We Will Rock You (musikal)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Dominion Theatre, Tottenham Court Road, London
Den här artikeln handlar om musikalen We Will Rock You. För låten och singeln, se We Will Rock You.

We Will Rock You är en musikal, eller musikteater, som baserar sig på låtar av det brittiska rockbandet Queen och som är uppkallad efter bandets låt med samma namn. Musikalen är skriven av den engelske komikern och författaren Ben Elton i samarbete med Queen-medlemmarna Brian May och Roger Taylor. Historien utspelar sig i en dystopisk framtid där man undviker originalitet och individualism, och där Rockmusik är okänt. En ensam drömmare dyker upp för att uppfylla en profetia som gör det möjligt för rocken att återkomma.

Innehåll

Produktion

Enligt Brian May talade Queens manager Jim Beach redan i mitten av 1990-talet med bandet om att skapa en musikal med låtar av Queen. Ursprungsidén var att göra en biografisk historia om bandets avlidne sångare Freddie Mercury. Även skådespelaren Robert De Niros produktionsbolag Tribeca visade intresse för en Queenmusikal, men tyckte att originalidén var svårbearbetad.

Komikern och författaren Ben Elton kontaktades i slutet av 2000 för samtal med Brian May och Roger Taylor om projektet. Elton föreslog en annan historia men som ändå skulle kunna ”fånga andan av mycket av [deras] musik”. Både Queen och De Niro köpte idén. Elton arbetade nära med May och Taylor för att införliva bandets låtar i historien. Musikalen är till viss del även en satir av dagens nöjesindustri som ofta styrs hårt av globala företag med omfattande marknadsföring exempelvis i form av gratis plastfigurer från McDonald’s, eller där kända artisters skivor måste gå upp på försäljningstoppen direkt för att inte floppa. Elton har också förklarat han även var inspirerad av den datorkontrollerade dystopiska science fiction-filmen Matrix. Manuskriptet blev klart 2001.

Originaluppsättningen hade premiär den 14 maj 2002 på Dominion Theatre i Londons West End i Storbritannien. Föreställningen spelas där fortfarande[1].

Värt att notera är att varken Brian May eller Roger Taylor var några fan av musikalgenren innan de jobbade med We Will Rock You.

Kritikernas mottagande

Londonkritikerna var nästan enhälligt fientliga i sin kritik av både idé och regi. The Guardian tyckte att historien var barnslig och svår att ta seriöst eftersom den var ”skoningslöst onaturligt” paketerad och att librettot visserligen kunde vara roligt ibland men menade att huvudpersonen Galileo måste hitta på allt fler osannolika sätt att pressa fram ytterligare Queen-låtar.[2] Enskilda föreställningar och i synnerhet de medverkande har dock fått en del beröm[3], och musikalen är fortfarande en publiksuccé.

Uppsättningar

Originaluppsättningen av We Will Rock You hade premiär i maj 2002 på Dominion Theatre. Den 17 augusti 2005 blev det den musikal som hade spelats längst där då den passerade den tidigare rekordhållaren Grease.[4] Dominion Theatre är dessutom en av de största teatrarna i West End med över 2.000 platser.[5] Londonuppsättningen skulle ha upphört den 7 oktober 2006 men på grund av publiktrycket har den förlängts till oktober 2009.

Det har gjorts flera internationella uppsättningar av musikalen, bland annat:

Handling: Londonuppsättningen

Freddie Mercury vid entrén till Dominion Theatre i London

Akt I

Historien utspelar sig år 2304 i en polisstat liknande 1984. Jorden heter Mallplaneten, och som namnet antyder råder en konventionell kommersiell anpassning. Överallt på jorden tittar folk på samma filmer, lyssnar till samma datorgenererade musik, bär likadana kläder, tänker samma tankar och har samma åsikter. Musikinstrument och kompositörer är förbjudna, och rockmusik är okänt. Representativt styrande har avskaffats och allt kontrolleras av det världsomfattande jättebolaget Globalsoft som leds av Killer Queen och kommendören i hennes hemliga polis, Khashoggi. De som är emot Globalsofts påtvingade konformitet tillfångatas och hjärntvättas till underkastelse.

En liten grupp bohemer kämpar för att återställa det fria utbytet av tankar, mode och framförallt livemusik. I likhet med andra klassiska historier som går ut på att söka efter något, vilket We will rock you parodierar, har musikalen en Messiasfigur, den socialt utslagne Galileo Figaro. Han hör texter från klassiska rocklåtar i sitt huvud och anar att ett fantastiskt öde väntar honom. Tillsammans med sin kärlek, en annan dissident Scaramouche, slår han följe med bohemerna för att hitta en gitarr, och störta Globalsoft. När bohemerna tas tillfånga och hjärntvättas flyr Galileo och Scaramouche för sina liv.

Akt II

Galileo och Scaramouche träffar på Pop, en äldre hippieaktig bohem som längtar efter den ”gamla tiden” när folk var fria och ”rock ’n roll was king” (eller kanske ”Queen”?). Pop tar på sig den klassiska rollen som guide för dem och visar dem inledningen av videon Bohemian Rhapsody till och med texten ”Open your eyes, look up to the skies and see”. Det inspirerar Galileo och Scaramouche, och imponerade av den ”gudomliga musiken” beslutar de sig för att leta efter en gitarr på Wembley Stadium, där Queen gav två legendariska konserter. Stadion är nu en ruin men de hittar gitarren gömd i en vägg. Med gitarren i handen och Pop som turnémanager gör de två frälsarna ett medryckande framförande av titellåten We Will Rock You, och alla medverkande avslutar musikalen med ett arrangemang av Bohemian Rhapsody som extranummer.

Lokala anpassningar

Lokala anpassningar görs av historien och låtarna för att passa publiken i olika länder. Alla huvudroller har samma namn och personligheter i alla uppsättningar, men huvudbohemen kallas antingen Meat (London) eller Oz (bland annat Australien[17], Kanada[18], Japan[19] Österrike[20]) beroende på om publiken är mest bekant med Meat Loaf eller Ozzy Osbourne. Meat eller Oz är för övrigt kvinna. Eftersom de bara har andrahandsinformation om riktig musik, från papperstidningar och affischer, råder en fler missuppfattningar så tuffa rockkillar kallar sig bland annat Britney Spears, Byggare Bob och Cliff Richard. Bohemernas namn kan också variera beroende på olika artisters popularitet i olika länder. Andra namn som används är bland andra Paul McCartney, Aretha (Franklin), Jackson Five, Donny Osmond, Madonna och Prince. Enligt engelska artikeln på Wikipedia har även Robbie Williams, Beyoncé och Boy George förekommit.

Den 14 maj 2007 firade uppsättningen sitt 5-årsjubileum med en föreställning där både May och Taylor deltog i slutet. Författaren Ben Elton gav då de medverkande, inklusive May och Taylor, en speciell plakett. Under delen av föreställningen som utspelar sig i Pops bar kom den brittiske komikern Al Murray överraskande åkande upp på scenenmotorcykel.[21]

Syftningar på populärkultur

I dialogen förekommer mängder av syftningar på populärkulturen. Några är tagna från texter av andra artisters låtar som exempelvis:

Ett annat exempel är när Scaramouche ”omvänder polariteten” på en av Globalsofts mikrosändtagare, en teknisk jargong som för tankarna till Doctor Whos Tredje Doktorn.

Låtar

Akt I

Akt II

  • One Vision – Gaga Kids och Freddie Mercury
  • Who Wants to Live Forever – Galileo och Scaramouche
  • You’re My Best Friend – Galileo och Scaramouche (ersätter Who Wants to Live Forever i Las Vegas-uppsättningen)
  • Flash – bohemer
  • Seven Seas of Rhye – Khashoggi och bohemer
  • Fat Bottomed Girls – Killer Queen och sexyuppier
  • Don’t Stop Me Now – Killer Queen
  • Another One Bites the Dust – Killer Queen
  • Hammer to Fall – Galileo och Scaramouche
  • These Are the Days of Our Lives – Pop och bohemer
  • Bicycle Race – bohemer
  • Headlong (repris) – Galileo, Scaramouche och Pop
  • We Will Rock You – Galileo och bohemer
  • We Are the Champions – Galileo och ensemblen
  • We Will Rock You (snabb version) – ensemblen
  • Bohemian Rhapsody – Galileo, Scaramouche, Killer Queen, Khashoggi och ensemblen

Vid speciella tillfällen som jubileer framförs ytterligare låtar som extranummer, exempelvis The Show Must Go On. [21]

Album och inspelningar

  • Album av originaluppsättningen i London, maj 2003. Saknar låtarna Crazy Little Thing Called Love, Fat Bottomed Girls och Bicycle Race.
  • Variant av originalalbumet för Australien, augusti 2003. Innehåller bonusspår med studioversion av Another One Bites the Dust med den första australiensiska Killer Queen, Annie Crummer.
  • Instrumental studioversion av No-One but You (Only the Good Die Young) med den första Meat i Londonuppsättningen, Kerry Ellis, och Brian May, 2004.
  • Inspelning av de medverkande i Madriduppsättningen plus extra skiva med No-One but You på spanska (Solo Por Ti) sjungen av den första spanska Meat, Eva Maria, 2004.
  • Tysk inspelning, 2005.

I originaluppsättningen i London var Fat Bottomed Girls bara ett kort instrumentalt mellanspel före Another One Bites the Dust, och därför är den inte med i originaluppsättningens album från 2003. Senare internationella uppsättningar har förlängt låten till ett helt sång- och dansnummer. Genom publikens positiva gensvar genomfördes den ändringen även i Londonuppsättningen. Texten finns däremot med i den officiella boken om musikalen från 2004.[22]

Medverkande i London

Originaluppsättningen

  • Pop: Nigel Planer (rollen Pop är skriven för Planer som spelade hippien Neil i den brittiska 80-talsserien för tv Hemma värst)
  • Khashoggi: Alexander Hanson
  • Galileo: Tony Vincent
  • Scaramouche: Hannah Jane Fox
  • Killer Queen: Sharon D. Clarke
  • Meat: Kerry Ellis
  • Britney: Nigel Clauzel
  • Big Macca: Luke Baxter
  • Teacher: Mazz Murray

Sedan oktober 2007[23]

  • Pop: Julian Littman
  • Khashoggi: Alex Bourne
  • Galileo: Ricardo Afonso
  • Scaramouche: Sabrina Aloueche
  • Killer Queen: Mazz Murray
  • Meat: Lucy Sinclair
  • Britney: Lain Gray
  • Big Macca: Craig Ryder
  • Teacher: Marianne Benedict

Från april 2003 till och med september 2007 medverkade svensken Peter Johansson i Londonuppsättningen av We Will Rock You, från juni 2005 gjorde han huvudrollen Galileo.[24]

Källor

Den här artikeln är delvis en översättning av motsvarande artikel på engelska Wikipedia och grundar sig där inget annat anges på boken om musikalen:

  • We Will Rock You – The Musical by Queen and Ben Elton, The Official Book, Carlon Books, 2004, ISBN 1844428257

Noter

  1. We will rock you, London Theatre Direct, läst 31 januari 2008
  2. Brian Logan We Will Rock You, recension, The Guardian 15 maj 2002
  3. Raspberries for Queen’s Rhapsody, BBC News, 15 maj 2002
  4. We Will Rock You, London Theatre Direct, 17 augusti 2005
  5. Dominion Theatre History, London Theatre Direct, läst 31 januari 2008
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 Purvis, Georg, Queen Complete Works, Reynolds & Hearn Ltd, 2007, ISBN 9781905287338
  7. We Will Rock You Melbourne (venues) Brian May, läst 4 februari 2008
  8. We will rock you: The Musical Success in Cologne, Koeln.de, 4 januari 2007
  9. Musikalens tyska webbplats, läst 2 februari 2008
  10. We will rock you Timeline, Brian May, läst 4 februari 2008
  11. We Will Rock You 03.12.06 bis 31.12.07, Theater 11, läst 4 februari 2008
  12. Queen eleitos a melhor banda inglesa de sempre, Diário de notícias, 3 januari 2007
  13. Bohemian Rhapsody for New Ears: We Will Rock You, the Musical, Opens in Toronto, Playbill, 10 april 2007
  14. PS-musikalerna, Varberg, läst 24 oktober 2007
  15. We Will Rock You … Asia Pacific tour", Mig music, Forum, 16 juli 2007
  16. We will rock you – coming soon, Musical Vienna, läst 4 februari 2008
  17. We Will Rock You (Melbourne) Diaries, Amanda Harrison, 29 juni 2003
  18. Musikalens kanadensiska webbplats, Cast, läst 4 februari 2008
  19. We Will Rock You Tokyo, Arts Australia, läst 4 februari 2008
  20. Musikalens österrikiska webbplats, Cast, läst 4 februari 2008
  21. 21,0 21,1 Nyheter från maj 2007 sammanställda på Brian Mays webbplats
  22. Artikeln om musikalen på engelska Wikipedia, läst 4 februari 2008
  23. Musikalens webbplats på Queenonline, Cast, läst 4 februari 2008
  24. Peter Johanssons webbplats

Externa länkar


Personliga verktyg