Hedeby
Från Rilpedia
Hedeby i nuvarande Schleswig i norra Tyskland var en handelsplats från ungefär 700-talet fram till mitten av 1000-talet. Hedeby ligger placerat längst inne i en smal vik av Östersjön, Schlei. Det korta avståndet över land till Nordsjön gjorde det till en bra plats för omlastning så att skepp slapp segla hela vägen runt Danmark.
Var Hedeby låg placerat var länge bortglömt men 1897 föreslog arkeologen Sophus Müller att Hedeby skulle sökas vid den kända fornborgen Oldenburg, ett 24 hektar stort område omgivet av en vall, söder om staden Slesvig och efter en provgrävning 1901 visades att denna teori var riktig. I området finns rester av tre samhällen och vid de sydligaste av dessa har man hittat arkeologiska fynd daterade till andra halvan av 700-talet.
Den goda geografiska placeringen har gjort att en handelsplats har vuxit fram. Arkeologiska fynd visar att man handlat med bärnsten från Preussen, täljsten från Norge och keramik från frankerna. Skriftliga källor visar att päls och slavar var en viktig handelsvara; slavarna har förmodligen varit den slaviska befolkningen på Östersjöns södra kust. Andra varor har varit honung, vax, vin och dricksglas. I Hedeby har man funnit arkeologiska lämningar som visar att det funnits hantverkare som har bearbetat olika varor och sålt dem vidare. De handelsvaror som har passerat Hedeby visar vilka handelsrutter som har använts; främst segelrutten längs Nordsjökusten ned till Baie-de-Bourgneuf där man producerade salt men också segelrutten via floden Rhen till tyska städer som Köln och Mainz. Mindre betydelse har förbindelserna med Birka och vidare österut haft.
I frankiska texter om den danske kung Godfred kallas platsen för Sliesthorp, bebyggelsen vid Slien och i Vita Anskarii från andra halvan av 800-talet benämns platsen som viken vid Slien, Sliaswich. Den engelske kungen Alfred den store lät 890 utarbeta ett stort geografiskt verk om nordeuropa. I detta ingick en anglosaxisk översättning av Paulus Orosius världshistoria samt en reseskildring där två sjöfarare, Ottar och Wulfstan, berättar om en seglats från Hedeby till Truso på Östersjöns södra kust som ägde rum i slutet av 800-talet. På två runstenar från Sven Tveskäggs tid kallas platsen för Haithabu och Hithabu.
I mitten av 900-talet besöktes Hedeby av en arabisk resande från Spanien, At-Tartuschi. Han beskriver Hedeby som en stor men fattig stad vid världshavets yttersta kant. Han har särskilt noterat den goda tillgången på dricksvatten, kvinnans fria ställning samt att ett litet antal av invånarna är kristna. Missionären Ansgar hade fått tillåtelse av kung Hårik att bygga en kyrka men 854 förbjöds kristen förkunnelse av jarlen Hovi. Följande kung, Hårik II, tillät åter kristen förkunnelse samt att församlingen använde en kyrkklocka.
Danskarna lyckades erövra en stor del av England, Danelagen, men vid slaget vid Leuven besegrades danskarna av den östfrankiske kungen Arnulf av Kärnten. Adam av Bremen berättar i sin krönika att det danska riket därefter erövrades av Olof från Sverige som härskade tillsammans med sina två söner. Han följdes av Sigtryg och Gnupa som också kan ha varit svenskar och över vilka det finns två runstenar i närheten av Hedeby.
Den stora vallen har anlagts omkring år 900 runt det mittersta av de tre samhällena och de andra två samhällena har därefter lämnats. Samhället har inte bara skyddats mot angrepp från land utan man har även sökt att skydda sig mot angrepp från vattnet. Vallen har byggts i omgångar, ursprungligen med två meters höjd men så småningom tio meter hög med palissad och bröstvärn. Förutom en vall för att skydda Hedeby har det byggts ett helt system av vallar, Danevirke, i öst-västlig riktning för att skydda Jylland mot anfall söderifrån.
Svårigheten för djupgående fartyg att ta sig ända fram till Hedeby har säkert varit av betydelse när staden Slesvig anlades under första halvan av 1000-talet. Hedeby brändes ned till grunden, troligen år 1050, i striderna mellan den danske kungen Sven Estridsson och den norske kungen Harald Hårdråde. Åren därefter försökte invånarna bygga upp Hedeby igen men handelsplatsen brändes ned igen vid ett anfall från venderna. Därefter byggdes inte platsen upp igen.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Hedeby
Referenser
- H.V. Gregersen: Danmarks historie. Slesvig og Holsten indtil 1830, Politikens forlag, Köpenhamn 1981, sid. 40-75. ISBN 87-567-3479-4.
