Western

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Westernfilm)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Western (olika betydelser).

Western är en genre inom litteratur, film, tecknade serier och liknande som bygger på Vilda Västern samt händelserna under tidsperioden, men också myterna kring den.

Genomgående teman är anarki och laglöshet, människans kamp mot naturen (till exempel byggen av järnvägar och telegrafledningar) och ensamma hjältar.

Även om Western som en genre länge varit populär inom främst film så har dess inflytande minskat allt eftersom vi kommer längre och längre ifrån tidsperioden.

Justus D. Barnes, från Det stora tågrånet

Innehåll

Definition

Western, per definition, har sin sättning i den västra delen av USA, nästan uteslutande under 1800-talet, oftast mellan Antebellum-perioden och slutet av århundradet. Många väver in amerikanska inbördeskriget i handlingen eller i bakgrunden, även om västra USA inte alls var lika påverkat av kriget som den östra delen var. Handlingen kan dock vara förlagd så långt tillbaka som kolonialtiden och så långt fram som till mitten på 1900-talet och kan geografiskt vara förlagd till Mexiko eller Kanada.

Järnvägen är en vanlig symbol inom westerngenren, ofta förekommer tågrån.

Många westerns berättar historier om karaktärer som nästan som nomader vandrar från stad till stad, där deras enda ägodelar är kläderna de bär, sin revolver och sin häst. Den teknologiska utvecklingen under eran, som telegrafen, tryckpressen och järnvägen kan förekomma, oftast som något nytt som just anländer och vanligtvis som en symbol för att livet i den "vilda västern" kommer att förändras och ge plats för civilisationen.

Med hjälp av dessa enkla inslag berättar westerns enkla sedelärande berättelser, vanligtvis med de spektakulära amerikanska landskapen som sättning. I vissa filmer blir landskapet nästan filmens stjärna. Westerns framhäver oftast den hårda och oförlåtande naturen och förlägger ofta handlingen till ett ökenliknande landskap, vilket till exempel sker i Förföljaren (1956) och Open Range (2003).

Specifika platser inkluderar bland annat isolerade fort, rancher, det isolerade hemmet, saloonen och fängelset. Andra ikoniska element i western-historer är diverse vapen, prostituerade och den trogna hästen.

Gemensamma teman

Westernfilmer visar ofta upp tämjandet av vildmarken och hur naturen blir underordnad civilisationens frammarsch eller konfiskeringen av mark från urinvånarna.

I westerns är ofta samhället organiserat runt diverse hederskoder, snarare än lagar, i vilka personer inte har någon social ordning förutom med sina närmaste vänner, sin familj eller ibland bara sig själva. Man måste ta vara på sitt rykte och vinna respekt antigen genom våld och dödande, eller generositet.

Dessa teman förenar westernfilmer med gangsterfilmer och hämndfilmer. Här är dessa teman i förgrunden, till den grad att anländandet av lag och ordning och civilisationens slutgiltiga frammarsch ses som beklagansvärt, även om det är oundvikligt.

Bakgrunden till "westerns" som idé

Reklam för Buffalo Bills vilda västern-show

Den idealiserade versionen av den "vilda västern" kan spåras tillbaka minst så långt tillbaka som till Buffalo Bills vilda västern-shower, som började 1883. Buffalo Bill och Texas Jack Omohundro framförde en av de tidigaste pjäserna inom western-grenren "The Scouts of the Prairie" (Präriens spejare) för publiker i östra USA redan 1872, medan de händelser som togs upp fortfarande inträffade i de västra gränsområderna. Inom litteraturen var Owen Wisters The Virginan, publicerad 1902, det riktiga startskottet för den litterära genren i USA (även om westernhistorier tidigare hade publicerats i USA); men den tyske författaren Karl May skrev historier i genren så tidigt som 1876. Hans böcker var en stor influens på grundaren av Universal Pictures, den tyske immigranten Carl Laemmle; och May själv spårade genrens idéer så långt tillbaka som den amerikanske författaren James Fenimore Cooper, som skrev Den sista mohikanen 1826.

Den grundläggande idén till westerngenren har därmed en lång historia och den litterära genren existerande länge innan film ens existerade; andra viktiga författare är Zane Grey, Louis L'Amour och Elmore Leonard.

Det har sagts att det finns fyra viktiga element som bidrar till genrens utformning:

  • Den melodramatiska litteraturen på 1800-talet, med en klart god hjälte, en elak bov och en vacker hjältinna som boven ger sig efter.
  • En historia med mycket våld, jakter och diverse brott, passande för en plats som den amerikanska västern på 1800-talet.
  • Den västliga migrationen och hur det västliga gränsområdet öppnades och allteftersom förflyttades.
  • Hämnden som en struktur i historien, som redan fanns i och med filmen Billy the Kid 1930.

Westernlitteratur

Skönlitteratur inom westerngenren föddes i diverse lågprisböcker av dålig kvalité ("dime novels" och "penny dreadfuls") som började publiceras i mitten av 1800-talet. Dessa publicerades för att tjäna pengar på de många fantastiska, men även "sanna", historier som berättades om de människor som rörde sig i den amerikanska västerns periferi. Vid 1900-talets början hjälpte även så kallade pulp-tidningar att berätta dessa äventyr för folk borta i den sedan länge civiliserade östern. Icke-amerikanska författare som tyske Karl May tog till sig genren och började skriva långa historier i vanlig romanlängd och gjorde westerns till en väldigt framgångsrik litterär genre i Europa med start runt 1880-talet, även om de kritiserades som relativt triviala av den tidens kritiker.

Western som en amerikansk litterär genre började växa i och med James Fenimore Coopers böcker, även om det inte blev en egen genre förrän publiceringen av The Virginian av Owen Wister 1902. Populariteten växte med publiceringen av Zane Greys Riders of the Purple Sage (1912). När pulp-tidningar exploderade i popularitet på 1920-talet fick hela genren en lyft. Det samtidiga framväxandet av westernfilmen på 1920-talet var också en stor orsak till genrens popularitet. På 1940-talet utgavs vissa inflytelserika böcker, bland andra Möte vid Ox-oket (1940) av Walter van Tilburg Clark, De fria vidderna (1947) och Våldets väg västerut (1949) av A.B. Guthrie, Jr., och Shane (1949) av Jack Schaefer. Många andra författare inom genren fick sin publik under 1950-talet, som Luke Short, Ray Hogan och Louis L'Amour. Genren nådde sin kulmen under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet, mycket på grund av den stora mängden western-tv-serier. Publiken tröttnade på tv-serier inom westerngenren mot slutet av 1960-talet och detta verkar även ha påverkat western som litterär genre. I dagens samhälle är genren relativt blygsam och de flesta bokkedjor i USA (utanför de delstater som böckerna egentligen handlar om) har ett ganska oansenligt utval.

Westernfilmer

En genre, där beskrivningar och dialoger är sparsamma och landskapet i sig spelar en stor roll, är väl lämpad för ett visuellt medium. De tidiga westernfilmerna spelades oftast in direkt i studiomiljö på samma sätt som de andra tidiga Hollywood-filmerna, men när man började filma saker på plats letade producenterna av westernfilmer upp öde hörn av Kalifornien, Arizona, Utah, Nevada, Colorado och Wyoming för att spela in filmerna. Ofta blev naturen inte bara en stark bakgrund till filmen utan även en slags karaktär i filmen.

Westernfilmer har i sig diverse undergenrer, bland annat episka westernfilmer, westerns med sjungande cowboys i huvudrollerna och diverse komedier satta i eran. Det fanns även så kallade "shoot 'em up westerns", oftast lågproducerade filmer där revolvrarna alltid hade ammunition och indianerna alltid hade en pil redo att skjuta iväg - här var en ren action i blickfånget.

Cowboys och revolvermän spelar viktiga och framträdande roller i westernfilmer. Oftast tvingas karaktärerna slåss mot indianer, även om vissa filmer visar upp dessa i klart mer sympatiskt ljus än vad genren generellt gör. Andra vanliga teman är långa färder och grupper av banditer som terroriserar små städer (som i 7 vågade livet).

Klassiska westernfilmer

Den första riktiga westernfilmen var Det stora tågrånet (egentligen var Kit Carson (1903) först, men den bruker generellt förbises), en stumfilm regisserad av Edwin S. Porter, med Broncho Billy Anderson i huvudrollen. Filmens popularitet öppnade vägarna för Anderson att bli filmens första riktiga cowboystjärna och han medverkade i hundratals western-kortfilmer. Genrens popularitet gjorde att han snart fick konkurrens av William S. Hart.

John Wayne

I USA har westernfilmen en lång och rik historia som spänner över flera genrer (komedier, dramer, tragedier, parodier, musikaler etc.). Westerns gyllene tid gestaltas genom två regissörers verk: John Ford (som ofta hade den ikoniska stjärnan John Wayne i huvudrollen) och Howard Hawks. Fords episka Diligensen från 1939 betraktas genomgående som den bästa westernfilmen som gjorts.

Spaghetti-westerns

Huvudartikel: Spaghetti-western

Under 1960- och 1970-talen utvecklades det i Italien en speciell typ av westerns, så kallade "spaghetti-westerns" (efter den populära italienska maträtten). Många av dessa filmer gjordes på en låg budget och spelades oftast in i södra Spanien tack vare dess likhet med sydvästra USA. Spaghetti-westerns hade genomgående mer action och mer våld än de amerikanska filmerna.

Genrens främsta filmer, särskilt de av regissören Sergio Leone, har en viss parodisk dimension vilket gav den en annorlunda ton än de amerikanska filmerna. Bland de stjärnor som satte sin prägel på spaghetti-westerns finner man skådespelare som Clint Eastwood (som blev berömd främst genom sina insatser i Leones filmer), Lee van Cleef, James Coburn, Terence Hill, Klaus Kinski, Franco Nero och Henry Fonda.

Revisionistiska Westerns

Mycket tack vare spaghetti-westerns inflytande började många amerikanska filmskapare under 1960-talet att ifrågasätta den traditionella westerngenren och dess teman. Vad som ifrågasattes var bland annat temat med de "blodtörstiga vildarna" när indianer porträtterades, men också saker som den enkla uppdelningen i goda och onda. Trenden inleddes med två indianfilmer av vilka åtminstone en hade ett tydligt samband med Vietnam-kriget, A man called horse och Soldier Blue. Senare exempel i denna genre är bland andra Jeremiah Johnson - indiandödaren, Little Big Man, Dansar med vargar och De skoningslösa

Studier av westerns som filmer och genre

1960-talet växte filmteorin fram som ett fält för studier. Från denna miljö växte studier fram som studerade genrer i sig. Detta var främst ett semantiskt och strukturellt sätt att förstå hur filmer förmedlade mening. Westerngenren som sådan hade länge varit illa ansedd för sin simplistiska moraliska handling, men började nu ses som en serie av konventioner och koder som på ett enkelt sätt beskev handlingen för publiken. Till exempel representerade en vit hatt en god person, en svart hatt en ond person; två människor stående vända mot varandra på en öde gata representerar en förväntan på en duell, cowboys är enstöringar, stadsbor tänker på sin familj och sitt samhälle; etc. Alla westernfilmer kan ses som en serie av koder och diverse variationer på dessa koder. Sedan 1970-talet har genren utmanats av filmer som använde dess koder, men främst som ett sätt att undergräva dem. Kevin Costners Dansar med vargar återanvänder alla dessa koder och konventioner men gör en helomvändning när indianerna framstås som goda och kavalleriet som ont. Clint Eastwoods De skoningslösa använder de vanliga konventionerna, men förändrar vad handlingarna leder till (folk dör inte tappert, de gråter och ber; den goda hjälten räddar inte dagen, snarare tar folk hämnd etc.).

Ett resultat av dessa studier är att några hävdar att "westerns" som sådana inte behöver utspela sig i den amerikanska västerns nybyggarområden på 1800-talet, koderna kan förmärkas i flera olika typer av filmer. En klassisk handling i en westernfilm är till exempel när en sheriff eller polis österut ger sig iväg till vilda västern, där han slåss mot, med både tunga och revolver, grupper av brottslingar och får hjälp av snälla men generellt ineffektiva lokala sheriffer, som vid ett kritiskt ögoblick visar vad han går för och räddar hjälten. Denna handling stämmer in på en lång rad westernfilmer men även den moderna actionfilmen Die Hard. Andra exempel på filmer som inte utspelar sig i vilda västern, men som ändå har mycket gemensamt med westernfilmen som genre är Vildast av dem alla (1967) med Paul Newman och De sju samurajerna av Akira Kurosawa.

Influenser av och i westernfilmen

Många westernfilmer efter 1960 var starkt influerade av Akira Kurosawas samurai-filmer. Framstående exempel är 7 vågade livet, en nyinspelning av Kurosawas De sju samurajerna och För en handfull dollar, en nyinspelning av Kurosawas Yojimbo (Livvakten), som i sin tur hade inspirerats av Red Harvest, en amerikansk deckare av Dashiell Hammet. Kurosawa själv var starkt inspirerad av amerikanska westernfilmer, speciellt John Fords verk.[1]

Trots det kalla kriget var westernfilmer en stark influens inom östeuropas filmindustri, vilken hade sin egen version av genren, den så kallade Röda Västern eller Ostern. Dessa tog generellt två olika vägar: antingen nästan direkta nyinspelningar av westernfilmer förlagda i Östeuropa, eller actionfilmer som inkluderade ryska revolutionen och det ryska inbördeskriget och Basmachi-revolten där de turkiska folken spelar en roll som motsvarades av det mexikanska folkets roll i traditionella westerns.

En undergenre till westerngenren är vad som kan kallas den "post-apokalyptiska" western, när det framtida samhället försöker hämta sig efter en stor katastrof, vilket oftast utspelar sig på ett liknande sätt som i 1800-talets nybyggarvärld. Exempel på detta är The Postman och Mad Max.

Många science fiction-filmer och tv-serier med rymdfärder lånar starkt ifrån de vanliga western-konventionerna. Exempel är bland andra Outland, där men helt enkelt förlade handlingen i Sheriffen till en gruvbas i yttre rymden och tv-serien Firefly. Ett annat starkt exempel är George Lucas Stjärnornas krig-serie, som använder många av westerns element för att bygga upp sin historia.

Western som TV-genre

Innan TV gjorde sitt intåg gjorde man oftast relativt billiga serier av filmer för att spelas upp på den lokala biografen, många av dessa gjordes inom westerngenren. Bland de som blev välkända via dessa filmserier var Audie Murphy, Tom Mix och Johnny Mack Brown. Det fanns också så kallade sjungande cowboys som Gene Autry, Roy Rogers och Dale Evans, alla med en viss häst som ofta även blev stjärnor.

När TV:n slog igenom på slutet av 1940- och 1950-talet blev westerngenren en stor del av utbudet. Många av de billiga b-filmerna som gjorts inom genren visades på TV för att fylla ut i tablån, och många tv-serier producerades. Dessa inkluderar bland annat Bröderna Cartwright och High Chaparral. Höjdpunkten för genren på TV kom 1959 när 26 olika sådana här serier visades under bästa sändningstid.

På 1970-talet förändrades genren och skapade serier som Lilla huset på prärien och Kung Fu.

TV-serier inom genren görs än idag, det kanske senaste och bästa exemplet är HBO:s Deadwood.

Berömda filmer inom genren

Berömda skådespelare inom genren

Berömda regissörer inom genren

Referenser

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg