Indisk räv
Från Rilpedia
| ?Indisk räv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Hunddjur Canidae |
| Släkte: | Vulpes |
| Art: | Indisk räv V. bengalensis |
|
|
|
| §Vulpes bengalensis Auktor: Shaw, 1800 |
|
 artens utbredningsområde
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Indisk räv (Vulpes bengalensis) är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae) som förekommer endemiskt på den indiska halvön.
Arten är jämförelsevis okänd. Den första noggranna vetenskapliga undersökningen utfördes mellan 2005 och 2008 i samband med ett indisk-amerikanskt projekt. På det indoariska språket urdu kallas djuret, men även vissa andra rävar, för Loomari. Den första vetenskapliga beskrivningen av arten offentliggjordes 1800 av den engelska biologen George Shaw som klassificerade arten som Canis bengalensis.
Innehåll |
Kännetecken
Indisk räv når vanligtvis en kroppslängd mellan 45 och 60 centimeter. Därtill kommer en 25 till 35 centimeter lång yvig svans. Mankhöjden ligger mellan 26 och 28 centimeter samt vikten mellan 1,8 och 3,2 kilogram (i vissa källor upp till 4 kilo). Den korta pälsen är sandfärgad till rödbrun och på undersidan lite ljusare. Svansens spets är svart.
Utbredning
Denna art har ett utbredningsområde som i norr begränsas av Himalayas södra slutningar, där räven förekommer upp till 1500 meter över havet, och i syd räcker till halvöns södra spets. Räven förekommer i Nepal, Pakistan, Indien och Bangladesh. Habitatet utgörs av öppna landskap som gräs- och buskland samt halvöknar. Räven undviker täta skogar och äkta öknar samt regioner som är täckta av allt för högt gräs. Arten finns ingenstans i stora antal. I Indien och Pakistan hotas arten huvudsakligen av jakt för nöjes skull. Dessutom används köttet som mat och några av dess kroppsdelar i traditionell medicin.
Status
Arten hotas huvudsakligen av jakt som tidsfördriv för regionens befolkning. Ofta påstås att jakten utförs som skydd för människans boskapsdjur, men dessa ingår inte i rävens byten. Räven hetsas även med hundar och ingångarna av bon blockeras med stenar.
Nomader i det indiska distriktet Tirunelveli använder självbyggda explosiva föremål för att döda räven. Köttet blir mat och andra kroppsdelar som tänder, klor, svansen och pälsen utgör en talisman för ägaren. Handeln med liknande produkter har bara lokal betydelse.
Dessutom hotas arten indirekt genom omvandling av levnadsområdet till jordbruksmark. Ett annat hot är pesticider från gödselämnen. Negativa är även naturliga förändringar som minskning av antalet gnagare under vissa perioder samt smittsamma sjukdomar.
Under en längre tid ansågs arten som icke hotad på grund av det stora utbredningsområdet. Under 1990-talet visades att populationen hade större luckor. Särskilda skyddsåtgärder för indisk räv finns inte än men aktivisterna hoppas att arten ökar i de områden som blev reservat för att skydda indisk trapp (Ardeotis nigriceps). Dessa reservat finns i delstaterna Karnataka, Andhra Pradesh, Madhya Pradesh, Maharashtra, Rajasthan och Gujarat.
IUCN listar arten fortfarande som livskraftig (least concern).
Levnadssätt
Det antas att indisk räv lever i par som håller livet ut, men denna teori är inte godkänd av alla forskare. Vid jakten är indisk räv alltid ensam. Angående beteendet under parningstiden är ingenting känt. Efter dräktigheten som varar i 51 till 53 dagar föder honan två till fyra (enligt andra uppgifter 3 till 6) ungdjur. Vid födelsen är ungarna 50 till 100 gram tunga. Det är okänt hur länge ungarna får di och när de blir könsmogna. Ibland hjälper ungdjur från äldre generationer vid uppfostringen av sina syskon. Livslängden kan gå upp till tio år.
På grund av att räven hotas av människor jagar den nuförtiden under gryningen eller natten. Vid molnigt väder letar den även under dagen efter föda.
Indisk räv bygger två olika sorter av bon. Den första består av en kort tunnel med två ingångar. Här vistas räven bara kortvarigt. Den andra typen har flera tunnlar och ingångar och här föds även ungarna. I ingångarnas närhet finns liksom hos andra rävar mängder av avfall.
Denna art är en allätare (omnivor) som äter mindre djur, till exempel insekter, kräftdjur, ägg av fåglar, kräldjur, gnagare och andra små däggdjur. Dessutom äter de frukter som melon eller andra växtdelar som kikärtor.
Referenser
Noter
- ↑ Vulpes bengalensis på IUCN:s rödlista, auktor: Johnsingh & Jhala, 2006. Version 23 februari 2007
Webbkällor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Canid Specialist Group: Indian fox (Vulpes bengalensis) (Engelska)
- BBC - Science & Nature - Wildfacts (Engelska)
