Vikare
Från Rilpedia
| ?Vikare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Missgynnad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Öronlösa sälar Phocidae |
| Släkte: | Pusa |
| Art: | Vikare P. hispida |
|
|
|
| §Pusa hispida Auktor: Schreber, 1775 |
|
 utbredningsområde
|
|
| Synonymer | |
|
Phoca hispida |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Vikare (Pusa hispida), eller vikarsäl (även kallad ringsäl), är en säl som är något mindre än knubbsälen. Djuret lever i Norra Ishavet och är där sälarten med största antal individer. Underarten östersjövikare förekommer i Bottenviken och Finska viken. Två underarter lever i sjöar med sötvatten.
Namnet kan härledas från vik; en vikare är ett djur som håller till i vikar.
Innehåll |
Utseende
Vikarsälen är i genomsnitt 120–190 cm lång och kan väga upp till 100 kg. Hannen är lite större än honan. Sälen har grå päls med mörka fläckar, ibland tydligt runda — därav namnet ringsäl — men ibland knappt skönjbara.
Levnadssätt
Vikaren lever mest ensam och bildar inga flockar. På vintern skrapar den med labbarna ett hål i istäcket för att få luft. Huvudsakligen använder djuret befintliga hål och börjar inte själv med bygget. I närheten av hålet gräver honan ibland en grotta i snön där hon föder sina ca 60 cm långa ungar, som väger omkring 4,5 kg.
Födan består huvudsakligen av fisk som inte är större än 20 cm. Vanligtvis dyker djuret under två till fem minuter, men vid fara kan vikaren stanna under ytan i 45 minuter innan den behöver luft. Vid dykning kan den nå ett djup på nästan 90 meter.
Ungarna, som kallas kutar, diar honan under bara tre till sex veckor. Kutarna lär sig tidigt att simma, vilket är nödvändigt på grund av det stora hotet från isbjörnar och fjällrävar. Undviker vikaren alla faror kan den bli 35 år gammal.
Underarter
Atlantisk vikare (P. h. hispida)
Ungefär 7 miljoner vikare lever i Arktis. De blir jagade för pälsen och tran men de är mindre nyttiga för jägare än sälarter som lever i flockar. För isbjörnen är vikaren troligtvis det viktigaste bytesdjuret, men skyddsåtgärder för isbjörnen hjälper också vikaren.
En atlantisk vikare är 130—150 cm lång och väger 35—125 kg. Pälsen är gulgrå med osymmetriska prickar.
Östersjövikare (P. h. botnica)
Under 1800-talet fanns det några hundra tusen vikare i Östersjön. Genom jakt kom arten nästan att utrotas. Också efter införande av skyddsåtgärder gick antalet individer tillbaka. Det skedde troligtvis på grund av miljögifter (PCB), som förorsakade fortplantningsstörningar. Nu finns det omkring 5 500 vikarsälar i havet. Beståndet ökar i Bottenviken, men i de södra delarna är stammen tämligen svag, delvis på grund av de milda vintrarna.
Saimenvikare (P. h. saimensis)
Vikarsälarna i Saimen ställdes 1955 under skydd. På grund av jakt och utsläpp av kvicksilver var underarten med bara 180 individer nästan utdöd. I dagens läge ökar beståndet med 2 % per år. Kring sekelskiftet 1900/2000 fanns omkring 250 vikare i sjön.
Ladogasäl (P. h. ladogensis)
I Ladoga består faran för vikaren i huvudsak av miljögifter. Många djur fastnar också i fiskenät och dör därefter. Från och med 1980-talet djuret fridlyst, men eftersom fiskare i sälen ser en konkurrent blir den ibland illegalt jagad. Kring sekelskiftet 1900/2000 fanns omkring 5 000 vikare i sjön.
Status
Vikaren är upptagen på Röda listan i Sverige: NT (missgynnad). Saimenvikaren klassas som starkt hotad (EN).[3]
Referenser
Noter
- ↑ Pusa hispida på IUCN:s rödlista 2008. Kovacs, K., Lowry, L. & Härkönen, T. (IUCN SSC Pinniped Specialist Group)
- ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962 [1]
- ↑ ”Finlands miljöcentral”. http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=16418&lan=fi. Läst 2009-02-02.
