Trattkaktussläktet
Från Rilpedia
?Trattkaktussläktet | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Växtriket Plantae |
Division: | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning: | Caryophyllales |
Familj: | Kaktusar Cactaceae |
Underfamilj: | Cactoideae |
Tribus: | Notocacteae |
Släkte: | Trattkaktussläktet Eriosyce |
|
|
§Eriosyce Auktor: Phil., 1872[1] |
|
|
|
|
|
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
Trattkaktussläktet (Eriosyce) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter.
Innehåll |
Beskrivning
Arter inom trattkaktussläktet är oftast solitära och klotformade eller korta och cylindriska. De blir omkring tjugo centimeter höga, och cirka tio centimeter i diameter. Huvudena har ungefär 15 till 20 åsar. De vita, ulliga areolerna som sitter på åsarna är upphöjda. Detta ger vissa arter ett nästan vårligt utseende. Växtkroppen är kalklikt blå eller grågrön. Taggarna är vita till bruna med mörkare spets och sällan mer än 1,3 centimeter långa, i stället är de oftast mycket kortare än så. Blommans diameter är 2,5 centimeter och färgen går i gula skiftningar. De yttre petalerna är ofta rödbruna, speciellt på utsidan. När frukterna är fullt utvecklade är de 2,5 till 5 centimeter långa och klart rosa. De utvecklas några veckor efter det att blommorna vissnat.
Förekomst
Detta släkte hör hemma i torra och klippiga områden i södra Peru och norra Chile. De finns upp till 900 meter över havet.
Odling
Trattkaktusarna kräver i regel en väldränerad jord. Den bör bestå av minst två delar grov sand och en del humus. Det är en fördel att använda lerkrukor så att jorden snabbt torkar upp efter vattningen. Vid användning av plastkrukor bör en porösare jordblandning användas. Dessa plantor får aldrig vattnas för mycket och inte alls under grå och kalla perioder under vår, sommar och höst. Vintertid hålls de torra i en temperatur på 8°C.
Taxonomi
Följande släkten tillhör numer Eriosyce och räknas nu som synonymer:[1]
- Ceratistes Labour.[2]
- Chileniopsis Backeb. 1935[1]
- Chileocactus Fric[2]
- Chileorebutia Fric 1959[2][1]
- Chiliorebutia Fric[2]
- Delaetia Backeb.
- Dracocactus Y.Itô[2]
- Euporteria Kreuz. & Buining
- Hildmannia Kreuz. & Buining
- Horridocactus Backeb. 1938[1]
- Islaya Backeb. 1934[1]
- Neochilenia Backeb. ex Dölz 1942[1]
- Neoporteria Britton & Rose 1922[1]
- Neoporteria Backeb.
- Neotanahashia Y.Itô
- Nichelia Bullock[2]
- Pyrrhocactus (A.Berger) A.W.Hill 1929[1]
- Rodentiophila F.Ritter ex Backeb. 1959[1]
- Thelocephala Y.Itô 1957[1]