Från Rilpedia

Fredrik Vilhelm Thorsson, född 30 maj 1865 i Stora Köpinge socken, Malmöhus län, död 5 maj 1925 kl. 14.48 på Ystads lasarett. Socialdemokratisk politiker och skomakare. Finansminister 1918-1920, 1921-1923 och 1924-1925, handelsminister 1920.

Fredrik Vilhelm Thorsson kom från enkla arbetarförhållanden. Han var son till skomakaren Nils Viktor Thorsson och Amalia Charlotta Pihlström. Vid nio års ålder blev han föräldralös, och blev omhändertagen av sockenmännen. Att han skulle gå i faderns fotspår och läras upp till skomakare var självklart; sin gesällvandring företog han bland annat i Köpenhamn då han fått gesällbrev i Ystad. Som skomakare var han verksam i Stockholm, Uppsala och Sundsvall. I samband med detta började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Då han blev känd som en förgrundsgestalt av de skånska socialisterna blev han bojkottad av flera arbetsgivare och återvände till hemstaden, Ystad, där han öppnade en skomakarverkstad tillsammans med kompanjonen Anders Nordstrand.

1889 blev Thorsson anställd av södra socialdemokratiska partistyrelsen som agitator, och visade sig ha talang för detta varför han fick fler och större uppdrag. En seger var när han agiterade mot C. G. Ekman 1897 och vann fackföreningarna åt socialdemokratin.

Thorsson blev invald i andra kammaren 1902, och betraktades som den mest radikala av socialdemokraterna. I riksdagen vann han ensam mot statsutskottet i en fråga om utförsäljning av statliga egendomar. 1909 blev han medlem av Staaffska statsutskottet med placering inom försvaret, och utsågs dessutom till vice ordförande i riksdagens förtroenderåd. I motsats till andra vänsterpolitiker i gruppen, var han försvarsvänlig. 1910-1917 var han ledamot av statsutskottet och gjorde sig därvid bemärkt för intresse och arbetsamhet. Vid 1914 års andra riksdag blev han riksbanksfullmäktig och omvaldes 1917. 1918 blev han finansminister i Nils Edéns ministär då Hjalmar Branting avgått. Han genomförde då en budgetreform och utarbetade förslag till kommunalskattereformer.

I mars 1920 upplöstes koalitionsregeringen då Thorsson inte kunde enas med liberalerna om kommunalskatterna, och Thorsson blev i stället finansminister i den andra av Brantings ministärer året därpå, med ett mellanspel som det nyöppnade Handelsdepartementets förste chef. Med ett avbrott då han ersattes av Jakob Beskow, förblev han sedan finansminister till Brantings frånfälle i februari 1925, då han enligt vissa källor valdes till partiordförande, men hann inte tillträda eller erkännas av partistyrelsen innan han insjuknade och dog i maj samma år. Dessa uppgifter återfinns dock inte i Ernst Wigforss memoarer, där det bara står att Thorsson bestämt menade att Sandler var den lämpligaste kandidaten till partiordförande, detta efter att det framkommit att Thorsson måste läggas in för operation. Thorsson efterträddes som finansminister av Ernst Wigforss, Per-Albin Hansson blev partiordförande och Rickard Sandler blev statsminister.

Fredrik Ström skrev en presentation över Thorsson i den lilla volymen Skomakaren, som blev kungens skattmästare, som trycktes året efter Ströms bortgång.

I Ystad blev senare en byst av Thorsson uppsatt.

Källor

• Svenska Män och Kvinnor
• Ström, Fredrik: Skomakaren som blev kungens skattmästare: F. V. Thorsson, 1949
• Wigforss, Ernst: Minnen, Volym I-III, Stockholm, 1951

Företrädare: Hjalmar Branting	Sveriges finansminister 1918–1920	Efterträdare: Rickard Sandler
Företrädare: -	Sveriges handelsminister 1920	Efterträdare: Gösta Malm
Företrädare: Jacob Beskow	Sveriges finansminister 1921–1923	Efterträdare: Jacob Beskow
Företrädare: Jacob Beskow	Sveriges finansminister 1924–1925	Efterträdare: Ernst Wigforss