Umeå rådhus
Från Rilpedia
Rådhuset i Umeå uppfördes efter 1888 års stadsbrand på samma plats som stadens första rådhus från 1600-talet, som förstördes i branden.
Rådhuset ritades av Umeås förste stadsarkitekt, den från Stockholm hämtade Fredrik Olaus Lindström, som i den nya stadsplanen gav rådhuset en framträdande placering på älvsbrinken, med huvudfasaden mot söder och hamnen vid Umeälven, som då ännu var segelbar och stadens egentliga infart.
Innehåll |
Arkitektur
Lindström – som 1889–90 gjort slutritningarna till Umeå stads kyrka – fick också uppdraget att rita det nya rådhuset. Förebilder lär han ha hämtat i den holländska renässansstilen, som tillät en viss asymmetri. Så är också de många tornen av högst varierande höjd och form. Annars är fasaden stramt och representativt byggd i rött tegel med portaler, fönsteromfattningar och andra detaljer i ljus sandsten – där man inte av sparsamhetsskäl nödgats använda billigare material som gjutjärn, som beströks med oljefärg i matchande färg.
Dubbla entréer
Ett delikat problem uppstod när bygget av stambanan genom övre Norrland i mitten av 1890-talet nådde fram till Umeå. Det hade beslutats att den nya järnvägsstationen skulle ligga ett stycke norr om rådhuset – alltså på rådhusets baksida. Men det gick naturligtvis inte för sig att vända ryggen åt kungen när han skulle komma med tåget för att inviga järnvägen. I god tid före Oscar II:s ankomst 1896 byggde man därför en till entré, mot norr – mot det som idag är Rådhustorget.
Gustav II Adolfs byst
En Byst av Umeås grundare, Gustav II Adolf, är placerad mitt i mellan Storgatan och dubbeltrappan på Rådhusets södra sida. Bysten är av brons och står på en granitsockel. Sockeln har en medaljong med monogrammet GARS (Gustavus Adolphus Rex Sueciae). Den totala höjden är cirka tre meter och bysten är utförd av Otto Strandman. Statyn avtäcktes under högtidliga former den 20 augusti 1924 med anledning av Västerbottens regementes 300-årsjubileum.[1]
Användning
Rådhuset innehöll som sig bör stadsfullmäktigesal och administrativa lokaler. Men västra delen reserverades från början för rättsväsendet; med polisstation och finkor på entréplanet och rättssal på övervåningen. Senare togs hela västra delen över av Umeå tingsrätt. På bottenvåningen inrymdes under flera år dessutom stadens telegrafstation och postkontor medan källaren upptogs av en auktionskammare.
Post och telegraf flyttade redan 1902 till det då nybyggda Riksbankshuset, medan polisen fick vänta till 1938 på ett eget polishus. Kommunförvaltningen tog efter nedläggningen av Norrlands Dragonregemente, K4 (som 1980 flyttades till Arvidsjaur), över de utrymda regementslokalerna.
Nutid
1994 flyttade tingsrätten till nybyggda lokaler på Nygatan 45 i Umeå och rådhuset var i det närmaste tomt på verksamhet. Kommunstyrelsen ansåg att restaurangutbudet inte gav tillräckligt utrymme för "det västerbottninska köket", och ville att lokalerna skulle anpassas för detta ändamål. Den anbudstävling som utlystes 1995 vanns av arkitekt Ted Preutz, vars förslag att placera restaurangen i gatuplanet vann gehör.
Efter ett par års ombyggnationer öppnades det "nya" rådhuset, som nu inrymde bland annat restaurang Rex, festsalar och Umeå kommuns kulturförvaltning (som dock sedan dess hunnit flytta först till Tullkammaren och därefter till lokaler i anslutning till Umeå stadsbibliotek).
Referenser
Noter
- ↑ Skulpturguide Umeå, Västerbottens konstförening, 2006, första upplagan, sid. 30-31. ISBN 978-91-631-8462-8.
Se även
Externa länkar
Litteratur
- Sven Ingemar Olofsson: Umeå stads historia 1888-1972, Umeå kommunfullmäktige, 1972, sid. 58.
