Resandefolket

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Resandefolket (resande; förr tattare, ordet anses numera nedsättande) härstammar från olika grupper som i äldre tid stod utanför det etablerade svenska samhället.

I många länder finns personer som kallar sig resande (på engelska travellers) och dessa har skiftande bakgrund. I Sverige hade resandefolket en livssituation liknande romernas och flera anser sig ha släktskap med romerna då de också i stor utsträckning använder samma språk, svensk romani. Resandefolket i Sverige uppskattas idag bestå av cirka 20 000 personer^[1].Enligt en senare skrivning (2005) i en riksdagsproposition om språket så står det I Sverige räknas resandefolket till romerna. ^[2].

Ursprung

Resandefolkets ursprung är omdebatterat, men enkelt uttryckt finns det tre huvudteorier: Den första gör gällande att de resande är romer med en särskild kultur; andra klassar dem som en socioekonomisk grupp som historiskt sett haft likartade yrken. Den tredje förklaringen är att de resande härstammar från soldatsläkter från Tyskland eller Ryssland.

Fram till 1900-talets början gjordes ingen åtskillnad mellan romer och resande (zigenare respektive tattare), varför det är svårt att komma till klarhet om det är fråga om olika eller samma folk. Enligt den första teorin är de resande ytterst ättlingar till de romer som anlände till Stockholm den 29 september 1512. Olaus Petri omskrev dem som "tatare", möjligen i tron att de var tatarer. Ett annat tidigt omnämnande som knappast avser tatarer finns i ett av drottning Kristinas brev där hon nämner att det i Sverige fanns "...en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som skåcketals omlöpa i Provincierna...". Enligt den andra teorin härstammar resandefolket från människor som av olika anledningar förskjutits från bondesamhället och därför tvingats ge sig ut på vägarna och försörja sig bäst de kunnat; denna förklaringsmodell fick stor spridning genom Adam Heymowskis doktorsavhandling år 1969. Senare genealogisk forskning av bland annat Bo Lindwall har dokumenterat ett ursprung i de "ziguenare" och "tartare" som finns belagda i källmaterial från 1600- och 1700-talet. Förbindelser med etniska svenskar förekom dock tidigt, och de flesta resande har idag därför en blandad härkomst.

Historia

Resandefolket var ofta förknippade med vissa yrken. Ett typiskt resandeyrke under 1600-talet var häktmakare. Under tidigt 1700-tal var många av resandefolket borgare i svenska småstäder (exempelvis Gränna, Falkenberg och Hjo) som kringresande försäljare (krämare). Man besökte marknader och handlade med småvaror (kram) som exempelvis glas (glasförare) och även hästar. Under seklet tog också många värvning i armén, eller blev tvångsrekryterade. Många resandemän återfinns i äldre tider som värvade artillerister och båtsmän ("marineurer") vid de icke-indelta regementena, som ofta var förlagda i garnisonsorter och städer. Därför är en del släktnamn bland resande idag ursprungligen soldatnamn. På 1800-talet ser man ofta resande som valackare och lumpsamlare.

Från slutet av 1800-talet började svenska myndigheter diskutera hur man skulle förhålla sig till "tattarna". Vad "tattare" inbegrep blev aldrig riktigt klarlagt; det var både ett skällsord och en benämning på människor som levde i Sverige men utanför samhället. Vid 1900-talets början hade flera barn till "tattare" omhändertagits och placerats på barnhem. Många gånger var "tattarfamiljer" tvungna att genomgå olika uppfostringprogram. Vid denna tid ansågs resandefolkets livsstil vara ett asocialt beteende och därför sinnessjukt.

På 1920-talet skärptes kravet på att medborgare skulle deltaga i samhället, och klimatet hårdnade. Bland annat tvångssteriliserades flera resande, och bland dem som förklarades som sinnessjuka blev en del lobotomerade. På några håll, såsom i Krämarstan utanför Finnerödja, förekom ett slags etnisk rensning på ställen där många resande slagit sig ner, så kallade tattarstäder. År 1948 skedde närmast rasupplopp i Jönköping mellan självutnämnda "vitas ledare" och deras anhang som gick på alla som antogs vara tattare (mörkt hår, bruna ögon osv), se även Tattarkravallerna i Jönköping 1948.

Resande har i Sverige varit utsatta för diskriminering på grundval av de fördomar som funnits om resandefolket. Resande har bland annat ansetts vara lata, opålitliga och i stor utsträckning ägna sig åt stöld och andra kriminella verksamheter.^{[källa behövs]}

Språk

Många resande talar ett språk som kallas svensk romani även kallat scandoromani ^[3]. Nyare studier menar att språket har en svensk grammatik, ett språk talat av resanderomer.Detta språk är i dag mycket hotat och insatser görs av bla språkrådet för att bevara denna varietet av romani chib

Språket har varit hemligt för icke-resande, och många resande har glömt sitt språk.

Resanderomers språk hör till den indiska grenen av de indoiranska språken och är alltså liksom svenskan ett indoeuropeiskt språk. Romani har genom seklerna uppdelats i 60 olika varieteter vilket bl.a. avspeglar olika romska gruppers omfattande kontakter med skilda folk och språk under tusen års migration och bosättningar i olika länder. De romska språken har alltså övertagit såväl ord, begrepp som språkstrukturer från de språksamhällen de levt i. Men även svenskan har tagit in ord och uttryck från romani, ord som i dag inte många tänker på varifrån de kommer; som tjej, jycke, vischan, pröjsa, kirra.

De första skriftliga beläggen av ord och fraser i svensk romani är från 1700-talet. Språkforskaren Per Björkman skrev 1730 en avhandling i Uppsala, där han förtecknade 47 ord och uttryck, som soldaten Jacob Helsing berättat för honom. Att de resande talade ett eget språk är också belagt i rättsprotokoll från Rönnebergs ting i Skåne år 1764, där en fras är dokumenterad.Lindell, Lenny;Ordbok över svensk romani: Resandefolkets språk och sånger.

Organisation

Resandefolkets Romanoa Riksorganisation bildades i mitten av 1990-talet. Det finns idag 15 000–25 000 resande i Sverige, kanske ända upp till 40 000.

Se även

• Romani
• Romer
• Romer i Sverige

Referenser

1. ↑ Riksdagens propositition 1998 om Nationella minoriteter i Sverige pkt 4.6.4
2. ↑ http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GT02K315
3. ↑ Scandoromani

Tryckta källor

• Ordbok över svensk romani: Resandefolkets språk och sånger av Lenny Lindell (2008)
• Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige (1944)
• Adam Heymowski Swedish Travellers and Their Ancestry (1969)
• Birgitta Svensson Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan (1993)
• Bo Hazell Resandefolket - från tattare till traveller (2002)
• Christian Catomeris Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna (2004)
• Bo Lindwall Hund-Fias härstamning. Om de resandes ursprung (Släktforskarnas Årsbok 2005)
• Bodil Andersson, red (Andersson B, Hammar L-E, Hazell B, Lindholm K). Snarsmon – resandebyn där vägar möts (Bohusläns museums förlag 2008)

Externa länkar

• Informationssajt om Romanifolket
• Föreningen Resandefolkets Riksorganisation (FRFRO) (Sveriges största förening för resande)
• Delegationen för romska frågor (Inrättades av regeringen i februari 2007)
• Snarsmon - en arkeologisk undersökning av en resandeboplats