Från Rilpedia

Tollie Zellman
Tollie Zellman ca 1930-1940-tal.
Födelsenamn	Beata Alice Victoria Zellman
Född	31 augusti 1887 Stockholm
Död	9 oktober 1964 (77 år) Stockholm
År aktiv	1906–1952
Make	Carl Holmquist (1918–1923) Viggo Berch (1916–?)
IMDb

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009)

Beata Alice Victoria (Tollie) Zellman, född 31 augusti 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 9 oktober 1964 på Karolinska sjukhuset efter en tids sjukdom, var en svensk skådespelerska.

Innehåll 1 Biografi 2 Filmografi urval 3 Referenser 3.1 Tryckta källor 4 Externa länkar

Biografi

Tollie Zellmans far var dekorations- och kyrkomålare, och han satte dottern i Åhlinska Skolan, där många välbeställda stockholmares flickor fick utbildning. Senare fortsatte hon studierna på flickläroverket i Nyköping.

Tollie Zellman scendebuterade 1906 i rollen som Signe i Solitar i Alfred Lundbergs teatersällskap. Hon blev framför allt känd som komedienn och spelade ofta vampar, primadonnor eller avdankade aktriser på scen och i film. Vid ett tillfälle berättade hon om sina barn- och ungdomsår och beskrev sig som en "klassens clown" i skolan och som en ung flicka med hemliga teaterdrömmar som under en tid jobbade som kontorist på avlöningskontoret på NK.

Nästa engagemang blev på Brunnshusteatern i Helsingfors. Sedan turnerande Tollie Zellman i landsorten i olika teatersällskap, bland annat i Strindbergsturnén, och hos Axel Engdahl i Göteborg. 1910 kom hon till Folkteatern i Stockholm (där hon sedan var verksam under olika perioder i livet). Hon kom att arbeta på praktiskt taget alla större privatteatrar under sin levnad; hon arbetade bland annat 1912-14 på Vasateatern, 1916-17 på Intima teatern och 1917-18 på Lorensbergsteatern i Göteborg. Under sina tidiga år som skådespelerska, innan hon befäste sin ställning i komedifacket, framträdde Tollie Zellman i många blandade roller, bland annat i flera karaktärsroller i Strindberg-pjäser som Kronbruden, Fadren och Svarta handsken. Hon studerade även teater i Paris och var verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors (1927-29). Hon medverkade även i flera operetter på Oscarsteatern under Gustaf Wallys tid 1941-1947 (under åren 1926-30 hade hon redan tidigare spelat där under Pauline Brunius och Gösta Ekman d.ä.:s ledning).

Tollie Zellmans framgång låg i hennes otroliga charm och oemotståndliga spelhumör; hon hade en oerhört unik och säregen spelstil som ofta beskrevs som "aristokratisk" med en inbakad karaktär av primadonna både på och vid sidan av scenen. Samtidigt fanns det ett stort djup där bakom som hon även visade när hon senare i livet fick en del "seriösa" roller, både på scen och på film.

Hennes största framgång på scen - och även i radio - var som Mrs Baxter i ett stycke av Hubert Henry Davies som hette Mollusken. Även hennes huvudroll i farsen Otrogen på Vasateatern och änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman hör till hennes största scenframgångar, liksom Algot Sandbergs 33.333 och pjäsen Nu kommer Madame. Hon medverkade också i ett 50-tal filmer där några av hennes allra främsta rolltolkningar på film är som skådespelerskan Nanny Högfeldt i Karriär (1938), patienten Lily Smith i Jag dräpte (1943), den alkoholiserade stjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd (1946) - som hon belönades med skådespelarpriset Charlie för - och hennes flummiga Tora i Lilla Märta kommer tillbaka (1948).

Tollie Zellman var också särskilt berömd för en speciell karaktäristik: sitt otroligt egna, "släpiga", lite läspande sätt att tala, som på intet sätt var tillgjort eller spelat utan alltid var så. Hjördis Petterson beskriver detta med glimten i ögat i sin självbiografi som att det kom ungefär "en stavelse i minuten". Hjördis, som berättar ömt och älskvärt om sin kollega, berättar vidare att Tollie Zellman också var ungefär lika berömd i teaterkretsar för sitt omåttligt stora "karltycke" och att alla kvinnor höll hårt i sina respektive när Tollie var i närheten.

Tollie Zellman var mor till skådespelaren Lill-Tollie Zellman. Gift 1916 med konsul Viggo Berch; 1918-1923 med kamrer Carl Holmquist.

Filmografi urval

• 1952 – Oppåt med Gröna Hissen

• 1948 – Lilla Märta kommer tillbaka

• 1946 – Medan porten var stängd
• 1945 – Trötte Teodor
• 1945 - Blåjackor

• 1945 – Idel ädel adel

• 1944 – ... och alla dessa kvinnor

• 1944 – Hans officiella fästmö

• 1943 – Jag dräpte

• 1943 – Det brinner en eld

• 1942 – En trallande jänta

• 1941 – Stackars Ferdinand

• 1941 – Fröken Vildkatt

• 1941 – I natt - eller aldrig

• 1941 – Söderpojkar

• 1941 – Hemtrevnad i kasern

• 1940 – En, men ett lejon!

• 1940 – Hjältar i gult och blått
• 1939 – Cirkus

• 1939 – Filmen om Emelie Högqvist

• 1939 – Oss baroner emellan

• 1939 – Spöke till salu
• 1939 - Rena rama sanningen

• 1939 – Herr Husassistenten

• 1938 – Pengar från skyn
• 1938 – Karriär

• 1938 – Kamrater i vapenrocken

• 1937 – Lyckliga Vestköping

• 1937 – En flicka kommer till sta'n

• 1936 – Min svärmor - dansösen

• 1936 – Stackars miljonärer

• 1936 – Spöket på Bragehus

• 1936 – Våran pojke

• 1936 – Kungen kommer

• 1935 – Ungdom av idag

• 1935 – Munkbrogreven

• 1934 – Pettersson - Sverige
• 1934 – Anderssonskans Kalle
• 1933 - Hustru för en dag
• 1933 - Två man om en änka

• 1932 – Vi som går köksvägen

• 1923 – Norrtullsligan

• 1921 – En hjulsaga eller Kärlek och tombolaspel

• 1917 – För hem och härd

• 1912 – Samhällets dom

• 1912 – Kolingens galoscher

• 1912 – Bränningar eller Stulen lycka
• 1912 – Två bröder

• 1906 – Lika mot lika

Referenser

Tryckta källor

• Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965 s. 19

Externa länkar

• Tollie Zellman på Internet Movie Database
• Tollie Zellman på Svensk Filmdatabas