Minoritetsspråk i Sverige

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Sveriges officiella minoritetsspråk. (Diskussion)

Det finns fem erkända minoritetsspråk i Sverige. Dessa är finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch och de har större rättigheter än vad andra minoritetsspråk har i Sverige. I Sverige talar och använder sig majoriteten av den svenska befolkningen av det svenska språket.

Anledningar till status

De rättigheter som de svenska språken har och deras fortsatta utveckling påverkas av olika faktorer: Svenska lagar, EU-åsikten om att man bör bevara minoritetsspråk och den rådande situationen i världen som gör att det engelska språket fått alltmer utrymme i andra länder, bland dem Sverige.

Minoritetsspråkets ställning

I april 2000 trädde i Sverige, lagar i kraft gällande rätten att inom olika samhällsorgan och offentliga verksamheter få använda och tala språken samiska, finska och meänkieli i vissa kommuner. Lagarna grundades enligt Europeiska minoritetsspråkskonventionen som Sveriges riksdag stadfäste år 1999. Orsaken till att konventionen stiftades var det ökandet intresset för att skydda och bevara nationella minoriteter. De tre minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska har en starkare ställning och större rättigheter än vad språken romani och jiddisch har. Att kommuner har utsetts som förvaltningsområde för de tre förstnämnda minoritetsspråken och inte för de två sistnämnda beror på att det är svårt att begränsa romani och jiddisch till ett specifikt område. Det är lättare med samiska, finska och meänkieli då dessa pratas och har pratats inom ett specifikt geografiskt område i Sverige. Samiskans förvaltningsområde är kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och Kiruna. Meänkieli respektive finska språkets förvaltningsområde är kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Enligt Europarådets Minoritetsspråkkonvention, valdes minoritetsspråken finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch till att bli officiellt erkända i Sverige på grund av att dessa språk har ”av hävd” talats i landet. Denna gräns för hur länge ett minoritetsspråk måste ha talats i Sverige är på ett ungefär, från 1700-talet och framåt. Det medför att språk såsom arabiska och turkiska som förts till Sverige genom invandring under 1900-talet och senare, inte erkänns som officiella minoritetsspråk. Teckenspråk klassas enligt svensk lag inte som ett officiellt språk i Sverige men det jämställs med andra minoritetsspråk.

Under 2000-talet har språksituationen i Sverige kommit in i ett nytt stadium. Minoritetsspråk har erkänts officiella för att öka chansen för bevarande och kvarlevnad såväl av språket som för identiteten för den tillhörande minoriteten. Svenskan klassas som huvudspråk men inte som officiellt språk i Sverige. Engelskan har fått en allt större roll i landet och kunskaper inom engelska språket ökar i betydelse för den enskilde individen.

Se även

• Sverige
• Officiella språk
• Svenska
• finska
• tornedalsfinska
• samiska
• jiddisch
• romani chib
• svenskt teckenspråk

Referenser

Statliga utredningar

• DS 2008:26 Att återta mitt språk
• Sou 2006:19 Att återta mitt språk
• SOU 2005:40 Rätten till mitt språk
• Regeringens syn på Nationella minoriteter och minoritetsspråk PDF

(svenska)

Tryckta källor

• Boyd, Sally (2002) Språk i fokus. Lund: Studentlitteratur
• Hyltenstam, Kenneth (1999) Sveriges sju inhemska språk. Lund: Studentlitteratur.
• Sverige officiella minoritetsspråk (2003) Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, 86. Mölnlycke: Elanders Infologistics Väst AB

Webbkällor

• Andersson, Karolina (2005) - Svenska blir inte lagskyddat Hämtat 25 februari 2009
• Europarådet (1992) - Europeisk staga om landsdels- eller minoritetsspråk PDF Hämtat 26 februari 2009
• Kulturdepartementet (2009) - Språklag, lagrådsremiss Hämtat 25 februari 2009
• Kulturdepartementet, Slutbetänkande av Kommittén (2002) - Mål i mun - Förslag till handlingsprogram för svenska språket. Hämtat 26 februari 2009