Ellen Key
Från Rilpedia
Ellen Karolina Sofia Key, född 11 december 1849, död 25 april 1926, var en svensk författare, pedagog, ateist och särartsfeminist.
Hennes sommarhus Strand på sydsluttningen Omberg vid Vättern (), vanligen känt som Ellen Keys Strand, har bevarats i ursprungligt skick och är ett populärt besöksmål. Strand byggdes år 1910 och testamenterades efter Ellen Keys död som vilohem för arbeterskor.
Ellen Key föddes utanför Västervik, och var dotter till politikern Emil Key (1822-1892) och grevinnan Sofia Ottiliana Posse på Sundholms gård i Södra Tjust. Ellen Key fick undervisning i hemmet av guvernanter innan hon började på flickskolor i Stockholm. Redan i unga år blev hon sin fars sekreterare.
På 1870-talet bildade Ellen Key en söndagsskola i Stockholm. Verksamheten lades ner på 1880-talet varpå hon försörjde sig som lärarinna och föreläsare för arbetarrörelsen och godtemplarorden.
Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bl a en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till ett tiotal språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran samt Missbrukad kvinnokraft (1896) där hon från ett särartsfeministiskt perspektiv vände sig mot vad hon såg som kvinnorörelsens överdrifter.
Hennes ideologiska grundval är individualism, empirism och humanism. Hon vann både stor beundran och fick motta skarp kritik. Kritiken grundade sig på vad som ansågs vara en legitimering av eugenik, men hon kan anses ha bidragit till att samhället i högre grad satt barns bästa i centrum. Key utövade stor påverkan på skolväsendet, genom att hon påverkad av Rousseau förkastade den auktoritativa pedagogiken och den segregerade undervisningen.
Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser. Hennes nära band till August Strindberg gick med tiden över i en ömsesidig bitter fiendskap, manifesterad bland annat i Strindbergs roman Svarta fanor, där Ellen Key framställdes under namnet Hanna Paj som en intrigerande och osympatisk person.
Ellen Keyinstitutet (EKI) har ett kansli med referensbibliotek i Centrumhuset i Ödeshög, där man även har till en av sina huvuduppgifter att ordna utställningar. Institutet utgör ett kontaktnätverk för akademisk forskning om Ellen Key och hennes intresseområden och finansierar utgivning av vetenskapliga arbeten om Ellen Key.
Key har bland annat hedrats genom det så kallade Keyhuset (K-huset) på Campus Valla som används av Linköpings universitets lärarutbildningar. Hon har även givit namn åt Ellen Key-skolan (f.d. Norra högstadiet, dessförinnan Högre allmänna läroverket) i Västervik. Även en skola, Ellen Key skolan, i Bromsten, Stockholm bär hennes namn [1].
Åderförkalkning och en hjärnblödning ledde till hennes död i hemmet kl.00.20 den 25 april 1926.
Ellen Key har en gata uppkallad efter sig i Fruängen (Stockholm) samt en mindre park invid Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm.
Hennes gravvård återfinns på Västerviks kyrkogård.
Bibliografi
- Missbrukad kvinnokraft (1896)
- Tankebilder (1898)
- Barnets århundrade (1900)
- Livslinjer I - III (1903-1906)
- Minnen av och om Emil Key 1-3. (1915-17)
- Allsegraren 1-2 (1918-1924)
- Kvinnorörelsen
- Tal till Sveriges ungdom
Externa länkar
Källor
- Händelser man minns – en bokfilm 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
