Från Rilpedia

Stig Hagström, född 1932, är en svensk fysiker och tidigare universitetskansler som är verksam vid Stanforduniversitetet i Kalifornien.^[1]

Hagström studerade vid Uppsala universitet, och blev filosofie kandidat 1957, filosofie magister 1958, filosofie licentiat i fysik och kemi 1961 och filosofie doktor i fysik 1964. Han disputerade på doktorsavhandlingen Studies of some atomic properties by electron spectroscopy^[2] och hade Kai Siegbahn som handledare på doktorsarbetet.^[1] Efter att under tiden 1964 till 1966 ha forskat i USA, var han 1966 till 1969 docent vid Chalmers tekniska högskola och 1969 till 1976 professor i fysik vid Linköpings universitet. 1976 till 1987 var han verksam vid Xerox forskningscenter i Palo Alto, och 1987 till 1992 som professor i materialvetenskap vid Stanforduniversitetet.

1992 utsågs Hagström till svensk universitetskansler, och efterträdde Gunnar Brodin på posten. Han stannade som universitetskansler till 1998 då han och efterträddes av Sigbrit Franke.

Efter sin pensionering som universitetskansler återvände Hagström till Stanford som professor emeritus och har sedan 2001 varit involverad i verksamheten vid Stanford Center for Innovations in Learning.^[1]

Hagström är ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, vars preses han var 1993 till 1996, och Kungliga Vetenskapsakademien. Han är hedersdoktor vid Linköpings universitet och Blekinge tekniska högskola.

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Stanford Center for Innovations in Learning: Stig Hagstrom (CV), läst 4 maj 2009
2. ↑ Libris

Företrädare: Gunnar Brodin

Universitetskansler 1992-1998

Efterträdare: Sigbrit Franke