Tizian

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Tizian – ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1516-1518)

Tizian, italienska Tiziano eller Tiziano Vecellio, födelsedatum omtvistat, någon gång mellan 1473 och 1490, troligtvis mellan 1488 och 1490,[1] i Pieve di Cadore, Italien, död 27 augusti 1576 i Venedig, var en italiensk målare, verksam i Venedig. Tizian var den venetianska högrenässansens portalgestalt.

Innehåll

Liv och karriär

Efter att ha gått i lära i Venedig och Padua kom Tizian att bli målaren på modet i Venedigs förmögna, intellektuella kretsar. Hans venetianska beställarskap utvidgades snart med ett flertal av Europas kungar och prinsar. Kejsaren Karl V bad att få sitt porträtt målat 1533 och blev så nöjd att han adlade Tizian till greve av Palatinen.

1543 avporträtterade Tizian påven Paulus III och kallades kort därefter till Vatikanen. I Rom kom han att lära känna Michelangelo. På 1550-talet anlitades han av Filip II av Spanien. Tizian avled i en pestepidemi i Venedig. Han är begravd i S:ta Maria dei Frari i Venedig.

Tizian strävade i sin egenskap av konstnär att förhålla sig självständig gentemot mäktiga beställare som Paulus III och Karl V. Med bistånd av sin förtrolige vän, författaren Pietro Aretino, gjorde sig Tizian till Europas mest eftersökte målare. Denna enastående ställning gjorde det möjligt för honom att i mycket stor utsträckning arbeta för vem han ville, i sin egen takt och med motiv som han själv valde.

Stil och motivval

Tizian uppvisar i sin mogna konst en uttrycksfullhet som sällan har överträffats. En hovmans känslor, universums kosmiska krafter, livets och dödens mysterier, den himmelska och den jordiska kärlekens fröjder var temata som återkommande inspirerade honom under hans konstnärsliv.

Tizians enorma produktion diskuteras ofta med hans motivval som utgångspunkt: religiösa målningar, mytologiska och historiska motiv samt porträtt. På varje område bidrog han med något innovativt och avgörande för konstens fortsatta utveckling.

Tizian hade inte Leonardos vetenskapliga intressen eller Michelangelos religiösa och poetiska. Inte var han heller, som Rafael, arkitekt. Det var emellertid Tizian som i verklig bemärkelse kom att bli det moderna måleriets grundare, eftersom han gjorde oljefärg på duk till det huvudsakliga uttrycksmedlet för senare västerländsk konst. Han utnyttjade för första gången alla dess möjligheter, från att ge liv åt bildytan med kraftiga penseldrag på dukens grova yta och till att dra fördel av kontrasten mellan tjockt pålagda, varma, fylliga glansdagrar och djupa, mörka, med lasyrer fint modulerade färgskiftningar.

Idag

Den 11 februari 2009 uppmärksammades engelska Wikipedias artikel om Tizian efter en politisk debatt mellan den brittiska premiärministern Gordon Brown och oppositionsledaren David Cameron, där Brown hade sagt att Tizian dog vid 90 års ålder, medan Cameron hävdade att Tizian bara blev 86 år. Någon från det Konservativa partiets högkvarter gick in och ändrade dödsåret i Wikipedias artikel så att det bättre skulle stämma med Camerons linje. Det hela fick medial uppmärksamhet av medier över hela världen.[2] Tizians verkliga födelsedatum, och därmed ålder, är okänt (se ovan).

Verk (i urval)

Jungfru Marie himmelsfärd
(1516-1518, Santa Maria Gloriosa dei Frari, Venedig)
Målningen, som pryder franciskankyrkans högaltare sedan 1518, är Tizians första betydande venetianska beställningsverk. Bilden har en uppåtsträvande dynamik och en expressiv dramatik, som kommer till uttryck i figurernas mäktiga rörelser. Bl.a. Jungfru Marias klädnad har en speciell röd nyans, som har kommit att kallas Tizianrött. Alla gestalterna är fångade i ett dramatiskt gestikulerande. Apostlarna sträcker sig uppåt mot Maria, som med vindblåsta draperingar uppbärs i en strålkrans av gyllene ljus, och Gud Faders gestalt håller armarna utsträckta i lätt lutning, som om han svävade genom bildplanet. För Maria använder Tizian en konventionell kontrapost-pose, vilken förlänar hennes kropp en viss vridning. De två mest framträdande apostlarna bildar kompositionellt en triangel som pekar upp mot Marias skrud och Gud Fader.

Tizian - "Venus från Urbino" (1538).

Venus från Urbino
(1538, Uffizierna, Florens)
Tizian målade tavlan med den i förgrunden på en soffa liggande Venus. Den erotiska utstrålningen och den porträttliknande karaktären föranledde den äldre forskningen att betrakta den virtuost utförda målningen som ett kurtisanporträtt. Denna bild av en kvinna, som helt hänger sig åt sitt hulls värme och sinnliga mjukhet, är ett hämningslöst förhärligande av den erotiska upplevelsen, höjd till samma nivå som verkligt stor kärlekspoesi. Idag tyds dock motivet övervägande som en allegorisk framställning av den äktenskapliga kärleken och troheten. Det alluderar den sovande hunden på liksom de båda tjänarinnorna vid kistan i bakgrunden.

Danaë
(1544-1546, Museo Nazionale di Capodimonte, Neapel)
Tizian presenterade denna målning i Rom, där den väckte stort uppseende på grund av sin vågade framställning och det målartekniskt perfekta utförandet. Tavlan föreställer Danaë, dotter till Akrisios, kungen av Argos, som av sin stränge far spärrats in i ett torn, men som görs gravid av Zeus i gestalt av ett gyllene regn. Hennes son Perseus kommer att döda sin morfar vilket förebådas i ett orakel. Vid höger bildkant ledsagas scenen av den lekfulle Amor, som iakttar guldregnet.

Kejsar Karl V vid Mühlberg
(1548, Pradomuseet, Madrid)
Det berömda ryttarporträttet visar Karl V (1500-1558) som fältherre i rustning och med en hållning som utstrålar självmedvetenhet och makt. Målningen hugfäster minnet av hans seger över de protestantiska furstarna i slaget vid Mühlberg den 24 april 1547. Vintern 1547/1548 sammankallade kejsaren de stridande partiernas företrädare till riksdagen i Augsburg, där ryttarbilden skapades. Även Tizian fanns nämligen med i Karl V:s hovfölje i Augsburg.

Not

  1. Engelska Wikipedias artikel (ej den vandaliserade versionen), 13 februari 2009
  2. Tories admit to Wiki-alteration, BBC 11 februari 2009.

Externa länkar

Personliga verktyg