Simrislund
Från Rilpedia
Simrislund ligger strax söder om Simrishamn. Området har många spår från bronsåldern i form av hällristningar.
Nere vid stranden kan böljeslagsmärken ses i den kambriska sandstenen. Dessa är starkt vittrade och påverkade av både väder, vind och is. Intressanta, för de som har förmågan att finna och se dem, är spåren efter en istid från kambrium; dvs för ca 600 milj. sedan. Denna sandsten, som vittrar fram och har dessa slipspår, finns mitt för stenbrottet men nere vid vattnet.
På andra sidan vägen och lite mer norr ut, finns välbevarade strandvallar även kallade Littorinavallen av samma typ som finns vid Baskemölla och strax söder om Brantevik. Standvallarna är spåren efter Littorinahavets strand.
Till detta område kan även det nedlagda stenbrottet räknas. Strax intill infarten till stenbrottet finns en sandstenshäll med vackra hällristningar. Det finns ca 200 figurer inristade på hällen vid Simrislund. Motiven är i följande former; skepp med och utan besättning, solhjul, djur, män och ceremoniyxor, stora överdimensionerade yxor med svulstig utformning.
Här finns tydliga spår efter landisens framfart; bla parabelriss, som har bildats av stenar som suttit fastfrusna i isen och gnagt på hällen.
Näre vid havet, skjuter en udde ut i vattnet. Detta är en diabasgång, rik på röd fältspat och går under namnet Horsahallen. Stenen är av samma slag som förekommer vid Kullen (nordvästra Skåne), så kallad kullait.
Hällristningar
Tecken och bilder inhuggna, inslipade eller inbultade i hällar och stenblock är beskrivning på hällristning. I Skandinavien är de äldsta utförda under stenåldern. Motiven består ofta av skepp, symboler och jaktdjur. De mest förekommande är hällristningar från tiden kring bronsåldern. Ofta brukar man skilja mellan jaktristningar och jordbruksristningar.
Jaktristningarna anses vara utförda av grupper med huvudsakligen jaktekonomi och jordbruksristningarna av grupper med delvis jordbruksekonomi.
I södra och mellersta Skandinavien dominerar jordbruksristningarna som kan dateras till huvudsakligen bronsåldern. Dessa har ett varierat motivval såsom skepp, cirkelfigurer, djur, fotsulor, skålgropar och människofigurer, då ofta med en sexuell underton. Dessa har tolkats som en del i en fruktbarhetskult.
Jaktristningarna förekommer främst i de norra delarna av Skandinavien och de flesta av dem anses ha skapats under senare delen av yngre stenålder.
Motiven är främst jaktbara djur som älg, ren och hjort. Det finns vissa områden med stora koncentrationer av hällristningar i Skandinavien. De främsta av dessa är Norra Bohuslän och Østfold i Norge, Norrköpingstrakten, Enköpingstrakten och sydöstra Skåne.
Mindre koncentrationer finns i t ex Tisselskog i Dalsland, Torhamn i Blekinge och på Vestlandet och Trøndelag i Norge. I Danmark finns ristningar på fast häll bara på Bornholm.
I övrigt finns de danska ristningarna på lösa block, t ex på stenar som lagts i gravarna. Det största samlade hällristningsområdet i norra Europa ligger vid Nämforsen i Ångermanland. Uppemot 1400 bilder är inhuggna i berget på båda sidor om Nämforsen.
|
|||||||||||||||||||
