Dvärgskarv
Från Rilpedia
| ?Dvärgskarv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj: | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte: | Skarvsläktet Phalacrocorax |
| Art: | Dvärgskarv P. pygmeus |
|
|
|
| §Phalacrocorax pygmeus Auktor: Pallas, 1773 |
|
| Synonymer | |
|
Halietor pygmeus (Collar & Andrew, 1988) |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Dvärgskarv (Phalacrocorax pygmeus) är en art inom familjen skarvar.
Innehåll |
Taxonomi
Dvärgskarven beskrevs taxonomisk första gången 1773 av Pallas. Typspecimentet härstammar från Kaspiska havet och Pallas pacerade arten i släktet Pelecanus. Ibland har den asiatiska arten småskarv (Phalacrocorax niger) behandlats som en underart till dvärgskarv. Den har vid flera olika tillfällen placerats i släktena Halietor och Microcarbo. Dvärgskarven är monotypisk.[2]
Utseende
Dvärgskarven skiljer sig ifrån sina större släktingar genom sin proportionellt långa stjärt och korta näbb. Den är annars, som sina släktingar, tecknad i svart med mörkgrön och brun glans och i adult häckningsdräkt har den vita prickar på huvud och hals. Ickehäckande fåglar saknar de vita prickarna och har ett ljusare bruntonat bröst. Juveniler är mattare och brunare i färgen. Den är förhållandevis liten med en längd på 45-55 centimeter[3] och ett vingspann på 75-90 centimeter.[3]
Utbredning
Den häckar på spridda platser i sydöstra Europa och så långt österut som till Kazakhstan, och söderut till Iran och Irak. Den Nordafrikanska populationen är utdöd. I Europa häckar den exempelvis i Ungern, Bosnien, Serbien, Makedonien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Grekland, Moldavien, Ukraina och Ryssland. I Asien häckar den i de sydvästra delarna i exempelvis Kazakhstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan, Tajikistan, Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan, Irak och Iran. Vissa delar av populationen är flyttfåglar och medan andra är stannfåglar. Den övervintrar i exempelvis Kroatien, Österrike och Israel. Dvärgskarv har en antal gånger påträffats utanför sitt huvudsakliga utbredningsområde. Bland annat i mellanöstern i Afghanistan, Kuwait och Pakistan, och i centrala och norra Europa som Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Polen.[1] 1913 sköts en hane utanför Ljungbyholm i Småland dock blev detta exemplar först känt bland ornitologer 1946.[4]
Vid en utgrävning av en befästning i centrala Spanien hittade man fyra ben från en dvärgskarv som härstammar från sen medeltid vilket indikerar att arten häckade i dessa områden vid denna tiden.[5]
Häckning
Dvärgskarven häckar i kolonier vid våtmarker, vid floddeltan och vid sjöar med mycket vegetation. Den bygger sitt rede av gräs och grenar i ett lågt träd eller liknande där den lägger tre till sex ägg. Båda föräldrarna ruvar äggen i 27 till 30 dagar. Ungarna klarar sig själva efter cirka 70 dagar.
Status
På grund av utdikning och dylikt har dvärgskarven länge varit hotad eftersom dess häckningsbiotoper minskat kraftigt. 1996 uppskattades den europeiska populationen, som utgör 75-94% av världspopulationen, uppgå till 13,000 par, och arten ansågs utrotningshotad.[1] Idag är läget stabilare och världspopulationen ökar, främst i Azerbaijan and Rumänien, och den europeiska populationen uppskattas idag till 28,000-39,000 par.[1] Dock fortsatte arten att minska i ett fåtal länder även under perioden 1990-2000.[1] Arten förekom tidigare i Afrika men den norafrikanska häckningspopulationen som förekom i Algeriet och Jordanien är utdöd.[1]
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 BirdLife International 2008. Phalacrocorax pygmeus. In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <[http://www.iucnredlist.org www.iucnredlist.org>, läst 25 november 2008.
- ↑ Pygmy Cormorant (Phalacrocorax pygmaeus) - The Internet Bird Collection
- ↑ 3,0 3,1 Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 28-29. ISBN 91-34-51038-9.
- ↑ Bister (2008) Dvärgskarven i Ljungbyholm, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:24
- ↑ Hemandez-Carrasquilla F., T. Tyrberg & A. von den Driesch (1999) Arecord of Pygmy Cormorant (Microcarbo pygmaeus) from Medieval Spain. Ardea, 87(2): 285-288. (pdf)
Externa länkar
- Pygmy Cormorant (Phalacrocorax pygmaeus) - The Internet Bird Collection
