Ärtsångare
Från Rilpedia
| ?Ärtsångare Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Sångare Sylviidae |
| Släkte: | Sylvia |
| Art: | Ärtsångare S. curruca |
|
|
|
| §Sylvia curruca Auktor: Linné, 1758 |
|
.jpg) |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Ärtsångare (Sylvia curruca) är en vanlig fågelart i familjen sångare som häckar i stort sett hela Europa men även i västra och centrala Asien. Den är flyttfågel och övervintrar söder om Sahara, på Arabiska halvön och i Indien. Länge behandlades en grupp med närbesläktade taxon som underarter inom arten ärtsångare, men detta komplexet har idag delats upp på ett antal arter.
Innehåll |
Utbredning och taxonomi
Ärtsångarens häckar i Europa och Asien österut till Transbajkal och som längst söderut till norra Israel. I Europa förekommer den inte i norra Skandinavien, norra Storbritannien, på Irland och inte i västra Frankrike, Spanien och Portugal och i Italien häckar den endast längst norrut. Den är en flyttfågel som övervintrar i söder om Sahara; främst i Östafrika, på södra Arabiska halvön och i Indien.[1]
Förekomst i Sverige
Den förekommer i stora delar av Sverige utom längst i norr.[2]
Taxonomi
Länge behandlades en grupp med närbesläktade taxon som underarter inom arten ärtsångare och man talar om ärtsångarkomplexet. Ur detta komplexet har det idag splittats ut två till tre arter; bergärtsångare (Sylvia althae) som häckar i bergstrakter i Centralasien och ökenärtsångare (Sylvia minula) som häckar i de centralasiatiska ökenområdena. Även Sylvia margelanica behandlas som en distinkt art av vissa taxonomer som splittar upp ökenärtsångare i dessa båda arter.[3]. Ur detta artkomplex framstår ärtsångaren som den basala europeiska utvecklingslinjen.
Entydigt delas ärtsångare idag endast upp i två underarter som möts i Centraleuropa:
- Sylvia curruca curruca - nominatformen, ibland kallad västlig ärtsångare, häckar i de västliga delarna av utbredingsområdet.
- Sylvia curruca blythi - ibland kallad nordöstlig ärtsångare, häckar i östra delarna av utbredningområdet.
Men det finns ett antal populationer som behandlas olika av olika taxonomer. Vissa taxonomer delar exempelvis upp två populationer ur ärtsångarkomplexet som förekommer från norra Kaspiska havet och österut till Mongoliet i ytterligare två underarter (Snow et al. 1998). Deras fylogeni är dåligt undersökt och dessa populationer kan antingen tillhöra någondera arten eller istället vara utslag av en vanligt förekommande hybridform:
- Sylvia curruca/minula halimodendri (Behandlas ofta som en hybrid mellan ärtsångare och ökenärtsångare.)
- Sylvia curruca/minula telengitica
Det finnns även en mellanform S. c. caucasica, som är en hybrid mellan ärtsångare och bergärtsångare (Snow et al. 1998).
Analyser av mtDNA från en fågel som övervintrade på Landsort i Sverige vissade att denna individ skiljde sig ifrån alla andra kända taxa inom komplexet. Dock liknade den mest halimodendri i fält.[4]
Evolution
Ärtsångaren har tidigare ansetts vara nära besläktad med törnsångare (Sylvia communis) och att dessa båda taxon separerades under den senaste istiden. Detta skulle ha skett på samma sätt som uppdelningen mellan taxonen gransångare (Phylloscopus collybita) och lövsångare (Phylloscopus trochilus) där en population av släktet Phylloscopus, av inlandsisen, separerades i två europeiska populationer; en sydöstlig och en sydvästlig. När sedan isen drog sig norrut så hade de båda populationerna förändrats så pass mycket att de inte längre häckade tillsammans. Senare forskning har dock påvisat att ärtsångare och törnsångare inte alls är så nära besläktade som man tidigare har trott.
Istället anses det idag att ärtsångare tillsammans med sina närmsta släktingar bergärtsångare (Sylvia althae) och ökenärtsångare (Sylvia minula) är närmre besläktade med en grupp arter med varierande morfologi. De varierar mycket vad gäller storlek och dräkt, saknar rödbruna vingfläckar och ofta kontrasterar den mörka kinden kraftigt mot den ljusa strupen. Den senare gruppen förekommer från de södra områdena av ärtsångarens utbredingsområde och söderut i Afrika och omfattar medelhavssångarkomplexet (Sylvia hortensis), Arabsångare (Sylvia leucomelaena), jemensångare (Sylvia buryi) och brun parisoma (Sylvia lugens), där de två senare ibland kategoriseras som Parisoma[5]. Detta indikerar att skillnaderna inom ärtsångarkomplexet och dess närmsta släktingar är äldre än tidigare förutspått, och att gruppen inte uppstod på grund av den senaste istiden i Europa, utan istället på grund av att ökenområden utbredde sig på Arabiska halvön vilket också skedde under nedisningarna.
Utseende
Den adulta ärtsångaren är i genomsnitt 12-14 cm lång och väger 12-16 gram. Ovansidan är gråbrun och undersidan är vitaktig. Den har vit strupe, grå hjässa, grå örontäckare och mörka ben. Könen och åldrarna är lika.[6][2]
Den nordöstliga underarten S. c. blythi har en ljusare grå hjässa som separeras från kinden genom ett vitt ögonbrynsstreck.
Att i fält skilja på exempelvis nominatformen S. c. curruca och ökenärtsångare (S. minula) är mycket svårt då dessa båda taxon har en klinal övergång iochmed taxonet/hybridformen halimodendri. Dock är typiska ökenärtsångare något mindre, har ljusare gråbrun rygg och renara vita stjärtsidor.[7]
Läte
Det korta locklätet låter som "tät" eller "tsche".[6] Sången skiljer sig från den hos övriga arter i släktet Sylvia. Den är cirka 2 sekunder kort och består först av ett kort pladder och övergår sedan till ett entonigt och skallrande läte, som ljudet av torkade ärtor som skakas i en plåtburk vilket förmodligen gett fågeln dess namn.[2]
Biotop
_at_Bharatpur_I_IMG_5246.jpg)
Ärtsångaren lever i trädgårdar, parker, bergsområden och öppna skogsområden.[6] Den är ofta svår att få syn på, då den rör sig i täta busksnår. Även när den sjunger brukar den vara dold.[2]
Föda
Ärtsångaren livnär sig av spindlar, blötdjur, bär samt insekter och deras larver.[6]
Häckning
Från april till oktober återfinns ärtsångaren på sina häckningsområden. Den blir könsmogen efter ett år. Den bygger ett bo av gräs, rötter, hår och strån, som oftast göms lågt över marken i täta busksnår eller träd. Honan lägger 3 till 5 ägg. Äggen ruvas omväxlande av båda föräldrarna i 11 till 13 dagar under den huvudsakliga häckningstiden i maj till juli. Juvenilerna stannar i boet i 11 till 14 dagar.
En ärtsångare kan bli upp till 11 år gammal.[6]
Referenser
Noter
- ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts, Stockholm 1991, andra upplagan, sid. 383-384. ISBN 91-1-913142-9.
- ↑ Erling Jirle (2001) Skiljelistan, För club 300, Lund, januari 2001. Uppdaterad 11 februari 2007, läst 2008-02-24
- ↑ Pettersson, Mattias (2001) A Central Asian Lesser Whitethroat in Sweden., Birding World, vol.14, nr.1, sid:12-15
- ↑ Helbig, A. J. (2001) Phylogeny and biogeography of the genus Sylvia. In: Shirihai, Hadoram: Sylvia warblers, sid:24-25. Princeton University Press, Princeton, N.J.. ISBN 0-691-08833-0
- ↑ 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 Klappergrasmücke i tyskspråkiga Wikipedia, läst 29 november 2006
- ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 282-283. ISBN 91-34-51038-9.
Källor
Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Lesser whitethroat, läst 2008-02-24
