Olof Celsius d.ä.

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Olof Celsius d.ä., född 19 juli 1670, död 24 juni 1756, botaniker, språkforskare, runforskare och präst; Sveriges första bryolog.

Olof Celsius var son till naturvetenskapsmannen och språkforskaren Magnus Nicolai Celsius och Sara Edmundi Figrelia, och bror till astronomen Nils Celsius, Anders Celsius far. Studerade sporadiskt vid Uppsala universitet då han hade ekonomiska svårigheter, och kunde fullfölja sin utbildning endast genom Karl XI:s frikostighet.

Celsius var professor i grekiska vid Uppsala universitet från 1703, professor i orientaliska språk där från 1715, professor i teologi där från 1727, domprost från 1736. Hans främsta insatser var att samla mossor och vara en inspirationskälla till Carl von Linné, att ha daterat de flesta av Sveriges runstenar, och att ha försökt motarbeta den uppblommande göticism som Olof Rudbeck d.ä. anlagt. Kritiken mot Rudbeck grundade sig på runornas ålder och ursprung.

De arbeten som gjorde Celsius berömd i Europa var ett verk i två delar över växter i Bibeln (1745-1747), samt utgivandet av faderns tolkning av hälsingerunorna.

Celsius invaldes 1739 som ledamot nummer 25 av Kungliga Vetenskapsakademien, samma år som den bildades, och samma år som hans brorson Anders Celsius valdes in.

Gift med Margareta Insulander. Far till Olof Celsius d.y. och Magnus von Celse.

Auktorsnamnet Celsius kan användas för Olof Celsius d.ä. i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

Bibliografi

• Hierobotanicon (1745-47)