Max Wolf
Från Rilpedia
Maximilian Franz Joseph Cornelius Wolf, född 21 juni 1863 i Heidelberg, död där 3 oktober 1932, var en tysk astronom.
Wolf blev 1890 docent, 1893 e.o. professor vid universitetet i Heidelberg och direktor för det astrofysikaliska observatoriet på Königstuhl vid Heidelberg samt 1901 ordinarie professor i astrofysik och geofysik vid nämnda universitet.
Wolf utförde en stor mängd betydelsefulla arbeten inom olika grenar av astrofysiken och den praktiska astronomin. Särskilt kända är hans många upptäckter på fotografisk väg av nya småplaneter, hans kometupptäckter och upptäckter av stora mängder förut okända nebulosor och av nya variabla stjärnor m.m. Av största betydelse för stellarastronomin är hans fotografiska arbeten över Vintergatans struktur. De av honom flerstädes i Vintergatan påvisade mörka "hålorna" eller "klyftorna" betraktade han själv som verkliga sådana, medan andra astronomer, såsom Hugo von Seeliger och Edward Barnard, ansåg dem vara mörka nebulosebildningar, som absorberar ljuset från bakomliggande stjärnor. Wolf lämnade även viktiga bidrag till kännedomen om stjärnornas och nebulosornas spektra samt till bestämningen av stjärnornas egenrörelser.
En av Wolf 1884 upptäckt periodisk komet bär i litteraturen hans namn, Wolfs komet. Han blev 1922 ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Han tilldelades Royal Astronomical Societys guldmedalj 1914 och Bruce-medaljen 1930.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wolf, Max, 1904–1926 (Not).
