Från Rilpedia

Harmonica - en hämnare
Originaltitel	C'era una volta il West
Genre	Action, drama, western
Produktionsland	Italien, USA
Premiär	1968
Regissör	Sergio Leone
Producent	Bino Cicogna, Fulvio Morsella
Manus	Dario Argento, Bernardo Bertolucci, Sergio Leone, Sergio Donati
Skådespelare	Charles Bronson, Henry Fonda, Jason Robards, Claudia Cardinale
Originalmusik	Ennio Morricone
Speltid	165 minuter
Språk	Italienska, engelska
IMDb

Harmonica - en hämnare (engelsk titel: Once Upon a Time in the West, italiensk originaltitel: C'era una volta il West) är en amerkansk-italiensk film från 1968.

Handling

Filmen utspelar sig omkring 1870 under byggandet av järnvägen mellan Atlanten och Stilla havet och handlingen gäller ytligt sett striden om äganderätten till en framtida järnvägsstation (Sweetwater) i närheten av Flagstone, Arizona. På ett djupare plan är det en klassisk historia om oförsonligt hat och personlig hämnd, om en människa som inte har några andra drivkrafter för sitt handlande än hämndlystnaden och vars själva existens blir meningslös när den rituella hämnden är fullbordad.

Harmonica (Charles Bronson) förföljer revolvermannen Frank (Henry Fonda) som jobbar för det stora järnvägsbolaget som dess "problemlösare". Frank är en psykopatisk mördare som inte drar sig för att döda kvinnor och barn när han anser att situationen så kräver. En av Fondas klassiska repliker är svaret när han får kritik av sin chef för att ha dödat en hel familj som han bara fått i uppdrag att skrämma: "People scare better when they're dying".

Orsaken till varför Harmonica - som hellre spelar munspel (harmonica) än talar - förföljer Frank och dödar hans underhuggare en efter en antyds genom drömaktiga minnessekvenser som successivt blir allt tydligare. Men det är först vid det slutliga mötet mellan de två männen som orsaken blir helt klar. Först när Frank är döende avslöjar Harmonica orsaken för honom.

Om filmen

Filmen regisserades av italienaren Sergio Leone och innehåller många av hans kännetecken, så som en sparsam dialog och långa tagningar som sakta bygger upp ett klimax. Filmen innehåller många extrema närbilder, där man exempelvis endast ser skådespelarens ögon. Filmens första 15 minuter är filmhistoriens förmodligen längsta inledningsscen där tre av Franks revolvermän väntar på tåget som Harmonica ska anlända med. En klassisk detalj i inledningen är när Jack Elam fångar en fluga i sin revolverpipa och sedan milt leende sitter och lyssnar på surrandet när flugan försöker komma ut.

Filmen är inspelad i Utah och Arizona i USA, Cinecittà Studios i Rom i Italien och runt Almeria i södra Spanien. Den floppade i USA, enligt de flestas mening för att tempot var för långsamt och för att Henry Fonda fick spela en psykopatisk mördare vilket för den amerikanska publiken närmast tedde sig som ett helgerån.

Filmhistoriskt sett är filmen mycket intressant därför att den har ett mycket stort antal medvetet inarbetade referenser till tidigare klassiska westernfilmer. Idén till inledningsscenen är till exempel tagen från Sheriffen som också börjar med att tre banditer väntar på ett tåg. En annan koppling till Sheriffen är att Jack Elam även medverkade i den.

Filmen hade svensk premiär 4 augusti 1969 på biografen Palladium i Stockholm .