Sune Lundwall

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Sune Gustav Lundvall, född 23 juni 1901 i Karlsborg i Västergötland, död 6 februari 1964 i Kungsholm i Stockholms stad, var en svensk jazzmusiker och kapellmästare. Hans instrument var klarinett, saxofon och kontrabas.

Lundwall började sin bana som militärmusiker, studerade en tid på Musikaliska Akademien, men sadlade om till dans- och jazzmusik.

I maj 1926 tillhörde Lundwall Dick de Pauw and his Royal Dance-Band vid inspelningen av Wait till tomorrow nightskivmärket Polydor, vilket sannolikt är hans första avtryck i den svenska jazzhistorien. När Egerstams Dansorkester spelade in bland annat en melodi av Jules Sylvain den 14 maj 1927, medverkade Lundwall på tenorsaxofon.

Tre år senare, 1930, återfanns Lundwall som kapellmästare för "Sune Lundwalls Palais Orchestra", inrymmande namn som Gösta Törner, Zilas Görling och Sven Arefeldt.

1937 framträdde Lundwall med Sune Lundwalls Dansorkester, där bland andra Erik ”Saxjerker” Eriksson och Erik Frank medverkade, den senare på altsax och accordeon (dragspel). Med denna orkester spelade han på Långedrags restaurang i Göteborg 1937, 1938 och 1940. I en tidningsintervju kallar han dessa år ”den period jag helst minns av min musikerbana”.

Evergreens som Sweet Sue och Lady be good fanns på repertoaren , men tidsandan hade gjort sig påmind. Andra världskriget var inne på sitt tredje år när Lundwalls orkester den 21 oktober 1941 spelade in den amerikanska beredskapslåten "Kiss the boys goodbye” på en 78-varvs grammonfonskiva.

Sune Lundwall tillhörde 1928 den legendariska Svenska Paramountorkestern, som detta år besökte London för några inspelningarskivmärket Columbia. I London fann man att kontrabasen (ståbasen) i stor utsträckning hade ersatt tuban som kompinstrument och man var inte sen att lansera nyheten efter sin hemkomst. Sune Lundwall, som hade akademiska studier på instrumentet, kom därvid att bli den svenska jazzmusikens första kontrabasist och debuten ägde rum på nattklubben Sfinx i Stockholm. Allt enligt Lundwalls egen berättelse i göteborgstidningen Aftonposten, som i en intervju inför hans 50-årsdag midsommarafton 1951 även berättar, att Lundwall medverkade i lanserandet av den så kallade saxtrion, tillsammans med Gustaf Egerstam på dåvarande restaurang Riche i Stockholm.

Personliga verktyg