Från Rilpedia

Fanny Blankers-Koen
Friidrott, damer Nation: Nederländerna
Olympiska medaljer
Guld	London 1948	100 meter
Guld	London 1948	200 meter
Guld	London 1948	80 m häck
Guld	London 1948	4 x 100 meter
EM-medaljer
Guld	Oslo 1946	80 m häck
Guld	Oslo 1946	4 x 100 meter
Guld	Bryssel 1950	100 meter
Guld	Bryssel 1950	200 meter
Guld	Bryssel 1950	80 m häck
Silver	Bryssel 1950	4 x 100 meter
Brons	Wien 1938	100 meter
Brons	Wien 1938	200 meter

Francina Elsje Fanny Blankers-Koen född 26 april 1918 i Lage Vuursche död 25 januari 2004 i Hoofddorp var en nederländsk friidrottare.

I tonåren ägnade sig Fanny Koen åt tennis, simning, gymnastik, skridsko och löpning. Det stod tidigt klart att hon var en stor idrottstalang och hon hade svårt för att bestämma sig för inriktningen. Hon hade vissa tankar på simning, men en simtränare gav henne rådet att hellre ägna sig åt löpning eftersom man då hade ett flertal mycket duktiga simmare i landet - Rie Mastenbroek och Willi den Ouden m fl – och det skulle säkert vara lättare att nå framgångar i löpning.

Fanny Koen började sin idrottskarriär 1935 och hon satte nationsrekord på 800 m vid sin tredje tävling och redan året därpå deltog hon i Olympiska sommarspelen 1936 i Berlin där hon individuellt placerade sig på sjätte plats i höjdhopp med resultatet 1,55 och tillsammans med de tre övriga i stafettlaget 4 x 100 m på femte plats.

Andra världskriget beredde en hel del svårigheter för anordnandet av internationella idrottstävlingar, men det oaktat satte Fanny Koen ett antal världsrekord inom höjdhopp, längdhopp, sprinterlöpning och häcklöpning.

I Olympiska sommarspelen 1948 i London tog hon fyra guld, i 100 m, 200 m, 80 m häck och 4x100 m stafett. Hon tog 2 st EM-guld 1946 och 3 st 1950, samt EM-silver och brons också.

Förutom sina fyra olympiska titlar vann Blankers-Koen fem europamästerskap i friidrott, 58 landsmästerskap i Nederländerna och slog eller tangerade världsrekord tolv gånger. Hon avslutade sin tävlingskarriär 1955 och blev därefter ledare för det kvinnliga fridrottslandslaget i hemlandet fram till och med Olympiska sommarspelen 1968.

1999 utsågs Fanny Blankers-Koen till århundradets bästa kvinnliga friidrottare av IAAF (Internationella fridrottsförbundet). I samband med London-OS blev hon hyllad av samstämmig perss och en stor folkmassa vid hemkomsten. Trots det fick hon kritik, särskilt av kvinnor, för att hon elitidrottade trots att hon hade barn, då ansågs det att kvinnor med barn skulle ägna all kraft åt dem och deras hem.

De sista åren av sitt liv drabbades Fanny Blankers-Koen av Alzheimers sjukdom och vårdades på ett hem för psykiatriskt sjuka tills hon vid 85 års ålder avled.