Från Rilpedia

Johan Theodor "Thore" Petre, född 23 juli 1793 på Hofors bruk i Gästrikland, död 6 december 1853, var en svensk bruksägare och politiker. Thore Petre tillhörde Petre-släkten som sedan 1600-talet dominerade järnhanteringen i Bergslagen.

Petre blev 1804 student i Uppsala, där han 1809 avlade hovrättsexamen. Han åtföljde under efterföljande år häradshövdingar på ting, var 1812 kanslist hos borgarståndet vid riksdagen i Örebro samt tjänstgjorde i Svea hovrätt och Kommerskollegium till 1819, då han ägnade sig åt sitt fäderneyrke. På Hammarby och Hofors bruk i Gästrikland utövade han därefter en verksamhet som kunde ha varit tillräcklig för att tillförsäkra honom en plats bland industrins stormän. Det var dock på ett helt annat fält han skulle bli mycket framgångsrik. Vid 1880 års riksdag hade förslaget om bergsbruksidkarnas representationsrätt bifallits, och redan 1833 utsågs Petre till representant för 1:a bruksdistriktet i den 1834 sammanträdande urtima riksdagen. Oppositionens ställning blev efter Oscar I:s regeringstillträde i mångt och mycket förändrad. Petre inskränkte under de riksmöten han därefter bevistade (1844-45, 1850-51) sin verksamhet huvudsakligen till arbetena i statsutskottet och talmanskonferensen. Han stödde en representationsreform och deltog i reformmötena i Örebro 1849 och 1850, vid det senare som ordförande. I samförstånd med detta mötes flertal motsatte sig Petre det till 1850-51 års riksdag av K. M:t framlagda förslaget till representationens ombildning, vilket lyckades vinna majoritet endast i borgarståndet.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Petre, Johan Tore, 1904–1926 ^(Not).