Little Richard
Från Rilpedia
| Little Richard | ||
|---|---|---|
 Little Richard 1988
|
||
| Information | ||
| Födelsenamn | Richard Wayne Penniman | |
| Född | 5 december 1932 | |
| Bakgrund | Mall:Landsdata USA Macon, Georgia, USA | |
| Genre(r) | Rock'n'roll R&B Gospel |
|
| Instrument | Sång Piano Keyboard Gitarr |
|
| Aktiva år | 1945 - | |
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. Motivering: För familjärt språk |
Little Richard, eg. Richard Wayne Penniman, född 5 december 1932 i Macon, Georgia, USA. amerikansk rockartist, sångare och pianist.
Little Richard har gett sig själv epitetet "arkitekten bakom rock'n'roll". Han var på 1950-talet en av de stora stilbildarna inom rock'n'rollen med sin explosiva musik och karismatiska personlighet. Little Richard invaldes i Rock and Roll Hall of Fame under det första intagninsåret 1986.[1]
Uppväxt
Little Richards uppväxt präglades av kyrkobesök där han tog del av gospelmusiken. Denna stil skulle visa sig prägla hans karriär: gospelinfluensen märks tydligt i de hits han spelat in under åren.
Karriär
1955 blev Tutti Frutti, en känsloladdad och tempofylld låt med inslag av nonsensord, det stora genombrottet för Little Richard. Låten var egentligen ett stycke nonsensmusik (skrivet av Little Richard själv) som han och bandet The Upsetters roade sig med att avsluta varje framträdande med. Little Richard ville en dag spela in låten, men texten hade homosexuella anspelningar, varför låtskriverskan Dorothy La Bostrie av kommersiella skäl ändrade delar av texten, så att den skulle tas emot väl av ungdomen. Joe Lubin var också med och skrev det som är den nuvarande texten i Tutti Frutti. Coverversioner har gjorts av bl.a. Elvis Presley, Carl Perkins, Pat Boone samt svenske Jerry Williams.
Little Richards ohämmade och laddade pianospel samt hans raspiga, skrikiga, känslofyllda sång präglade samtliga hits som han levererade under 50-talet.
1956-1957 kom inspelningar som Lucille, Long Tall Sally och Good Golly, Miss Molly. Även dessa blev stilbildande för rock'n'rollens sound, och åtskilliga covers har gjorts på dem. Long Tall Sally spelades senare in av Beatles, och blev en stadigt återkommande låt i deras live-repertoar.
Efter att ha blivit ett känt namn på rock'n'roll-scenen, drog sig Little Richard tillbaka för att predika. I samma svep inträffade flera för rock'n'rollen ödesdigra händelser. Chuck Berry åkte i fängelse, Jerry Lee Lewis förstörde sin karriär genom ett skandalartat giftermål med sin 13-åriga kusindotter, och Elvis Presley kallades in till militärtjänst. Buddy Holly och Eddie Cochran dog båda i olyckor.
1964 kunde Little Richard notera att hans comebacklåt, Bama-Lama-Bama-Lou, inte mottogs av ungdomen på samma sätt som hans tidigare hits från åren 1955-1957. Låten hade förvisso alla de element som gjorde de tidigare inspelningarna populära, men nu blåste andra vindar. Brittiska grupper som Beatles, Rolling Stones och The Animals, hade tagit över musikscenen. Notabelt är i vilket fall att en ung Jimi Hendrix medverkade i The Upsetters som gitarrist i bland annat Bama-Lama-Bama-Lou. Några år senare fick han sparken av Little Richard efter att ha missat en buss under pågående turné.
Little Richard fortsatte att uppträda och spela in, om än i mindre utsträckning än under de stora framgångsåren. Bland annat märks en cover på Otis Reddings sista och mest kända hit, Sittin' On The Dock Of The Bay. Otis Redding hade postuma framgångar med denna inspelning, då han omkom i en flygplansolycka strax efter att låten spelats in.
2000-talet. Efter att ha passerat de 70, varvade Little Richard ner, om än inte helt. Han uppträder fortfarande och en Europaturné, som inbegriper spelningar i Göteborg och Stockholm, är inplanerad till hösten 2008.
