Från Rilpedia

Slaget vid Herrevadsbro år 1251 utkämpades mellan svenska upprorsmän, understödda av legohär, sannolikt främst tysk sådan, och den svenska kungamaktens styrkor under ledning av Birger jarl. Var slaget stod råder det delade meningar om. Den traditionellt vedertagna tolkningen pekar ut en bro över Kolbäcksån vid Kolbäck i Västmanland (karta). Andra förespråkar Häradsvad i Säveån (Nårunga socken, Gäsene härad, Västergötland). Ingendera sidan har avgörande källstöd utan det handlar i bägge fallen om mer eller mindre understödda hypoteser och rimliga tolkningar. ^[1]

Innehåll 1 Bakgrund 2 Primärkällor 2.1 Annaler 3 Referenser 4 Litteratur

Bakgrund

De äkta folkungarna anses ha besegrats året 1247 i slaget vid Sparrsätra. 1250 valdes Birger jarls son Valdemar till kung, åtta dagar efter det att Erik läspe och halte hade avlidit. Det fanns flera som hade anspråk på tronen och året därpå startade stormännnen, troligen ledda av folkungarna junker Karl, Knut Magnusson och Filip Knutsson ett uppror, vilket nedslogs vid Herrevadsbro 1251.^[2]

Primärkällor

Händelsen finns omnämnd i Erikskrönikan, skriven kring 1322 - 1335. Handskrifterna visar olika varianter. Enligt en handskrift från 1470-talet skrivs texten enligt nedan, i en annan, från slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet, sägs att "the woro thå swekna widh Häradzwadz broo":

<poem> Folkunga sampnado sik ather tha ok toko folk huar the kunno faa, vplenzska, danska oc nordmen soma ok thydiska men som vidherla koma. The wordo tha swikne i rette tro jnnan Vesmanna lande vid Herwadz bro. </poem>

Händelsen beskrivs i Håkon Håkonssons saga, av Sturla Tordarsson, skriven omkring 1265:

"Så ble det gjort i stand til stort gjestebud i Oslo, og den unge kongen feiret bryllup med jomfru Rikitsa. - - - Da gjestebudet var over, fór svearna hjem, og kongen gav dem prektige gaver da de reiste. De gav seg på veg og kom fram til Birger jarl. Men mens de var i Norge, hadde det hendt mye i Svearike. Da hadde Birger jarl kjempet ved Hervadsbro med de herrene som før er nevnt, begge Filippus'ene og Knut Magnusson. De overgav seg alle sammen. Men jarlen lot halshogge alle, og mange andre også, mest tyskere. De fleste av svenskerne gav han grid. Siden stilnet ufreden i Svitjod. Folk dømte så ulikt om det verket som jarlen hade utført, men det kom mye an på hvem som talte, venner eller uvenner av jarlen."^[3]

Annaler

Sigtunaannalerna och annalen Incerti scriptoris chronicon dateras till slutet av 1200-talet eller möjligen till 1300-talets första år. I Sigtunaannalerna nämns händelsen under året 1251, men inte platsen för densamma. I Incerti scriptoris chronicon nämns händelsen under året 1252, och platsen kallas Herwalza. Från 1400-talet finns ett antal annaler, där uppgifter om händelsen förekommer. De har dock bedömts som kompilatoriska genom att ge uttryck åt ett osjälvständigt eftersägeri (Sture Bolin i Till dateringen av Erikskrönikan; ingår i Historisk Tidskrift 1927, Stockholm 1928).

Referenser

1. ↑ Dick Harrison: Jarlens sekel, 2002, sid. 196. ISBN 91-7324-898-3. 
2. ↑ Lars Eriksson: Slaget vid Sparrsätra, Statens historiska museum, Medeltidens ABC 2001. ISBN 91-518-3926-1. 
3. ↑ Norges kongesagaer: del 4, 1979. ISBN 82-05-11461-7. 

Litteratur

• Rolf Pipping, Kommentar till Erikskrönikan. Helsingfors 1926.
• ”Hervadsbro”. Nordisk Familjebok. 1909. http://runeberg.org/nfbk/0314.html. 
• Ingvar Leion: Herrevadsbro år 1251: Vid Herrevad/Västmanland eller Häradsvad/Västergötland?, Historieforum Västra Götaland, Skara 2002. ISBN 91-974119-1-4.  Se även http://web.mac.com/leion
• Jan Skoglöw: Birger Jarl och slaget vid Nårunga 1251, Eget förlag, Alingsås 1990.  Libris 1190200
• Lars Gahrn: Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad : en utredning, 2004. ISBN 91-631-5005-0. 
• Lars Gahrn: Biskop Kol och slaget vid Herrevadsbro : i källor, sägner och historieskrivning, 2006. ISBN 91-631-7684-X. 
• Ingvar Leion,"Lögnen om Vesmannalande" och diverse otillförlitligt. En granskning med kommentarer av "Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad", artikel i HistorieForum-Tidskrift för historisk debatt, nr 1, 2004, ISSN 1652-5043.