Norge under efterkrigstiden
Från Rilpedia
| Norges historia |
|---|
|
Norge var, när andra världskriget tog slut i Europa i maj 1945, nästan helt ockuperat av Nazityskland. När de tyska styrkorna kapitulerat avsatte man Vidkun Quislings marionettregering, och kung Håkon återvände från exilen Storbritannien. Norge räknades till de allierade under andra världskriget. Även om landet var ockuperat och det inte fanns några reguljära norska militärförband under ockupationen, så hade den relativt stora handelsflottan haft stor strategisk betydelse.
Norge var en av de grundande medlemmarna i Förenta nationerna, och norrmannen Trygve Lie blev dess första generalsekreterare. Norge anslöt sig till NATO 1949. Norge har också gått med i EFTA. Medlemskap i EEC, senare EG och EU, har diskuterats, men folkomröstningar 1972 och 1994 gjorde att Norge inte gick med i, den senare gången i samma utvidgningsomgång som Sverige, Finland och Österrike.
Under slutet av 1960-talet upptäcktes stora petroleumfyndigheter i Nordsjöns kontinentalsockel. Dessa har utgjort en viktig del av Norges industri. De har bidragit till starka statsfinanser (statsskulden betalades av 1995 och överskottet har därefter fonderats), och till att Norge har en av världens högsta bruttonationalprodukter per person.
Den 27 mars 1980 havererade oljeplattformen Alexander Kielland på Ekofisk, då den på grund av en storm ute till havs slog runt, och 123 människor dödades.
Norge har varit värd för olympiska vinterspelen två gånger, i Oslo 1952 och i Lillehammer 1994. Dessutom anordnades paralympiska vinterspelen i Norge två gånger, 1980 i Geilo och 1994 i Lillehammer.
