Folkungar
Från Rilpedia
- Folkungar används ibland även som beteckning för medlemmar ur folkungaätten
Utdrag ur Erikskrönikan
Folke jerl war en erliken man
rikesins forman tha war han
Han war swa höwelik dugande oc wiis
swa at alle men gaffuo honom priiss
Thz han var en erligh herra
han doo affbrat oc thy var verra
Han haffde ena starka vällugha slekt
the lifdo sidhan mz digher ospekt
Oc striddo opta mz digher makt
swa som här er för i bokenne sakt
Een aff them heet junker karl
han satte sik a moth birge järl
birge jerl ville ok han fordriffua
ok alla the ner honom ville bliffua
Folkunga sampnado sik ather tha
ok toko folk huar the kunno faa
vplenzska danska oc nordmen soma
ok thydiska men som vidherla koma
The wordo tha swikne i rette tro
jnnan vesmanna lande vid herwadz bro
Birge jerl ok biscop koll
var herra gaff ther til eth tool
The loffuado them tro oc sworo them edha
oc villo them felugha til sik ledha
Ok talado for them yffrid slät
ok sagdo at the villo haffuat til säät
Swa at folkunga lagdo thera vapn nid
thy at biscop koll haffde sworet them frid
Ok gingo til thera ouer ena aa
ther loth them jerlin hoffwod aff slaa
Jwnker karl war ekke thär
ther varo tha yffrid marge när
Tha gik folkunga äät
wald ouer ok mykin oreth
folkunga ok thera frender
dogho tha marge alle i sänder
Ok fingo tha swa ilt affslagh
the koffrado sik ey än i dagh
Folkungar eller folkungarna var en grupp eller ett parti, i Erikskrönikan kallat "Folkunga rote", inom Sveriges högfrälse under 1200-talet. Allmänt tycks de ha kämpat mot en centralisering och en alltför stor makt hos kungen på bekostnad av stormännens traditionella regionala makt och självbestämmande.
Namnet "folkungar" nämns för första gången i källorna i Västgötalagens kungakrönika där det heter om Sverker den yngre Karlsson att: "Folkungar togo liv av honom." Detta hände vid det omtalade, men också starkt ifrågasatta, slaget vid Gestilren vilket, om det över huvud taget inträffade, skulle ha hållits den 18 juli 1210. Vid detta påstådda slag sägs deras hjälte Folke jarl ha stupat, vilken möjligen kan ha gett upphov till folkungar som genealogiskt namn på ättlingar till Folke jarl.
Folkungarna var motståndare till Birger jarl, eftersom Birger slutit fred med Erikska ätten, gift in sig i denna, och kämpade för en stark centralisering. Han utrotade folkungarna bokstavligt talat genom att avrätta dem som inte stupade i diverse slag, och symboliskt genom att hans ättlingar kom att kallas folkungar eller folkungaätten, vilket ju lett till all förvirring kring ordet. (Folkungaätten som namn på Birger jarls ättlingar kom först på 1600-talet)
Året innan Birger blir jarl, 1247, hade kungens och Birgers motståndare, de s.k. "äkta folkungarna", under Holmger Knutsson besegrats i slaget vid Sparrsätra. Uppenbarligen var stormännen tidigare skattebefriade, långt före Alsnö stadga. I Sigtunaannalerna sägs det under anno 1247: "Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor".
1250 väljs Birgers son Valdemar till kung. Det finns fler som har anspråk på tronen, och besvikna lägger de mera kol på brasan. Ytterligare ett uppror av stormän nedslogs i slaget vid Herrevadsbro 1251 och därefter restes inget kraftigare motstånd inom landet mot Birger. (Se utdrag ur Erikskrönikan nedan.)
1278 startade dock återigen ett uppror, den gången mot Magnus Ladulås, det s.k. Folkungaupproret, föranlett av kungens ynnest mot utlänningar. Upproret slogs ner, och flera av upprorsmakarna avrättades år 1280.
