Gullberg
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Gullberg (olika betydelser).
Gullberg, även Gullbergs Hus var en fästning belägen på höjden Gullberget vid Göta älvs södra strand strax väster om både Säveåns och Gullbergsåns mynning i älven. Detta är strax öster om Göteborgs stadskärna. På denna plats ligger idag Skansen Lejonet, numera innanför stadens gränser. Gullbergs Hus var en av svenskarnas viktigaste borgar under medeltiden. Av detta återstår endast en bakugn begravd bland grönskan på bergssluttningen framför dagens skans.
Ursprungligen sträckte sig Gullbergs hus yttre mur ända ner till Svingeln, som var namnet på fästningens porthus nere vid Gullbergsån. På medeltiden var området kring Gullbergs hed ett omtvistat gränsområde av stor ekonomisk betydelse, några kilometer från Göta älvs mynning i Kattegatt och Nordsjön. Dessa farvatten var viktiga för tidens köpmän och de omgivande rikenas möjligheter till kontakter med omvärlden. Danskarna var därför lika måna om att bränna ner Gullbergs fästning, som svenskarna var om att bygga upp den. Att det upprepade gånger restes en fästning här är alltså inte konstigt. Inte långt ifrån dagens Skansen Lejonet slutar Danska vägen. Så kallades kustvägen mellan det dåtida danska Halland, svenskarnas Götaland och det norska Bohuslän. Denna väg brukades inte bara av härarna från de olika rikena utan även av köpmän och senare av postbud mellan de olika väldena.
Fästningen hade inget namn i början. Historien börjar 1253. Då var ängarna runt Gullberget svensk mark, efter att innan dess ha växlat mellan att vara ingenmansland respektive i dansk eller norsk ägo. Det är först 1303 som Erikskrönikan kan nämna att den svenske kungen Birger Magnusson (1298-1318) byggt ett befäst hus vid Gullbergs hed. Detta var ett taktiskt drag av kungen och hans rådgivare, marsken (överbefälhavaren) Torgils Knutsson, i deras kamp mot Birgers rebelliska bröder hertigarna Erik och Valdemar.
Då danskarna 1455 erövrat det närbelägna fästet Älvsborg, uppförde Tord Bonde på Gullberget ett nytt fäste, vilket 1469 återuppbyggdes av Karl Knutsson (Bonde), men samma år intogs det av danskarna.
Under Gustav Vasas frihetskrig befästes Gullberg 1522, men brändes redan följande år av danskarna. Fästet återuppfördes sedermera av Gustav Vasa och förstärktes av Erik XIV och från 1569, då det omgavs med vallar och gravar samt ett utanverk av palissader, av Johan III genom byggmästaren Lodwich v. Hoffwen, vilken 1570 på kungens befallning gjorde plan en till en fast stad vid Gullberg. Stadsplanen godkändes 1571, och staden utstakades, men byggdes aldrig.
Befästningsarbetena fortsattes dock 1574-77 under ledning av J. B. Paar och avslutades på 1580-talet. 1603 grundade Karl IX vad som kommit att kallas Karl IX:s Göteborg och som ses som en av föregångarna till Göteborg. Kungen gav byggmästare Hans Fleming att staka ut staden och bygga om Gullberg men fästningen hann ej komma i fullt försvarsstånd innan danska trupper invaderade 1611. Den 27 januari 1612 stormades Gullberg av danskarna som dock försvarades med framgång av Mårten Krakow och hans hustru Emerentia Pauli. Senare samma år föll fästningen emellertid i fiendens händer, raserades och skulle genom freden i Knäred återlämnas till Sverige, men detta skedde ej förrän 1619, då Älvsborgs lösen var betald. Verken byggdes 1643, men arbetena måste vid krigsutbrottet provisoriskt avslutas.
Sedermera färdigbyggdes Gullberg och efter Karl X Gustavs krig mot Danmark förstärktes det med en redutt vid Gullbergsbro. Vid Karl XI:s besök 1673 befanns Gullberg vara för trångt och avlägset och man beslöt att det borde läggas ned, men när kriget bröt ut 1675 besattes det ändå, och 1677 ville Erik Dahlbergh sätta det i fullt försvarsstånd. 1686 fastställdes emellertid en ritning till en ny befästning på Gullberget, vars gamla fäste då revs och 1687 började Skansen Lejonet uppföras på Gullberget.
Se även
Källor
- Brandt, Oskar, Knalle som retade varje dansk skalle i Göteborgs-Posten 10 mars 2002.
- Westrin, Theodor (red.), Gullberg, i Nordisk familjebok, tionde bandet Gossler - Harris, Stockholm 1909.
