Novgorod
Från Rilpedia
- För den historiska republiken, se Republiken Novgorod
- Ej att förväxla med Nizjnij Novgorod.
Novgorod (officiellt Великий Новгород, Velikij Novgorod, "stor nystad") är en stad med drygt 200 000 invånare i nordvästra Ryssland. Det är ett handels- och turistcentrum vid vägen mellan Moskva och Sankt Petersburg samt den administrativa huvudorten för Novgorod oblast.
Novgorod är belägen på en kulle ovanför floden Volchov, direkt efter dennas utlopp från sjön Ilmen. Den ligger omkring 150 kilometer sydöst om Sankt Petersburg, i ett i övrigt i stort ockuperat lågland.
Under medeltiden var Novgorod är en av Rysslands mest betydande städer. Det är också en av landets äldsta städer, omnämnd redan år 859. Vikingarna kallade staden för Holmgård. Där finns många arkeologiska fynd från äldre historia då den är Rysslands mest utgrävda stad. Markens beskaffenhet har bevarat de arkeologiska fynden bra. Bland mycket annat har man hittat medeltida näverbrev på ryska och även på finska som ger en inblick i medeltidens vardagsliv.
Innehåll |
Novgorods historia
Medeltid och stadsrepublik
- Huvudartikel: Republiken Novgorod
Från 1136 var Novgorod en stadsrepublik, en av Europas första och en av de mäktigaste. Dess oberoende upphävdes 1478 av fursten i Moskva, och slutet av stadsrepublikens tid var dess glansålder. Under Novgorods storhetstid fanns mer än 200 kyrkor i staden. I början av 1900-talet fanns knappt hälften kvar, och idag ett fyrtiotal.
Stadsrepublikens officiella namn var Herr Novgorod den store - Gospodin Velikij Novgorod. Huvudnäringarna var handel och hantverk, till skillnad från senare ryska stadssamhällen. Under sin storhetstid hade Novgorod en genomsnittlig folkmängd på 50 000. Republikens invånare kallades för fria män (voljnyje ljudi) och republikens styrelseform vetjevoj stroj. De i Novgorod hållna tingsmötena kallades vetje. Medborgarna samlades till möten för att ta del i stadsangelägenheterna. Samhällsklasserna var flytande, och en mans plats i samhället bestämdes inte av hans härkomst utan mer av duglighet. Denna form av primitiv demokrati har delvis sitt ursprung hos vikingarnas ting, där fria män fattade beslut om gemensamma angelägenheter. Novgorod hade en furste som styresman, men fursten valdes av folkförsamlingen. Han tvingades också underteckna ett avtal med Novgorod, i vilket hans rättigheter fastställdes och där han lovade att garantera stadens friheter och tillvarata dess intressen. Fursten fungerade som krigsmaktens överbefälhavare och som förvaltningschef, men med vissa inskränkningar. Han kunde utöva makten endast med borgmästarens, posadnikens, samtycke. Han saknade lagstiftningsrätt och tvingades flytta ut till den gamla kungsgården i Gorodisce. Om han inte skötte sig kunde han avsättas - det hette att man "visade honom vägen från Novgorod", och det skedde också ofta. I en gammal krönika heter det: "Medborgarna i Novgorod härskar över sitt land som Gud givit dem och furstarna rättar sig efter deras vilja". Några av furstarna flydde självmant, när meningsskiljaktigheterna mellan folkförsamlingen och fursten visat sig för stora. En av stadens mer kända furstar hette Alexander Nevskij, som har gett namn åt Sankt Petersburgs huvudgata Nevskij prospekt.
De gotländska köpmännens egen handelsgård i Novgorod kallades för Gutagård och blev under många århundraden en viktig central plats för gutarnas handel. På en uppländsk runsten från slutet av 1000- talet omnämnes en S:t Olovskyrka, som hörde till handelsgården. Enligt Davidson går Novgorod tillbaka till 800- talet och det är därför inte omöjligt att Gutagård leder sina anor tillbaka dit. Även i Miklagård fanns det en S:t Olovskyrka som löd under S:t Olovskyrkan i Novgorod.
Riket Novgorod hade fem styrelseområden, och gränsade mot det vikingatida och medeltida Sverige. Därigenom besökte även många svenskar staden, och satte namn på delar av den. En gata gick under namnet Varjaggatan. Den började vid gutarnas S:t Olafkyrka vid Volchovs östra strand. Där fanns även Farmanna gardr, de nordiska farmännens gård där de var inkvarterade under sina besök.
I den första Novgorodkrönikan uppträder gutarna första gången 1130, nästa gång år 1188. Det senare året berättas om strider mellan varjager och novgorodbor på Gotland. Kanske är det dessa misshälligheter som leder fram till det fördrag, som Novgorod år 1189 ingår med gutar och andra västliga folk, och som garanterar folken ömsesidiga förmåner under handelsfärder. Efter detta år uppträder Gotland rätt ofta i ryska källor. Från 1200- talet finns ytterligare några handelsfördrag bevarade, inte bara mellan Gotland och Novgorod utan även mellan Gotland och Smolensk. Gutarnas avtal med fursten i Smolensk vilket även innefattar Riga är från 1229. Där framgår att gutarna har haft äldre reglerade handelsförbindelser med hans land. Den gutniska handeln på Dynaleden har tidigare haft Kiev som mål. På 1100- talet tog Smolensk Kievs plats.
Som ett uttryck för farmannaböndernas svagare ställning arrenderade det gutniska alltinget från 1331 ut Gutagård till de baltiska städerna som kallade den "Gotenhof" med Tallinn som arrendator. Det kan nämnas att vid ett möte i Visby 1402 förhandlade prosten i Vall, herr Jakob med tallinnborgaren Hinze Stolte. På Gotlands vägnar mottog prosten Jakob från herr Stolte, som var de tyska städernas och köpmännens befullmäktigade ombud hyran för farmannaköpmännens gamla Gutagård i Novgorod för föregående år, och hyreskontraktet förlängdes med ytterligare 10 år. Åtminstone fram till 1554 kräver och lyfter, enligt Yrwing, landsdomaren hyran för Gutagård. Den har alltså existerat långt in i nyare tid.
Enligt Hain Rebas är Axelssönernas inblandning i detta betydande: “Det står klart, att det axelssonska engagemanget i Livland intensifierades omkring 1470. Men redan fram tills dess hade Olof, Åke, Erik, Ivar och Laurens Axelsson i flera avseenden gjort sig kända resp ökända i Livlands städer och borgar. Det började redan 1453. Då hade Olof i gutnaltingets namn börjat ställa nya och för Reval allt mer besvärande krav på ökat arrende för det urgamla gutniska handelskontoret Gutagård/Gotenhof borta i Novgorod. Det hade Revalköpmannen lyckats komma över senast 1402. Reval betalade faktiskt ut en summa 1455, men kontroversen, med ständigt nya gotländska krav och åtföljande revaliensiska undanmanövrar och hjälpansökningar på hansedagar mm fortsatte i det närmaste tjugo år, fram till 1472.”
Ikonmåleriet i Novgorod inleddes under 1000-talet. Staden utvecklade med tiden en speciell stilart, vilken går under benämningen Novgorodskolan; den hade sin storhetstid samtidigt med stadsrepubliken.
Slutet på glansperioden
I januari 1478 tvingades novgorodborna avsäga sig sin självständighet. Staden berövades sitt frihetsbrev, stadsklockan som i århundraden ljudit för att sammankalla stadens medborgare till vetje fördes till Moskva, borgmästaren fängslades och nya ståthållare övertog stadens styrelse. Stadsborna tvingades leverera 300 vagnlaster med guld till Moskva. Avrättningar, deporteringar och konfiskeringar fortsätta de närmaste decennierna. År 1494 tvingas Hansan stänga det tyska Novgorodfaktoriet. Staden hade fortfarande stor betydelse; år 1546 rankades staden till en tredje plats i storlek efter Moskva och Pskov, med 5159 hushåll och cirka 35 000 invånare. Marknadsplatsen hade mer än 1500 butiker och mer än 200 olika sorters hantverkare arbetade i staden. Det fanns planer i staden på att göra uppror och närma sig Polen-Litauen, men denna önskan att vara länk mellan öst och väst uppskattades inte av Ivan den förskräcklige, varför han januari 1570 tågade in i staden och påbörjade en flera veckor lång massaker på stadsborna. Största delen av befolkningen dödades av Ivans truupper, och efter det återfick staden aldrig sin styrka och betydelse.
Från 1600-talet till idag
Efter Belägringen av Novgorod 1611 ockuperades Novgorod av svenska trupper i åtta år. Från och med Peter den Stores tid minskade staden i betydelse, men blev provinshuvudstad 1727.[1]
Staden drabbades hårt av tyska ockupationen under andra världskriget. Inte förrän efter andra världskriget fick Novgorod en större befolkning än vad den hade under medeltiden.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Administrativt område
Novgorod administrerar även ett par orter utanför själva stadsgränsen.
| Stad/Ort | Invånarantal 9 oktober 2002[2] | Invånarantal 1 januari 2008[3] |
|---|---|---|
| Novgorod (Velikij Novgorod) | 216 856 | 216 173 |
| Kretjevitsy | 3 363 | Ingen uppgift |
| Volchovskij | 3 044 | Ingen uppgift |
| TOTALT | 223 263 | 216 173 |
Invånarantalen för Kretjevitsy och Volchovskij är inräknade i samma kolumn som Novogorod för år 2008. Det är dock oklart om detta betyder att dessa orter slagits ihop med Novogorod, eller om det bara betyder att områdets totala stadsbefolkning redovisats i klump och inte delats upp orterna emellan.
Sevärdheter
Inga andra ryska eller ukrainska städer kan konkurrera med Novgorod om variationen på sina medeltidsmonument. Novgorod har, i likhet med många andra ryska städer, sitt eget Kreml (fästningsverk). Här finns Sofiakatedralen och tusenårsminnesmärket för Ryssland, formad som en kyrkoklocka (motivet återfinns på 5-rubelsedeln).
Sofiakatedralen
Det främsta av medeltidsmonumenterna är Sofiakatedralen (Софийский Собор) som byggdes mellan 1041 och 1050 av Vladimir av Novgorod, som fick förfrågan av sin far Jaroslav den vise. Kyrkan skulle varit ett uttryck för Jaroslavs tacksamhet för att Novgorod hade stöttat honom i hans kamp mot Kiev. Detta är den bäst bevarade kyrkan från 1000-talet, och den första som visar de egentliga karaktärerna av rysk arkitektur, med stränga stenmurar och fem kupoler. Detta är en vidareföring av centralkyrkan med kupoler i bysantinsk arkitektur. Fresken i kyrkan målades på 1100-talet, och blev renoverad under 1860-talet. Ikonografien är bysantinsk med bland annat avbildning av Konstantin den store och hans moder, kejsarinna Helena. Katedralens berömda bronsportar är reparerade i Magdeburg år 1156 och ska vara stulna från den dåvarande svenska huvudstaden Sigtuna år 1178. Detta påstående har dock ingen vetenskaplig grund; portarna har med största säkerhet sitt ursprung i Grekland med tanke på dess bysantinska utseende.
Novgorods kreml
Novgorods kreml är den äldsta i Ryssland. Fästningen är omnämnd så tidigt som år 1044, och dagens murar och torn är från 1400-talet. Traditionellt är festningen känd som "Detinets", och här skedde det viktigaste i novgorodernas samhälle; fästningen blev plats för utländska ambassader, här blev militanta styrkor samlade före de drog ut i krig och här föregick vechemötena.
Novgorods kreml innehåller också det äldsta palatset i Ryssland, det så kallade Fasettkammaren (ärkebiskopsgården), som byggdes i gotisk stil av tyska mästare år 1433. Här finns också det äldsta ryska klocktornet (från 1493) med en samling av klockor från mellan 1500-talet och 1700-talet. Det äldsta ryska klocktornet från 1673 står också här. Bland nyare konstruktioner är det mest märkvärda det kungliga palatset (från 1771) och bronsminnesmärket för det ryska tusenårsjubileet (från 1862).
.jpg)
Tusenårsminnesmärket
Minnesmärket är utformat av Mikhail Mikeshin och blev framtaget den 8 september 1862. Motivet är en klocka i brons med en höjd på 15,7 meter och en vikt i brons på 65,5 ton. Monumentet odödliggör de viktigaste personerna i Rysslands historia. Den knäsittande personen på toppen personifierar Ryssland. Under toppen, runt klockan, står sex grupper av figurer som symboliserar var sin tidsepok i Rysslands historia fram till början av 1700-talet. Reliefen under avbildar militära hjältar, statsmän, vetenskapsmän, poeter, författare och konstnärer - tillsammans 109 figurer.
Källor
- ↑ Encyclopædia Britannica på internet den 30 november 2006, uppslagsord Stuttgart
- ↑ Vserossijskaja perepis naselenija 2002 goda , invånarantal för Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 9 oktober 2002. (excelfil)
- ↑ Publikation Tjislennost naselenija rossijskoj federatsii, po gorodam, poselkam gorodskogo tipa i rajonam, na 1 janvarja 2008 goda (utgiven av ROSSTAT), invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2008.
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Novgorod
