2060 Chiron

Från Rilpedia

Version från den 3 april 2009 kl. 06.47 av Lavallen (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
2060 Chiron
95P/Chiron
  Astronomisk symbol för 2060 Chiron95P/Chiron
Fel vid skapande av miniatyrbild: Ogiltiga parametrar för miniatyrbilden

Animation av Chirons omloppsbana
Upptäckt
Upptäckt av: Charles T. Kowal
Upptäckt: 18 oktober, 1977
Benämning
Småplanetsbenämning: 2060 Chiron
95P/Chiron
Alternativa namn: 1977 UB
SmåplanetsKategori: centaur komet
Omloppsbanans egenskaper
Aphelium: 2 829 477 100 km
18,913886[1] AU
Perihelium: 1 272 459 600 km
8,505867 AU
Halv storaxel: 2 050 968 317 km
13,7098764 AU
Excentricitet: 0,37958108
Omloppstid: 18541,665 d (50.76 år)
Medelbanhastighet: 7,75 km/s
Inklination: 6,93243°
Longitud för
stigande nod:
209,28699°
Perigeumargument: 340,02212°
Fysiska egenskaper
Diameter: 233,314,7-14,4[2]km
Massa: 2,4-3,0×1018 kg
Densitet: 2,0? g/cm³
Ytgravitation: 0,037-0,040 m/s²
Flykthastighet: 0,070-0,075 km/s
Rotationstid: 5,9 h
Albedo: 0,11±0,02[3]
Temperatur: ~75 K
Skenbar magnitud: 15,6 (opposition)
Absolut magnitud: 6,5

2060 Chiron eller 95P/Chiron var den första upptäckta småplaneten av en grupp som man idag kallar centaurer. Den upptäcktes 1977 av Charles T. Kowal vid Palomarobservatoriet. Chiron har fått sitt namn efter Keiron den visaste av alla Kentaurer i grekisk mytologi.

Innehåll

Omloppsbanan

Karateristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Chirons omloppsbana är så utsträckt att den korsar Jupiters omloppsbana och når ända ut till Uranus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt. Den uppskattade halva livlängden för den nuvarande omloppsbana beräknas till 1,0 miljoner år.[4] Chiron och andra centaurer har sannolikt fångats upp av dessa gasjättar ifrån Kuiperbältet.[5]

Fysiska egenskaper

1988 observerade man att Chiron genomgick en förvandling där den blev ljusare. Det är ett beteende som inte är typiskt för asteroider utan för kometer. 1989 observerade man även en för kometer typisk koma. Detta gör att Chiron idag är klassificerad som både komet och centaur. Den stora diametern är inte typisk för andra kometer. Samma sak har även skett med andra centaurer såsom 60558 Echeclus som därför även har beteckningen 174P/Echeclus. Spektralanalyser av ytan ger att 30% av ytan består av vattenis.

Referenser

  1. ”JPL Small-Body Database Browser”. http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2060+Chiron. Läst 20 september 2008. 
  2. John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 2008-09-20. 
  3. Groussin, O.; Lamy, P.; Jorda, L, "Properties of the nuclei of Centaurs Chiron and Chariklo", Astronomy and Astrophysics, v.413, p.1163-1175 (2004) [1]
  4. J. Horner; N.W. Evans och M.E. Bailey (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400. 
  5. Audrey Delsanti and David Jewitt, "The Solar System Beyond The Planets" [2]

Externa länkar


Periodiska kometer (i nummerordning)
Föregående:
94P/Russell
95P/Chiron Nästföljande:
96P/Machholz
Lista över periodiska kometer
Personliga verktyg