Eric Ruuth
Från Rilpedia
Eric Ruuth, född 24 oktober 1746 i Stockholm, död 25 maj 1820. Greve, finansminister, generalguvernör, lantmarskalk, kapten, företagare, grundare av Höganäsbolaget.
Eric Ruuth var son till adelsmannen, riksrådet, viceamiralen Gustaf Ruuth i Finland (1697-1757) och baronessan Ebba Christina Sjöbladh, dotter till baron Carl Georg Siöblad, herre till Marsvinsholm, och grevinnan Beata Elisabeth Stenbock till Källunda, vilket innebar en tidig skolning inom armén. Redan som elvaåring blev Eric Ruuth kadett vid Karlskrona och fortsatte inom olika regementen till 1768 då han lämnade armén för hovlivet med en kaptens titel. Gustav III och Eric Ruuth skulle bli nära vänner, och Ruuth var en av de mer trogna gustavianerna. För faderns förtjänster upphöjdes Eric Ruuth med brodern 1777 till friherre och steg i graderna vid hovet. 1786 utnämndes han till första hovstallmästare.
Påverkad av sin svärfar intresserade sig Eric Ruuth för den ekonomiska politiken, och blev 1786 statssekreterare för finansexpeditionen. Ruuth ålades att betala kostnaderna för Gustav III:s ryska krig 1788-1790, vilket han endast kunde göra genom att låna pengar från utlandet. Att tvingas öka statsskulden sågs som ett fullständigt misslyckande, varför Ruuth hölls personligen ansvarig och tvingades att pantsätta sina egendomar. Till och med bordssilvret var pantsatt. 1790 avskedas Ruuth som finansminister. Trots att han i stället utnämndes till bland annat ståthållare på Drottningholms slott, hade Ruuths rykte blivit skamfilat av tiden i politiken. Han lämnade dock inte kungens sida, och 1792 var han åter lantmarskalk vid riksdagen i Gävle varefter han upphöjdes till greve.
När Gustav III mördades påverkade den anti-gustavianska strömningen Ruuth så till vida att han granskades av Gustav Adolf Reuterholm och det uppstod med detta svåra konflikter dem emellan. Konflikten nådde sin kulmen när Reuterholm krävde att Ruuth personligen skulle ersätta staten vad Reuterholm ansåg att han försummat den. Efter en juridisk kamp fick dock Ruuth summan avsevärt nedskuren.
Därefter ägnade sig Ruuth åt näringslivet. Han intresserade sig för stenkolsbrytningen i Skåne där han ägde flera större slott. Han hade god hjälp av Anders Polheimer som hade upptäckt kolfyndigheter i Höganäs 1793 och blev därför Ruuths förman och rådgivare. Ett par år senare försattes Ruuth i personlig konkurs av politiska skäl, men kunde ändå bilda ett bolag vid Höganäs, som han kallade Gustaf IV Adolfs stenkolsgrufva till 1797. Detta företag känner vi idag som Höganäsbolaget.
När Gustav IV Adolf avsattes försökte Ruuth verka för att dennes son Gustav skulle återta makten i stället för Gustav III:s bror Karl XIII. Under de dramatiska riksdagarna 1809-1810 då 1809 års regeringsform och successionsordningen stadgades, var Ruuth en förkämpe för gustavianerna. Han fick dock nåd att tjänstgöra för drottning Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg som hovmarskalk och vän; han fick förtroendet att vårda hennes dagboksanteckningar.
Vid sidan av sina politiska gärningar, och framför allt sina bidrag till det svenska näringslivet, är Eric Ruuth känd för att vara initiativtagaren till att utveckla en svensk ostkultur. 1786 anställde han Pierre Nicolas Dubas de Rougemont från Schweiz att ta fram en svensk ost. Resultatet känner vi idag som Herrgårdsost, den svenska Emmentalern.
Eric Ruuth var gift 1. med grevinnan Fredrika Sparre, 2. friherrinnan Ebba Ulrica Beata von Rosen, 3. Elisabeth Charlotta Wahrendorff. Han upphöjdes till Serafimerriddare 1791, erhöll Vasaordens stora kors 1805, samt blev ledamot av Vetenskapsakademien 1802 och hedersledamot av Lantbruksakademien 1812.[1]
Källor
Externa länkar
- Skånska slott och herresäten - Ruuthsbo Biografi (se även Marsvinsholm, Charlottenlund)
