Gjutjärn

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Stekpanna i gjutjärn
Gjutjärnsbrunnslock

Gjutjärn kallas järn med en kolhalt mellan ungefär 2,1 och 4 procent. Beroende på kemisk sammansättning och svalningshastighet så fås olika slags gjutjärn. De vanligaste typerna är[1]

  • gråjärn
  • segjärn
  • vitjärn
  • aducerjärn

Sammansättningen av gråjärn, segjärn och vitjärn är i pricip den samma: 3 till 4 procent kol och en till tre procent kisel. Om kiselhalten är låg och svalningshastigheten hög bildas vitjärn. Detta gjutjärn är mycket sprött och består av perlit och kol som bildar cementit. Vid högre kiselhalter bildas i stället gråjärn, vilket är segare och består av ferrit, perlit och kol i form av grafit. Vid lägre kiselhalter bildas ingen ferrit i gråjärnet utan endast perlit. Kolet är alltid i grafitform. För att få segjärn ympas järnet vid tappningen med låga halter av magnesium (0,03–0,06 procent). Då bildar kolet sfärer av grafit i stället för som i gråjärnet fjäll. Detta gör järnet mer segt, därav namnet segjärn. [2]

Aducerjärn bildas genom värmebehandling av vitjärn. Detta sker i två steg. Det som skall åstadkommas är en omvandling av järnstrukturen så att ferrit, perlit och temperkol erhålls istället för perlit och cementit. Temperkol kallas grafiten i detta fall. Temperkol förekommer i detta fall som knutar vilket är det som skiljer aducerjärnet från gråjärnet[3]

Användningsområden

Förr användes gjutjärn i många fler sammanhang än idag, men det har till stor del konkurrerats ut av andra material. Gjutprocesser är dock fortfarande mycket produktionseffektiva, om de används rätt. Det är lätt att forma komplexa former med gjutning. Idag tillverkas till exempel stekpannor, bromsskivor, motorblock och brunnslock i gjutjärn.

Två stora användare av gjutjärn är Volvo Powertrain i Skövde och Scania i Södertälje. De använder gråjärn i sina lastbilsmotorer.

Exempel på aducergods är rördelar använda i VVS-installationer.

Källor

  1. Karlebo Materiallära (2003)
  2. Karlebo Materiallära (2003)
  3. Karlebo Materiallära (2003)
Personliga verktyg