning
- Huvudartikel Medeldistanslöpning
Med medeldistanslöpning menas alla distanser som är längre än 400 meter men kortare än 5 000 meter. De vanligaste distanserna är 800 meter, 1 500 meter, 1 engelsk mil och 3 000 meter. Det finns även officiella världsrekord på distanser som 2 000 meter, 2 500 meter samt stafetter på 4 x 800 meter och 4 x 1 500 meter.
En skillnad mellan kort- och medeldistanslöpning är att löparna i medeldistanslöpning bara startar på enskilda banor för att efter den första kurvan övergå till en gemensam bana. Eftersom det inte går att springa maximalt under hela loppet blir loppen mer taktiska. För att få bra tider vid tävlingar används därför oftast s.k. harar som får agera farthållare och även fånga upp vinden.
Långdistanslöpning
- Huvudartikel Långdistanslöpning
I långdistanslöpning ingår alla distanser som är 5 000 meter eller längre. Det finns flera olika distanser som man tävlar på men de vanligaste är 5 000 meter, 10 000 meter, halvmaraton och maraton. Det finns även världsrekord på distanserna 20 000 meter, 1 timmes löpning, 25 000 meter och 30 000 meter. I långdistanslöpningen ingår även terränglöpning, så som Lidingöloppet i Sverige. Det finns även tävlingar i Ultramaraton som kan vara väldigt långa.
Långdistanslöpning kan antingen ske på en friidrottsarena så som 10 000 meter, i stadsmiljö så som maraton eller som terränglopp. På 10 000 meter eller andra lopp som sker på en arena brukar man använda sig av farthållare däremot är det mindre vanligt i maratonlöpning.
Häck och hinderlöpning
- Huvudartiklar Häcklöpning och Hinderlöpning
| Gren | Män | Kvinnor |
|---|---|---|
| 100 m häck | - | 0,84 m |
| 110 m häck | 1,06 m | - |
| 400 m häck | 0,91 m | 0,76 m |
| 3000 m hinder | 0,91 m | 0,76 m |
En särskild form av löpning är häck- och hinderlöpning. Inom häcklöpningen tävlar man på kortdistans respektive långdistans. Med kortdistans menas 60 meter (främst inomhus), 100 meter (enbart för kvinnor) och 110 meter (enbart för män). På långdistans springer man 400 meter. Totalt är det, med undantag för 60 meter, 10 häckar som ska passeras. Häckarna är olika höga för män respektive kvinnor. Häckarna är inte fasta vilket gör att om man slår i en häck så välter de.
I hinderlöpning så är det precis som i häcklöpning hinder som ska passeras. Skillnaden är att hinderna är fasta vilket gör att om man slår i ett hinder så välts det inte. Den vanligaste distans som man springer på är 3 000 meter. Förutom att löparna totalt på 3 000 meter hinder lopp ska passera 28 hinder ska de även sju gånger hoppa över en vattengrav som är 3,66 meter lång och 70 centimeter djup[6]. Hindren varierar mellan könen.
Hoppgrenar
- Huvudartikel Hoppgrenar
Inom friidrotten tävlar man i fyra teknikgrenar som brukar benämnas som hoppgrenar. Dessa är längdhopp, tresteg, höjdhopp och stavhopp. Längdhopp och tresteg påminner om varandra. I båda dessa grenar springer den aktive fram till ett märke (s.k. plastelina) där man hoppar rakt fram. Eftersom hoppet mäts från märket så gäller det att komma så nära linan som möjligt, ifall man kommer över linan så blir hoppet ogiltigt. I mästerskapssammanhang har den tävlande sex hopp på sig och det längsta hoppet räknas som resultat. Ifall två hoppare hoppar lika långt så avgör det bästa andra hoppet osv.
I höjdhopp och stavhopp springer den aktive fram till en ribba som denne ska ta sig över. I stavhopp använder idrottaren en stav, det finns inga regler för hur lång en stav ska vara eller av vilket material det bestämmer friidrottaren själv[7]. I både höjdhopp och i stavhopp är det inte den faktiska höjden som mäts utan höjden på ribban som räknas. Det spelar alltså ingen roll ifall man är högt över eller precis tar en höjd. Vanligtvis har en aktiv tre försök på sig på varje höjd. Ifall man klarar höjden går man vidare till nästa höjd. Den som klarar högst höjd vinner tävlingen. Ifall flera tävlande klarar samma höjd är det antal rivningar som avgör vem som vinner.
Historiskt sett har man även tävlat i stående höjdhopp, stående längdhopp och stående tresteg.
Kastgrenar
- Huvudartikel Kastgrenar
| Gren | Män | Kvinnor |
|---|---|---|
| Kula | 7,260 kg | 4 kg |
| Diskus | 2 kg | 1 kg |
| Spjut | 0,800 kg | 0,600 kg |
| Slägga | 7,260 kg | 4 kg |
Inom friidrotten tävlar man även i fyra grenar som alla har det gemensamt att den aktive kastar eller stöter iväg ett föremål. Dessa grenar är kulstötning, diskuskastning, släggkastning och spjutkastning.
I kulstötning, diskuskastning och släggkastning står kastaren i en ring som mäter 2,135 meter i diameter för slägga och kula men 2,50 meter för diskus och roterar innan redskapet stöts respektive kastas ut. Precis som i längdhopp och i tresteg har varje kastare i mästerskap sex kast på sig och det är det längsta kastet som räknas. Ifall en kastare trampar över blir kastet ogiltigt. Det är heller inte tillåtet att kasta eller stöta utanför kastsektorn. För att förhindra olyckor kastar man redskapet (i diskus och slägga) i en bur med nät åt alla håll utom framåt, nätet stoppar redskapen från att hamna ute på löparbanorna.
I spjutkastning tar den aktive sats rakt fram mot ett märke och kastar spjutet rakt fram. Vinkeln på spjutet vid utkastet avgör hur långt kastet blir. En optimal vinkel är mellan 30 och 40 grader.
Mångkamp
- Huvudartikel Mångkamp
En särskild form av friidrott är mångkamp. Här tävlar de aktiva i flera olika grenar och får poäng i varje enskild gren. Den totala poängsumman efter den sista grenen avgör vem som vinner. Den vanligaste formen av mångkamp är tiokamp (för herrar) och sjukamp (för damer). Inomhus tävlar man även i femkamp (för damer) och sjukamp (för herrar).
Programmet för tiokampare är: Dag ett – 100 meter, längdhopp, kulstötning, höjdhopp och 400 meter. Dag två – 110 meter häck, diskuskastning, stavhopp, spjutkastning och 1 500 meter.
Programmet för sjukampar är: Dag ett – 100 meter häck, höjdhopp, kulstötning och 200 meter. Dag två – länghopp, spjutkastning och 800 meter.
Gång
- Huvudartikel Gång
Till friidrotten räknas även gångsporten. I en del länder så som Sverige är gång organiserat i ett annat förbund än den övriga friidrotten. I gång tävlar man antingen i landsvägsgång eller på bana. I mästerskapssammanhang är den först nämnda den vanligaste. De vanligaste distanserna i gång är 20 km och 50 km.
Friidrottsarenor
Friidrott anordnas normalt på en friidrottsarena. Vanligt är att friidrottsarenan även används till andra sporter än bara friidrott, exempelvis fotboll. Arenan är ovalformad och består av en löparbana som är 400 meter lång. Innanför löparbanan finns en gräsplan som används i kastgrenarna. Innanför löparbanorna finns även plats för hoppgrenarna. Underlaget på löparbanorna är sedan 1960-talet av ett syntetmaterial som kallas för tartan[8].
Friidrott inomhus
Under norra halvklotets vintersäsong anordnas friidrottstävlingar inomhus. Till skillnad mot arenor utomhus är löparbanorna inomhus 200 meter långa. Eftersom hallen är mindre går det inte att tävla i kastgrenar inomhus med undantag av kulstötning. Vidare tävlar man inte heller på 100 meter inomhus eller 100 respektive 110 meter häck. Dessa grenar är utbyta mot 60 meter istället. Till skillnad mot friidrott utomhus är inomhustävlingar en relativt sen tillkomst. Det första världsmästerskapet ägde rum 1985.
Regler
Sedan IAAF grundades är det de som fastställer vilka regler som ska gälla för friidrottstävlingar. Nationella förbund kan ha egna regler men då gäller inte resultat och ev. världsrekord som officiella. Reglerna i friidrott bygger på principen om att de ska vara enkla och inte kunna ge upphov till tolkning [9] Regelsamlingen som finns hos IAAF är väldigt detaljrik och uppdateras löpande[10]. Utvecklingen inom friidrotten har framför allt handlat om att säkrare kunna bedöma resultat och att förebygga dopning. Exempel på regler som successivt har införts i syfte att kunna ge säkrare resultat är: Målfoto i sprintlopp, elektronisk tidtagning, elektronisk avläsning för att förebygga tjuvstarter och optiska hjälpmedel för att mäta kast och hopp. I bland har även reglerna fått ändrats på grund av deltagarnas prestationer. Exempelvis var IAAF tvungen att modifiera spjuten i syftet att minska kastlängderna, detta sedan den östtyske kastaren Uwe Hohn kastade över 100 meter vilket kunde i förläggningen innebära att spjuten skulle hamna på löparbanorna.
En idrottare eller ett förbund som har hamnat i en dispyt med IAAF kan överklaga ett beslut till CAS, idrottens högsta domstol.
Se även Ungdomsregler inom friidrott
Mästerskap och tävlingar
Precis som i andra idrotter finns det en rad olika tävlingar inom friidrotten. Dels finns det internationella mästerskap så som Olympiska spelen och världsmästerskapen. Dels finns det olika tävlingar där de finaste kallas för Golden League.
Olympiska mästerskap
- Huvudartikel Friidrott vid Olympiska sommarspelen
Friidrott tillhör de grenar som funnits på det olympiska programmet sedan starten 1896. Från början var det bara män som tävlade men sedan 1928 finns det även friidrott för kvinnor på det olympiska programmet. Antalet grenar har kraftigt förändrats under historien.
Reglerna om deltagande har förändrats övertid men idag får varje nation maximalt skicka tre idrottare till varje gren under förutsättningen att denna idrottare klarar de gränser som IOK har satt upp. I en del länder så som USA har man en nationell uttagning där de tre som vinner varje gren får åka, under förutsättning att de klarar kvalgränserna. I andra länder så som Sverige görs en bedömning över en längre tid om vilka idrottare som får delta.
Världsmästerskap
- Huvudartikel VM i friidrott
1983 anordnades det första världsmästerskapet i friidrott. Redan från början tävlade både kvinnor och män vid världsmästerskapet. Från början var det tänkt att världsmästerskapet skulle äga rum vart fjärde år vilket också skedde inledningsvis. Men efter VM 1991 äger tävlingarna rum vart annat år.
Precis som i olympiska spelen finns det kvalgränser som IAAF har satt upp som de aktiva måste klara för att få delta i världsmästerskapen.
Förutom det vanliga världsmästerskapet arrangerar även IAAF flera andra världsmästerskap. inomhus-VM har funnits sedan 1985 och äger rum vart annat år. Nästa mästerskap kommer att äga rum i Doha 2010. VM för juniorer har ägt rum vart annat år sedan 1986 och sedan 1999 finns det även ett mästerskap för ungdomar (17 år eller yngre). Sedan 1973 äger även VM i terränglöpning rum varje år.
Regionala mästerskap
- Huvudartikel EM i friidrott
Förutom de två stora mästerskapen så finns det även regionala mästerskap. Det första Europamästerskapet i friidrott avgjordes 1934 och äger rum vart fjärde år. 2006 gick EM i Göteborg. Sedan 1973 har Asiatiska mästerskapen i friidrott avgjorts vart annat år. Vart annat år äger också Afrikanska mästerskapen i friidrott rum, det första hade premiär 1979.
Friidrott äger även rum som del andra större mästerskap så som Panamerikanska spelen. En regional tävling som äger rum vart fjärde år sedan 1951. Ytterligare ett exempel är Samväldesspelen som ägt rum sedan 1930.
World Athletics tour
Förutom mästerskapen anordna IAAF varje år en serie tävlingar i vad som kallas för WAT – World Athletics tour. Tävlingarna delas in i Golden League tävlingar, Super grand prix tävlingar och grand Prix tävlingar.
| Golden League Fil:3stars.png |
Super Grand Prix Fil:2stars.png |
Grand Prix Fil:1star.png |
|
|---|---|---|---|
| Oslo Rome Paris Zurich Bruxelles Berlin |
Doha Stockholm London Monaco Lausanne |
Melbourne Osaka Dakar Hengelo Belém New-York Eugene |
Ostrava Madrid Athènes Gateshead Rieti Zagreb Shangai |
- Huvudartikel Golden League
Sedan 1998 arrangerar IAAF arrangeras det som kom att kallas för Golden League. Totalt sex friidrottstävlingar har fått status som Golden League tävling och den idrottare som vinner samtliga sex tävlingar får vara med att dela på en prissumma som är värd 1 miljon USD. De tävlingar som ingår i Golden League är Bislett Games i Oslo, Meeting Gaz de France i Paris, Golden Gala i Rom, Weltklasse Zürich i Zürich, Memorial van Damme i Bryssel och ISTAF i Berlin.
Ordningen mellan dessa städer liksom vilka grenar som är med i Golden League varierar från år till år.
Varje tävling ger poäng till den aktive utifrån dess placering i tävlingen. Vinnaren i en Golden League- eller Super grandprix-tävling får 20 poäng, tvåan 16 poäng, trean 14 poäng osv. Vinnaren i en Grand prix tävling får 10 poäng, tvåan 8 poäng, trean 7 poäng osv. När säsongen är avslutad summeras den totala poängställningen för samtliga deltagare. De sju friidrottare som fått högst poäng (i löpdistanser över 1 500 meter 11 friidrottare) får delta vid IAAF World Athletics Final. Ifall en friidrottare under året i en WAT-tävling tangerar världsrekordet får man 3 extra poäng och om man slår världsrekordet får man 6 extra poäng. Förutom de tävlande som direktkvalificerats till WAF får IAAF utse någon extra till varje gren.
Övriga tävlingar
Förutom de tävlingar som ingår i WAT finns det flera andra friidrottstävlingar som är klassiska. Mångkamparnas viktigaste tävlingar varje år äger rum i Götzis. Landskampen mellan Sverige och Finland i Finnkampen är en annan klassisk tävling. En liknande tävling är Europacupen i friidrott som äger rum varje år och är en lag tävling där totalt åtta länder tävlar i olika grenar. De som slutar på sjunde respektive åttonde plats blir nedflyttad till en lägre division. Tävlingsformen har ägt rum sedan 1965.
Världsrekord
- Huvudartikel Friidrottsrekord
För att ett världsrekord i friidrott ska godkännas krävs det dels att rekordet presterats under tillåtna förhållande och dels att IAAF väljer att godkänna rekordet. Ett resultat som noterats i sprintlöpning, längdhopp och tresteg utomhus får bara godkännas om medvinden varit maximalt 2,0 meter/sekund. Ifall resultat har skett i för stark medvind så räknas det som ett godkänt resultat i den aktuella tävlingen men inte som ett rekord. Vidare får en aktiv inte ha varit dopad när världsrekordet noterades. En person som fått ett världsrekord godkänt kan fråntas detta retroaktivt om det senare visat sig att den aktive varit dopad, så har exempelvis skett när det gäller de rekord som Ben Johnson och Justin Gatlin först bokfördes för.
Flertalet världsrekord framför allt inom kastgrenarna och kort- respektive långdistanslöpningen på damsidan har flertalet år på nacken. Det äldsta nu gällande världsrekordet är Jarmila Kratochvílovás världsrekord på 800 meter från 1983. Genom åren har det framförts kritik mot att många världsrekord från 1980-talet är omöjliga och satta under förhållande som idag inte skulle varit tillåtna. Trots detta har IAAF valt att behålla världsrekorden eftersom det inte funnits några bevis för att exempelvis Kratochvílová varit dopad under sin karriär. Flera världsrekord som när de sattes ansågs omöjliga att slå har sedan i efterhand slagits, ett exempel är herrarnas världsrekord i längdhopp där Bob Beamon 1968 förbättrade världsrekordet med 55 cm. Rekordet stod sig i 22 år innan det slogs.
I de flesta grenar är det ganska ovanligt att rekorden slås. Under hela 2000-talet har det bara, tills juli 2008, slagits världsrekord i 12 av friidrottens 46 grenar [12]. På herrsidan är det på 100 meter, 5 000 meter, 10 000 meter, 110 meter häck, 3 000 meter hinder och tiokamp. På damsidan är det 5 000 meter, 400 meter häck, 3 000 meter hinder, stavhopp, släggkastning och spjutkastning. Flera av damgrenarna där det slås världsrekord är relativt nya grenar.
En fråga som länge diskuterat är vad som är möjligt för människan att kunna prestera i olika friidrottsgrenar utan att fuska. Teknikutveckling, med bättre underlag och redskap samt träning och kost har länge kunna bidra till att världsrekorden förbättrats.
Dopning
Sporten dras med ganska stora dopingproblem (vilket till viss del kan förklaras med att testerna är hårdare än i många andra sporter). Sedan slutet av 1980-talet har en lång rad stora dopningsskandaler skakat friidrotten.
Dopingskandalen med Marion Jones 2007
Den kanske största skandalen under 2000-talet avslöjades oktober 2007 när före detta superstjärnan Marion Jones från USA erkänt att hon dopat sig i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Jones som dominerade damernas sprintdistanser i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet hade bland mycket annat vunnit 3 guld i OS 2000 men varit misstänkt för dopning lång tid. Skandalen ansågs då av många experter vara den värsta som drabbat friidrotten sedan Ben Johnson avslöjades som fuskare efter 100-metersfinalen i OS 1988. BALCO-skandalen som briserade 2003 är ett annat exempel på stora dopningsskandaler under 2000-talet.
Ryska dopingskandalen juli/augusti 2008
I månadsskiftet juli/augusti 2008 och endast en vecka innan invigningen av Sommar-OS 2008 briserade ännu en stor skandal när hela sju ryska kvinnliga friidrottare avslöjades som fuskare. Genom DNA-prov kunde "dopningspolisen" bevisa att man lyckats byta ut sina urinprov för att på så sätt lura dopningskontrollerna.
Fem av de ertappade fuskarna var uttagna i OS och stora medaljhopp. Bland dessa återfanns framförallt Jelena Soboleva som 2008 var världsetta på både 800 meter och 1 500 meter och Tatjana Tomosjova som vunnit guld i VM på 1 500 meter både 2003 och 2005. Darja Pisjtjalnikova hade världsårsbästa i diskus. Vid sidan av ryskorna avslöjades även två rumänska idrottare. [1].
Svensken Arne Ljungkvist som är viceordförande i den den internationella antidopningsbyrån WADA anser också det är högst sannolikt att härvan kommer växa ytterligare. Ljungkvist och andra ledande personer inom WADA och IAAF menar att allt tyder på att fusket varit organiserat med många personer, även tränare och kanske även ledande personer i ryska friidrottsförbundet inblandade. [2]
Friidrott för kvinnor
Friidrott var i likhet med flera andra idrotter ursprungligen en sport för män. Först 1928 fick kvinnor tävla i friidrott på olympiska spel även om det då var i ganska få grenar. Under tiden som gått har sporten blivit mer jämställd och idag tävlar kvinnor och män i princip samma grenar. Den enda skillnaden är att män tävlar i tiokamp och kvinnor i sjukamp samt att män och kvinnor springer olika långt i den korta häcken.
Här nedan visas vilket år de olika olympiska grenarna introducerades för män respektive kvinnor. Det som är värt att notera är att flera av grenarna introducerade på världsmästerskap innan det blev en olympisk gren. Exempelvis har hinderlöpning funnits med på det världsmästerskap sedan 2005.
| Gren | Första manligt deltagande | första kvinnligt deltagande |
|---|---|---|
| 100 meter | 1896 | 1928 |
| 200 meter | 1900 | 1948 |
| 400 meter | 1896 | 1964 |
| 800 meter | 1896 | 1928 med uppehåll till 1960 |
| 1 500 meter | 1896 | 1972 |
| 5 000 meter | 1912 | 1996 (1984 till 1992: 3 000 meter) |
| 10 000 meter | 1912 (1906 och 1908: 5 stadiumvarv = 8047 meter) |
1988 |
| Maraton | 1896 | 1984 |
| 110 meter häck ; Kvinnor: 100 meter häck |
1896 | 1972 (1932 till 1968 80 meter häck) |
| 400 meter häck | 1900 | 1984 |
| 3 000 meter hinder | 1920 (från 1900 till 1908 andra distanser) |
2008 |
| 4 x 100 meter | 1912 | 1928 |
| 4 x 400 meter | 1912 | 1972 |
| 20 km gång | 1956 (1908 till 1952: 10 km gång |
2000 (1992 till 1996: 10 km gång) |
| 50 km gång | 1932 | - |
| Höjdhopp | 1896 | 1928 |
| Stavhopp | 1896 | 2000 |
| Längdhopp | 1896 | 1948 |
| Tresteg | 1896 | 1996 |
| Kulstötning | 1896 | 1948 |
| Diskuskastning | 1896 | 1928 |
| Släggkastning | 1900 | 2000 |
| Spjutkastning | 1908 | 1932 |
| Tiokamp | 1896 | - |
| Sjukamp | - | 1984 (1964 till 1980: Femkamp |
Berömda friidrottare
Flera friidrottare har genom åren gjort insatser som gjort dem odödliga att lista samliga är en omöjlighet.
Bland manliga idrottare så har Jesse Owens och Carl Lewis en särställning med fyra guldmedaljer från ett och samma olympiska spel. Owens tog vid Olympiska sommarspelen 1936 guld på 100 meter, 200 meter, längdhopp och i stafett 4 x 100. Lewis gjorde om samma bedrift i samma grenar vid Olympiska sommarspelen 1984.
Den dubbel olympiske mästaren Michael Johnson som dominerade både 200 meter och 400 meter under 1990-talet med världsrekord på båda distanserna är en annan legendarisk amerikansk friidrottare. Inom medeldistanslöpningen är det största namnen Paavo Nurmi från 1920-talet, Gunder Hägg från 1940-talet, Sebastian Coe från 1980-talet och nordafrikanerna Hicham El Guerrouj och Noureddine Morceli från 1990-talet och början av 2000-talet. Inom långdistanslöpningen har namn som Emil Zátopek, Lasse Virén, Saïd Aouita och Haile Gebrselassie för evigt skrivit in sig i historieböckerna. Inom häcklöpning och hinderlöpningen har stjärnor grenarna genom åren dominerats av namn som Edwin Moses och Anders Gärderud.
I teknikgrenarna har höjdhopparna Dick Fosbury, Javier Sotomayor och Patrik Sjöberg varit föregångsnamn. Den främste stavhopparen alla kategorier är Sergei Bubka, närmast legendarisk med 17 världsrekord utomhus. Längdhopparen Bob Beamon som vid OS 1968 slog världsrekordet med 55 centimeter måste nämnas i sammanhanget. På samma sätt kom tresteget att förknippas med namn som Viktor Sanejev som tog med tre raka olympiska guld och världsrekordhållaren Jonathan Edwards. I diskus har Al Oerter gjort det smått otroliga och vunnit fyra raka olympiska guld. Spjut kommer alltid att förknippas med personer som Uwe Hohn och Jan Železný. Inom tiokampen märks den dubble olympiske guldmedaljören i tiokamp Daley Thompsons prestationer.
På den kvinnliga sidan är sprintdrottningarna Fanny Blankers-Koen som vid Olympiska sommarspelen 1948 tog fyra guld (100 meter, 200 meter, 80 meter häck och i den korta stafetten). Florence Griffith-Joyner är en annan sprintdrottning som vid Olympiska sommarspelen 1988 tog tre guld (100 meter, 200 meter samt i den korta stafetten). Griffith-Joyner har även världsrekordet på både 100 och 200 meter. På 400 meter är världsrekordshållaren Marita Koch från Östtyskland det stora namnet tillsammans med den dubble olympiske mästaren Marie-José Perec från Frankrike. På 800 meter är den stora stjärnan Maria Mutola från Mozambiqe som vunnit ett OS-guld och tre VM-guld. Tatjana Kazankina från Sovjetunionen och Jarmila Kratochvílová är två andra odödliga medeldistanslöpare. På de längre distanserna har namn som den dubble olympiske mästaren på 10 000 meter Derartu Tulu och maratonlöparen Paula Radcliffe tillhört den yttersta världseliten.
På teknikgrenarna har namn som höjdhopparen Stefka Kostadinova, stavhopperskan Jelena Isinbajeva, längdhopperskan Heike Drechsler och sjukamperskan Jackie Joyner-Kersee vunnit allt som går att vinna med både OS-guld, VM-guld samt slagit världsrekord.
Organisation
AAA - Asiatiska friidrotts förbundet
CAA - Afrikanska friidrottsförbundet
CONSUDATLE – Sydamerikanska friidrottsförbundet
NACACAA – Nord- central och karibiska friidrottsförbundet
EAA – Europeiska friidrottsförbundet
OAA – Oceaniska friidrottsförbundet
Internationellt samordnas friidrotten av International Association of Athletics Federations, IAAF, som grundades 1912 vid en kongress i Stockholm. Från grundandet och fram till 2001 stod bokstäverna IAAF för International Amateur Athletics Federation, fastän amatörreglerna avskaffats från 1982. IAAF har sitt huvudkontor i Monaco dit organisationen flyttade 1993, tidigare låg huvudkontoret i Sverige 1912-1946 och England 1946-1993. Organisationen består av 213 medlemsförbund vilket är fler än vad exempelvis FN har. [13], IAAF leds för närvarande av Lamine Diack från Senegal som varit organisationens president sedan 1999.
I Sverige är det svenska friidrottsförbundet som är ansvarig medlemsorganisation. Förbundet är ett av de äldsta och bildades redan 1895. [14]
Källor
- ↑ – Fakta om de antika olympiska spelen
- ↑ IAAFs historia
- ↑ IAAF:s officiella partners
- ↑ Internationellt grenprogram på Friidrott.se
- ↑ Alltime-athletics för rekord på ovanliga distanser
- ↑ Från IAAFs regler sidan 127
- ↑ ibid sidan 145
- ↑ Friidrott.se - Regler & svar på andra vanliga frågor
- ↑ Fakta om friidrottens regler på Friidrott.se
- ↑ Regler för friidrott på IAAFs-webbplats
- ↑ IAAFs kalender över tävlingar 2008
- ↑ Friidrottsstatiskt över världsrekordens utveckling övertid
- ↑ IAAFs medlemsorganisationer
- ↑ Information om Svenska friidrottsförbundet
Se även
- Europas främsta friidrottare
- Idrott
- SM i friidrott
- Friidrottsrekord genom tiderna
- Lista över friidrottsklubbar
Externa länkar
- Kastgrenarna
- Svenska Friidrottsförbundet
- IAAF
- Friidrottsforum
- Sprintic Magazine
- Veteranfriidrott (english)
