Sverige under folkvandringstiden

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Huvudartikel: Folkvandringstid

Perioden inleddes med att hunnerna invaderade östra och centrala Europa. I vilken utsträckning Sveriges folk var delaktiga i krigen på kontinenten är omdiskuterat, men ett visst deltagande torde ha skett med tanke på de rika guldfynd, bland annat guldhalskragarna, som gjorts i främst Götaland från denna tid. En del berättelser finns också från de kontinentala germanhövdingarnas hov.

Även inom Norden tycks mindre folkvandringar ha skett och viss oro ha uppstått. I Norge och Sverige byggs fornborgar och vid denna tid nämns danerna för första gången i historien av historikern Jordanes, då som en grupp svear som utvandrar till det som skulle bli Danmark. Lokala härskare blir också allt mäktigare och framför allt kommer härskaren i Gamla Uppsala att nu ha nästan hela Svealands befolkning inom sin maktsfär. Från Gamla Uppsala kan man kontrollera vattenvägarna till områdets järnframställningsplatser och man har god tillgång på bra åkermark och området blir Sveriges både politiska och religiösa centrum. En ny handelsstad inrättas också på Helgö i Mälaren där fynd från stora delar av världen hittats.

Enligt Snorre Sturlasson hörde Sveakungarna till och med Ingjald Illråde, det vill säga inpå 600-talet, till Ynglingaätten, vars alla regenter han uppräknar i Heimskringlas Ynglingasaga. Ynglingasagan innehåller dock en blandning av fiktion och verklighet. I sagans början är sagokungarna asar, vilket dock kan ha sin förklaring i att man likt Egyptens faraoner framställer sig som gudar. Men sagan är ändå inte trovärdig för denna första tid. Inte heller har det som berättas om kungarna under tiden närmast efter Ynglingaätten – Ivar Vidfamne, Harald Hildetand och Sigurd Ring någon större trovärdighet. Men i vissa fall däremellan då också bland annat Beowulf stämmer överens med Ynglingasagan eller då arkeologiska belägg finns är trovärdigheten väsentligt högre. Främst under den sena folkvandringstiden.

Ottarshögen väster om Vendel från 500-talets första hälft

Vid 500-talets början återupptas bronsålderstraditionen med mäktiga kungshögar. Enligt berättelserna är Ane, Egil och Adils höglagda i Uppsala högar under 500-talet vilket också stämmer väl med dateringen av västhögen eller Adilshögen. Ottar vendelkråka sägs vara höglagd nära Vendel i Ottarshögen.