Vikingatida städer i Norden
Från Rilpedia
 |
|---|
| Vikingatiden |
Det som vi i dag känner som Norge, Danmark och Sverige var under vikingatiden fram till 900-talet uppdelat i en stor mängd centralbygder med egna maktstrukturer. Någon politisk grund till större stadsliknande samhällen fanns alltså inte. När större centralplatser som till exempel Gamla Uppsala i Uppland och Uppåkra i Skåne ändå existerat är en av orsakerna troligtvis att dessa orter varit centrum för den hedniska religionen. I Uppsala fanns det berömda hednatemplet och i Uppåkra har arkeologerna upptäckt en trolig tempelbyggnad som existerat under många hundra år fram till den yngre vikingatiden. Bebyggelsen i Uppåkra har rötter tillbaka ända till tiden runt Kristi födelse.
Hedeby och Ribe är bland de första stadsliknande samhällena i Skandinavien. Hedeby var under vikingatiden Nordens mest betydande handelsstad. Den äldsta bebyggelsen går ner till andra hälften av 700-talet. Vid mitten av 900-talet byggs runt staden en jättelik, halvcirkelformad vall. Missionären Ansgar besökte på 820-talet både Hedeby och den längre norrut belägna handelsorten Ribe. Ansgar begav sig därefter till Birka, ett dåtida stadsliknande samhälle på Björkö i sjön Mälaren. Förutom dessa tätorter kan nämnas den stora handelsplatsen Kaupang i södra Norge, Köpingsvik stora handelsplats på Öland och handelsplatsen Paviken på Gotland.
I Skåne fanns det under den äldre vikingatiden speciella internationella handelsplatser, s.k. ”köpingar”. Inte mindre än sex sådana köpingar finns utmed de skånska kusterna. I två av dessa har arkeologiska undersökningar gett dateringar på bebyggelsen. Dessa platser har fungerat från 800-talet e.Kr. fram till ca 1000 e.Kr. Det kan här röra sig om bosättningar av mera tillfällig karaktär, typ årligen återkommande marknader o.dyl.
Under kung Harald Blåtand, död ca 986, skapas, eller i varje fall konsolideras, ett sammanhållande rike med namnet Danmark. Förutom det nuvarande danska huvudområdet innefattade detta rike också västra och södra Skåne, den svenska Västkusten och Oslofjordsområdet, det s.k. Vikenområdet. Kungen har med tvång införlivat områdena. Detta vittnar bland annat de många ”trelleborgarna” om. Dessa var speciella ringborgar med plats för stora garnisoner. Borgarna ligger alla på strategiska punkter.
Vad gäller stadsliknande bebyggelser i Skandinavien från den yngre vikingatiden dvs. 900-talet fram till 1103, kan i det dåtida Danmark nämnas Viborg, Aarhus, Roskilde, Köpenhamn, Helsingborg och Lund. Lund verkar ha efterträtt Uppåkra. De arkeologiska beläggen pekar på att detta med stor sannolikhet kan ha skett på order av Harald Blåtand. I Norge försvann Kaupang och istället uppstod platser som till exempel Sarpsborg och Oslo. Längre norrut utvecklades Trondheim till en stad av stor betydelse, inte minst efter det att kung Olof Digre stupat år 1030, begravts i staden och förklarats som helgon. I Sverige försvann i slutet av 900-talet Birka och ersattes av staden Sigtuna. På Gotland verkar handelsplatsen Paviken ha ersatts av Västergarn med sin halvcirkelvall. Redan efter en kort tid distanserades dock denna ort under tidig medeltid av Visby lite längre norrut på kusten. I Sveriges inland var Skara tidigt en betydande ort i Västergötland. Linköping i Östergötland har säkert också anor ner i sen vikingatid. Staden är nämligen placerad mitt i ett vikingatida centralområde.
