532 Herculina
Från Rilpedia
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckt av: | Max Wolf |
| Upptäckt: | 20 april 1904 |
| Benämning | |
| Småplanetsbenämning: | 532 Herculina |
| Alternativa namn: | 1904 NY, 1950 JP |
| SmåplanetsKategori: | Asteroidbältet |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Aphelium: | 488 427 742 km 3,264937797[1] AU |
| Perihelium: | 340 709 961 km 2,27750542 AU |
| Halv storaxel: | 414 568 852 km 2,771221607 AU |
| Excentricitet: | 0,17815832 |
| Omloppstid: | 1 685,020976 d |
| Inklination: | 16,313941° |
| Longitud för stigande nod: |
107,59907° |
| Perigeumargument: | 76,63337° |
| Fysiska egenskaper | |
| Diameter: | 222,39 km |
| Massa: | ~2.29×1019[ [2] kg |
| Densitet: | ~4[2] g/cm³ |
| Rotationstid: | 9,405 h |
| Albedo: | 0,1694 |
| Temperatur: | K |
| Spektraltyp: | S |
| Skenbar magnitud: | 8,82[3] - 11,99 |
| Absolut magnitud: | 5,81 |
532 Herculina är en av de största asteroiderna, med en diameter på omkring 225 km.
Innehåll |
Upptäckt
Den upptäcktes 20 april 1904 av Max Wolf i Heidelberg, och hade inledningsvis beteckningen 1904 NY.[4] Ursprunget till namnet är inte känt. Det kan härstamma från Hercules, eller efter någon okänd kvinna med detta namn. Asteroider som upptäcktes vid denna tid brukade benämnas efter karaktärer inom operor, men om namnet kommer från en sådan, finns det ingen känd anteckning om.
Fysiska egenskaper
Herculina är en av de tjugo största asteroiderna i asteroidbältet.[5] Asteroiden har en mycket komplesx ljuskurva och det har därför varit svårt att bestämma dess form och rotation. En rad av observationer 1982 gav en modell av Herculinasom ett tredimensionellt objekt med måtten 260×220×215 km. 1985 gav analys av sådana data att asteroiden var ickesfärisk med en ljus fläck, medan en studie gjord 1987 visade att objektet var sfäriskt och hade två mörka fläckar. Detta motsades 1988 av studier av värmestrålning som visade att objektet inte kunde vara sfärsikt. Under senare delen av 1980-talet har en allmänt erkänd modell gett ett tredimensionellt objekt med variation i albedo eller topografiska strukturer.[6]
Observationer gjorda 2002 av den elektromagnetiska strålningen indikerar att Herculina inte är sfärsk utan mer liknar ett rätblock. Analysen indikerar att det finns ett stort antal stora kratrar linknande 253 Mathilde, men utan några variationer i albedon. Förhållandet mellan axlarna beskrevs som 1:1.1:1.3, vilket överenstämmer väl med tidigare modeller.[7]
S/1978 (532) 1
Under observationer av en ockultation av stjärnan SAO 1220774, 1978, blev Herculina den första asteroid där man kunde "bekräfta" att den hade en asteroidmåne. Man konstaterade att Herculina har en diameter på 216 km och att månen var 45 km stor och hade sin omloppsbana på ett avstånd av 1 000 km från huvudkroppen.[8] Men mycket noggranna undersökningar 1993 med rymdteleskopet Hubble, misslyckades med att hitta någon måne.[9]
Referenser
- ↑ NASA JPL Small-Body Database Browser on 532 Herculina Läst 4 november 2008
- ↑ 2,0 2,1 Masses and densities of minor planets - Yu. Chernetenko, O. Kochetova, and V. Shor
- ↑ ”Bright Minor Planets 2005”. Minor Planet Center. http://www.cfa.harvard.edu/iau/Ephemerides/Bright/2005. Läst 2008-05-21.
- ↑ Provisional elements of the minor planet 1904 NY. J. C. Hammond, Astronomical Journal, vol. 24, iss. 564, p. 105-105 (1904) ADS archive copy
- ↑ 20 Largest Asteroids
- ↑ Speckle interferometry of asteroids (NASA CR-180438). J. Drummond, Steward Observatory, University of Arizona, May 31, 1988
- ↑ Models of Twenty Asteroids from Photometric Data. M. Kaasalainen, J. Torppa, and J. Piironen, Icarus 159, 369–395 (2002).
- ↑ Satellite of Minor Planet 532 Herculina Discovered During Occultation. David W. Dunham, The Minor Planet Bulletin, Volume 6, p.13-14 (December 1978) ADS archive copy
- ↑ Imaging observations of asteroids with Hubble Space Telescope. Storrs et.al., Icarus 137, 260–268 (1999)
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 532 Herculina från NASA JPL
|
|||||||||||
