Birger jarl

Från Rilpedia

Version från den 26 maj 2009 kl. 15.56 av Andejons (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
För fartyget med samma namn, se M/S Birger Jarl
Birgers samtida bildstod i Varnhems kyrka (teckning av Jacob Truedson Demitz).

Birger jarl (egentligen Birger Magnusson), omnämnd första gången 1237, men troligen född omkring 1210, död 21 oktober 1266 på Jälbolung (begravd i dåvarande cistercienserklostret i Varnhems klosterkyrka i Varnhem i Västergötland), var svensk jarl 1248-1266 och förmyndare för sin son, kung Valdemar 1250-1266. Han var son till Magnus Minnisköld och Ingrid Ylva.

Innehåll

Uppväxt och familj

Birger jarls staty på Riddarholmen ger en sentida fantasibild av honom. Foto: Tage Olsin

Eftersom Birger Magnussons far Magnus Minnisköld uppges ha avlidit antingen 1208 eller 1210, måste Birger Magnusson ha fötts senast 1211. Undersökningar i början av 2000-talet, av vad som sannolikt är Birger Magnussons kvarlevor i Varnhems kyrka, konstaterade att han vid sin död 1266 var 50-55 år gammal, alltså tidigast född omkring 1210. Om uppgifterna om faderns död och resultaten från undersökningarna av kvarlevorna kombineras blir slutsatsen att Birger Magnusson bör ha fötts någon gång omkring 1210.

Birger Magnusson gifte sig omkring 1235/1237, i alla fall före 1241, med prinsessan Ingeborg, syster till kung Erik den läspe och halte. De fick flera barn och två av sönerna blev kungar; Valdemar, för vilken Birger jarl blev förmyndare 1250, samt Magnus Ladulås som blev kung då han avsatte sin bror Valdemar 1275.

Birger Magnusson blir Birger jarl

Birger Magnussons företrädare på jarlämbetet var hans kusin Ulf Fase. Denne hade möjligen blivit jarl redan 1220, under Johan Sverkerssons regeringstid. Johan Sverkersson avled dock redan 1222 på Visingsö och med honom utslocknade den Sverkerska ätten. Som enda möjliga kungakandidat utsågs den bara sex år gamla Erik Eriksson den läspe och halte, från den Erikska ätten, till kung. Under hans minderårighet styrdes riket emellertid av ett riksråd bestående av stormän och biskopar. En av medlemmarna i rådet var Knut Holmgersson (Knut långe), som i slaget vid Olustra 1229 avsatte den endast 13-årige kungen och själv intog tronen.[1] Knut Holmgersson tillhörde de så kallade folkungarna (inte detsamma som folkungaätten), en konservativ gruppering av stormän som motsatte sig centralisering av riket.

Efter Knut Holmgersson död 1234 återkom dock kung Erik, men den verkliga makten låg hos jarlen och folkungen Ulf Fase, som lär ha varit en anhängare till Knut Holmgersson och alltså i opposition mot kung Erik. 1247/1248 försvann dock Ulf Fase från scenen, undanträngd av en allt mäktigare Birger Magnusson. Ulf Fase uppges ha ställt sig på tronpretendenten Holmger Knutssons och folkungarnas sida i slaget vid Sparrsätra 1247 och förlorat mot kung Eriks och Birger Magnussons trupper. Det är troligt att Ulf Fase antingen dog i slaget eller att han avrättades på order av kungen och Birger Magnusson, som därefter övertog jarlämbetet och blev Birger jarl. Fram till sin död 1266 var nu Birger Sveriges egentlige styresman.

Tiden som jarl

Vadstena kungsgård, ursprungligen kungligt lustslott uppfört i mitten av 1200-talet. Det blev en del av Vadstena kloster

I februari 1248 hölls det så kallade Skänninge möte där riktlinjerna för rikets relation till den katolska kyrkan drogs upp. Med på mötet med den utsände kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina var förutom Birger jarl: ärkebiskop Jarler, rikets fem övriga biskopar, klosterledare, präster samt lagmannen i Östergötland och ett antal stormän.[2]

Medan Birger jarl befann sig på korståg i det inre av Finland och bland annat grundade Tavastehus slott, avled 1250 kung Erik den läspe och halte och med honom utslocknade den erikska ätten. Birger jarls son Valdemar valdes då, endast cirka tio år gammal, till kung. På sin mors sida härstammade Valdemar från den erikska ätten. Kungavalet skedde innan Birger jarl hunnit hem från Finland.

I slaget vid Herrevadsbro 1251 besegrade Birger jarl en grupp upproriska stormän (folkungar), däribland Knut Magnusson, Filip Knutsson och Filip Larsson. Efter Ingeborgs död 1254 gifte Birger 1261 om sig med den danske kungen Abels änkedrottning Mechtild av Holstein. Birger själv avled den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. Hans och Mechtilds gravar i Varnhems kyrka öppnades i maj 2002. I Varnhem finns hans gravsten med bilder av jarlen själv, hans andra maka, Mechtild och sonen Erik. En konsolsten i Varnhem, i form av ett huvud, har av konstvetenskapsprofessorn Jan Svanberg identifierats som föreställande Birger jarl.

Enligt Erikskrönikan grundade Birger staden Stockholm (omkring 1252). Birger jarl räknas som stamfar till folkungaättens kungliga gren. Han var den siste i Sverige som använde titeln jarl men hade inget känt tillnamn. Jarl var alltså inget tillnamn eller efternamn utan en titel.

Efter att sommaren 1266 tillsammans med sina söner träffat en påvlig delegat i Kalmar avled Birger jarl den 21 oktober 1266 på Jälbolung, en gård som möjligen låg i Västergötland. Han begravdes i Varnhems klosterkyrka.[3]

Kuriosa

Birger jarls kenotaf vid Stockholms stadshus

När Stockholms stadshus byggdes var det meningen att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot, men Varnhems kyrkofullmäktige sade nej och graven i Stockholm förblev tom.

Utomäktenskapliga barn

  1. Gregers, Birgers äldste och illegitime son med en okänd kvinna.

Barn med Ingeborg Eriksdotter

  1. Rikissa (omkring 1238-1288).
  2. Valdemar (omkring 1239-1302), svensk kung 1250-1275.
  3. Magnus (omkring 1240-1290), svensk kung 1275-1290.
  4. Kristina, vars dotter Elena var gift med Ulf Holmgersson (Ama).
  5. Katarina (omkring 1245-1289).
  6. Erik (omkring 1250-1275).
  7. Ingeborg (omkring 1253-1302).
  8. Bengt (1254-1291), biskop av Linköping och hertig av Finland.

Barn med Mechtild av Holstein?

  • Christine Birgersdotter (omdiskuterat)

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. ↑ Lars O. Lagerqvist (1976). Sverige och dess regenter under 1000 år, s. 55. Albert Bonniers Förlag AB, Stockholm
  2. ↑ Svenska kyrkan - utdrag ur boken Fri att vara kyrka av Ingmar Brohed, professor i kyrkohistoria, hämtad 2007-08-30
  3. ↑ Lars O. Lagerqvist (1976). Sverige och dess regenter under 1000 år, s. 71. Albert Bonniers Förlag AB, Stockholm
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Birger_jarl"
Personliga verktyg